Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Alla inlägg under juli 2011

Av Carro - 27 juli 2011 18:03

Fullständigt namn:

Herding Instinct's Jenkkatassu Fia

SE11540/2011

Född: 11-11-11

Ras: Finsk lapphund

Föräldrar: Trellelyckans Curt x Herding Instinct's Queen Amidala


Fia kom in i familjen i början av 2011 för att bli Fredriks kamrat och kartläsare. Att det föll på finsk lapphund var från början en ren utseendefråga då Fredrik ville ha en söt hund med mycket fluff och helst av allt i stil med berner sennen. På grund av bernerns hälsoproblem och enorma storlek tittade vi vidare efter mindre hundar och kom in på finsk lapphund som av rasklubben och flera uppfödare beskrevs som "den ultimata sällskapshunden". Det verkade som den perfekta hunden för Fredrik!


Lilla Fia virvlade in i vårt liv som det yrväder hon är. Med öronen kvart i tre, tänderna på sned och pälsen i ett enda virrvarr är hon vårt charmiga, genomsnälla och överlyckliga lilla missfoster. Hon är den gladaste hund jag någonsin stött på och jag förundras ofta av hur man orkar vara så glad jämt. Hon är i tillägg till sin gladhet fullkomligt galen och utan tillstymmelse till självbevarelsedrift, hon fyller alltså vårt liv med enormt mycket skratt och gråt om vartannat på grund av sina upptåg och hyss.


Fia har en enorm nyfikenhet, är otroligt självständig och tror gott om allt och alla vilket gör henne inte alltför lättränad alla gånger. Hon är väldigt lättsam så länge hon är på samma planet som vi, men hon kan snabbt som ögat glida iväg till sin egen lilla värld där hon utan problem kan tuffa in i kohagar, rottweilergap och vargrevir om vi inte stoppar henne. Korta pass, mycket lek och god kontroll över omgivningar och störningar är receptet vi jobbar utifrån för att göra hennes utflykter så små som möjligt.


Hon är ett charmtroll av klass och när hon inte står på bakbenen gör hon kullerbyttor in i famnen på en för att kramas och mysa. Hon har en underbar päls som man bara vill gosa in näsan i och som får henne att verka tjock som en tunna. Hon hänger ut tungan på sned, gapar så stort hon kan, kastar huvudet från sida till sida och viftar med hela kroppen - och man är fast. Det finns liksom inget sötare.


Det finns heller ingen överjävligare då hon gärna leker "du kan inte ta mig", är en mästarinna på att rymma, älskar att sno mat och avskyr att vara stilla.


Jag fastnade för hennes gummirörelser och galenskap och har inte kunnat hålla mig ifrån att träna lite lydnad med henne. Hon kampar som en halv malinos, gör hoppstå som innebär att hon lyfter en meter från marken och hