Forshaga - Starrmora på över 8 timmar, förklaring till varför kommer imorgon. Nu är jag så trött efter resan att det är sängen som gäller.

Det blev väldigt mycket sagt om väldigt lite, så kan man väl sammanfatta dagen? Som alltid när det är ledarskap som står på tapeten rinner man ut i någon sorts flum-värld där det konkreta är obefintligt och det abstrakta bara öser över en.

Jag tyckte det var intressant att få höra ytterligare en teori och få ytterligare ett exempel på hur svårt det är att göra det lättförståeligt och sammanhängande. Och konkret. Jag har aldrig hört någon som på ett tydligt sätt kan berätta "såhär förbättrar du ditt ledarskap" (eller "så här förbättrar du din relation" heller för den delen). Inte heller idag fick vi det, den enda praktiska övningen som presenterades var den stora konsten att göra ingenting. JAG tolkade det som att det gick ut på att förarna skulle vara passiva och "tvingas" sluta gå omkring, säga "nej", rycka i kopplet, dansa runt med hundarna etc, etc (precis som när man börjar jobba med klickerträning...). MEN detta skulle då leda till att hundarna också klarade av att bli passiva och det skulle stärka relationen.

Vi fick fyra exempel på ledare:

1) Auktoritär

2) "Låt-gå"

3) Demokratisk

4) Karismatisk

För att vara en bra ledare för sin hund skulle man vara alla dessa fyra och kunna växla mellan dem. Vi diskuterade bra ledaregenskaper där bl.a "konsekvent" kom upp som ett exempel. Men det skulle man inte vara, för då var man tråkig. Och alltså, det där går ju att se på olika sätt. Som hon tolkade det innebar att man var konsekvent att man alltid gjorde på samma sätt och aldrig ändrade sig. DET kan jag hålla med om är tråkigt, men är det inte skillnad på enkelspårig och konsekvent?

I ett ledarskap skulle självklart också detta underbara ord dominans ingå.

Vad innebär då dominans (mellan hund och människa)? Ja, här går väl verkligen åsikterna isär, det är till och med så att det är sällan är två etologiforskare som definierar ordet på samma sätt och då är det ju underbart enkelt att förstå det som vanlig, simpel hundägare. Eller psykolog.

Idag fick vi lära oss att dominans var samma sak som pondus, en jämförelse jag aldrig tidigare kommit i kontakt med. För mig kan pondus vara ungefär detsamma som självförtroende, säkerhet och auktoritet - och auktoritet är ju inte samma sak som auktoritär, under vilken definition jag ofta vill sätta dominant (när vi pratar om människor och den "klassiska" uppfattningen om ordets innebörd).

Men alltså (och det här tycker jag är intressant):

Enligt NE samt tyda.se 

Dominans= makt, härskarställning. Övervikt i fråga om mängd eller betydelse.

Pondus= auktoritet, erkänt pålitlig sakkunskap.

Samma sak?

Det här är också intressant:

Auktoritet= rätt eller möjlighet till maktutövning

Auktoritär= som hävdar sin ensamrätt till maktutövning

Detta för oss vidare på nästa diskussion. Under den inledande ledarskapsdebatten försökte jag vara tyst men när den sista frågan dök upp så gick det inte längre. Den löd:

I vilka situationer bör vi inte hävda vår dominans eller vårt ledarskap?

Jag kan börja med att berätta hur hon såg på det hela. Vi skulle inte göra det när hunden gjorde något vi inte ville, alltså - vi skulle inte hävda vår dominans eller vårt ledarskap som bestraffning.

Jag hittar två förklaringar på ordet hävda i Norstedts svenska ordbok (som inte är den bästa visserligen, men det fanns inga förklaringar att tillgå på vare sig NE eller tyda.se).

Hävda= Bestämt framhålla som sant eller lämpligt. Göra gällande. Försvara och viktmakthålla (någons ställning).

Detta innebär alltså att hon menade, om man översätter det till ren svenska, att vi ska försvara och vidmakthålla vår härskarställning när hunden gör saker vi vill att den ska göra. Innebär det att belöna då, eller? För annars förstår jag verkligen inte syftet. 

Jag svarade "aldrig" och då var hon tvungen att sätta sig ner. Men det är verkligen så, jag känner aldrig att jag behöver försvara eller vidmakthålla någon härskarställning gentemot min hund.

Jag fick då frågan:

"Kan du gå med din hund lös på stan 15 meter framför dig förbi andra hundar, människor, bilar, kaniner och svänger du så svänger din hund?" 

Vad svarar man? Det skulle jag säkert men det skulle aldrig falla mig in att utsätta vare sig min hund eller omgivningen för detta, för man kan inte lita på en hund till hundra procent, hur lydig den än är (eller hur bra ledarskap man än har). Även den lydigaste hund kan sticka efter en hare ut i vägen och bli överkörd och även den mest följsamma hund kan tappa bort sin ägare. För att inte tala om hundrädda människor, bilförare eller andra hundar som kanske inte tycker det är så lajbans att min hund kommer gående lös. Vad är det för självändamål?

Jag kan förstå att frågan var hypotetiskt ställd och syftet med den var att fråga ifall jag kan ha min hund lös.

Har jag lärt min hund att komma på inkallning, varför ska jag då lite då och då "hävda min dominans" för att kunna ha den lös? Jag kan bara tänka mig en betydelse som "följ mig, annars jävlar" eller "du skulle bara våga..." och så vidare... Och vad är det som säger att bara för att min hund vet att jag är ledare, det är mig man följer, det är jag som bestämmer och jag är minsann den som har härskarställning, så kommer den komma till mig när det flyger fram en hare framför nosen?

Såhär skriver Per Jensen om dominans i relationen hund/människa:

Som jag tidigare nämnt betyder dominans "företräde" i situationer av begränsade resurser. Ingenting annat. Eftersom det knappast är troligt att vi i våra familjer hamnar i situationer av konkurrens om Doggy eller Royal Canin med vår hund, finns det, som jag ser det, ingen som helst anledning att använda dominansbegreppet i samband med hundhållning och träning. 

Hela artikeln finns att läsa här: http://ghk.hundkontakt.se/Jensen-dominans.htm

(Eller i boken Djurens beteenden och dess orsaker, men här hittade jag det på nätet också).

Det är sånt här som får mig att ifrågasätta, måste man verkligen? Och vad innebär det egentligen? Kan det inte helt enkelt vara så att dominans är ett begrepp mellan hund&hund och mellan människa&människa och att det inte finns någon anledning att använda oss utav det sinsemellan? Det betyder tillochmed olika saker inom de olika arterna.

Bestämma är inte detsamma som dominera, inte heller leda, bestraffa eller belöna (!)... Vad är det, konkret, som fattas i inlärningen där det måste till ett hävdande av dominans för att relationen ska fungera? Det känns lite som att man ska visa hunden lite då och då att "jag kan faktiskt vara riktigt jävlig, glöm inte det".

Jag tror ju fortfarande på att allt handlar om inlärning. Vi kan jobba för att få hunden att se oss som värdefulla resurser och genom positiv förstärkning lära hunden alternativa beteenden till sånt vi inte gillar. Vilket för oss vidare till dagens diskussion om problemhundar, eller problembeteenden.

100% av alla hundar med problembeteenden är sjuka, enligt Mickie. 

Ebba har haft ett problembeteende (i mina ögon) gentemot andra hundar i hela sitt liv, kroniskt sjuk? Syrrans grannterrier skäller värre och värre ute på tomten för varje dag ju mer han lär sig att det får människor att fortsätta förbi, får han mer och mer ont? För oavbrutet skällande på tomten kan väl vara ett problembeteende? Ja, men det är ju en terrier. Har alla terriers som hamnat hos "fel" ägare ont? Eller alla rottweilers som hamnat hos 50 kilos kvinnor som bara ville ha en fin familjehund? När de frågorna kom upp lät det "Okej, 99,9% av alla problemhundar (hundar med problembeteenden?) har ont.".

Okej, så enbart 0,1% har helt enkelt hamnat hos fel ägare, är stressade (eller räknas det till ont?) etc.?

Jag vet att det låter som att jag ironiserar eller spelar dum, men faktum är att jag förstod verkligen inte hur hon menade vissa saker och då måste jag ju tolka. Har inte en föreläsare konkreta saker att komma med och inte heller medel för att argumentera för sin sak på ett sakligt sätt (återkommer till konkret igen...) så får man väl skylla sig själv att folk lägger in sina egna värderingar och tolkningar. Ledarskapsförespråkare borde sluta klaga på att folk hela tiden missförstår dem och istället visa på vad det är i träningssättet som ger resultat och hur man ska göra för att lyckas. Så länge ingen gör det kommer jag fortsätta lägga in mina egna tolkningar och då får man bli hur upprörd man vill.

Jag orkar verkligen inte skriva något seriöst blogginlägg idag, trots att det har hänt massor. Är nämligen helt slut och det känns inte som att det finns några sammanhängande meningar som vill ut på tangentbordet. Det får bli mer i morgon istället.

Godnatt!

Va till Solstaden och kollade på deras rehab idag med hundkunskapen. Alla fick simma med sina hundar. Eftersom Ebba inte känts riktigt kry i kroppen på senaste (skendräktig?) så valde jag att avstå, men fick henne genomkänd av en snart färdigutbildad fysoterapuet.

Ebba var mjuk och fin i musklerna när hon kände igenom henne, rörelsemässigt var hon stel i vänster bak (eller som hon uttryckte det - inte lika rörlig som i höger men inte stel heller). Beroende på hur hon går i fotgåendet KAN det vara det som är orsaken, vissa lydnadshundar som går på ett visst sätt med nacken kan få snedbelastningar i ryggen som sen går ner i bakbenen.

Vad gäller passgången sa hon att det inte nödvändigtvis behöver betyda att hon är dålig i musklerna, men är det så att hon alltid passgår är det ju mer troligt. Kan inte minnas när jag upptäckte att hon passgick, va väl efter att Teres sagt så om alla de hundar som gjorde det.

Hon föreslog massage runt ryggen för stelheten och så blodprover för att utesluta fästingsjukdomar och dylikt. Visar det på u.a sa hon att jag kunde fortsätta köra som vanligt och se om det bara var skendräktighet eller låta den fysoterapueten som kommer dit från Strömsholm känna igenom henne mer grundligt. Hon tipsade om korta simpass med massage efter för att stabilisera muskulaturen.

Ja, det var väl bara en tidsfråga innan även hon skulle bli sjuk. Får se vad proverna säger, djuraffären här har ju öppen mottagning varannan onsdag så det kanske blir redan till veckan. Frågan är ju ifall man ska fortsätta träna som vanligt? Är hon sjuk tills bevisat motsatsen, eller tvärtom?

Jobbar med projektarbetet hemma hos Lina, d.v.s försöker lära mig frontpage och photoshopar för glatta livet. Kul är det, men nu börjar jag känna mig hungrig... Ska dra hem och käka lite nu och sen gå en promenad med Ebba, Lina och Trazzel. Har ärligt talat inte fått mycket gjort idag, jättetrött...

Lina och Börnis överraskade mig med födelsedagskalas i eftermiddags :D Så urbota gulliga kompisar har jag! Två nya apportbockar som var väldigt välbehövliga, nu har jag tre stora till apporteringsdirigeringen :) Bara att börja träna!

Nu ska jag hem och äta middag. Bättre sent än aldrig.

Igår var vi iväg på föreningsfest i Söderfors, ditbjudna av Helena (Fredriks syster) och hennes man Nicke. Jag trodde ju att det skulle vara en rätt liten fest, femtio personer eller något. Oj, så fel jag hade... Det var den stora LOTT -90 festen och 250 personer bjudna. Middag, liveband och lottdragning bland alla medlemmar i idrottsföreningen.

Det är intressant med sådana fester i ett litet brukssamhälle som Söderfors. Nästan alla jobbar med stål, tiderna är dåliga. Många är varslade, en del har redan fått gå. Framtiden är oviss, den stora frågan är vilka som kommer få gå. Och vad man ska göra då? Det stora samtalsämnet under kvällen helt klart, då alla kontakter människor emellan verkade gå genom jobbet.

Sen människorna då. Alla är vänliga, men någon sorts distans finns det ändå. Man hör liksom inte dit. Det skämtas och skrattas i toakön men kommer man och ger ett skevt leende som för att säga "jag håller med, visst är det en härlig kväll?" får man en skeptisk blick, ryggen vänds mot en och skrattet tonas ner. Det är märkligt, men samma fenomen pågår ju överallt i Sverige. Kanske framförallt på dessa mindre orter. Det räcker med att sätta en fot i Hallstavik så förstår man fenomenet. Tydligt.

På något märkligt sätt är det som att ju längre kvällen går desto öppnare blir människor. Det tappas lösnaglar som utannonseras som upphittade, det daskas på rumpan, vilda främlingar kommer fram och utbyter någon fras, tonen blir vänligare och vänligare, blickarna i toakön inbjuder mer och mer till gemenskap. Man stryker omkring som den nyktra stockholmare man är, studerar människor, spanar och kikar, lyssnar på musik och har riktigt trevligt.

För jag kan inte säga annat, jag hade jättetrevligt. Att man kände Nicke inbjöd till en del kontakter och de fanns alltid nån man kunde utbyta någon mening med här och där, om inte annat hade jag ju Fredrik och Helena. Nicke - fiskelegenden himself - såg man ju inte mycket av efter att middagen var avslutad.

Och middagen förresten, jag var verkligen den enda vegetarianen på hela bygget. Folk kände igen mig, kom fram och frågade om det "vegetarianska" smakade bra och om allt var till belåtenhet. Många var chockade över att det överhuvudtaget gick att ordna. När det nämndes för någon spärrade de allt som oftast upp ögonen och undrade "JAHA, var det DU?", kände mig lite som en attraktion på zoo. Ja, det är landsbygden i ett nötskal.

Nu har Börnis kommit ombord på X2000 så jag ska tjöta lite med henne. Två timmar kvar på resande fot.

Tack Helena, Nicklas och Fredrik för en trevlig helg och tack Mackan, Jeppe och "farmor" för hundpassning.

So long!

Sitter i bilen påväg till Söderfors nu, oj vad osocial jag är mot Fredrik som sitter och bloggar... Men det är bara för att jag inte ska göra det sen ;) Rockklassiker har ju utökat till Gävle också så det är bra musik på radion i alla fall! Har varit hos Mia och klippt mig, färgat håret och snackat skit. Härligt!Sen åkte vi till djuraffärn för att köpa foder till Ebba och HÖR OCH HÄPNA, jag köpte ett ROSA halsband till na! Det är faktiskt jättefint, så jag kunde inte låta bli :) Inte så uppenbart rosa...Har sökt jobb också, eller skrivit upp mig på en vikarielista. Vore SÅ roligt att få stå i djurbutik igen, jag saknar det så mycket... Någon som vet något annat liknande jobb får jättegärna säga till. Karin och Sofie (om hon läser) kanske kan ge mig lite vitsord i en kommentar ;) Jag längtar efter att jobba igen, känna att man gör nåt viktigt.Nej, nu ska jag vara social med chauffören. Om styckena är konstiga är det för att jag skriver på mobilen, inte så lätt att påverka sånt då. So long!

Jag har kommit på varför jag alltid är sen. Det är för att jag hatar att vänta.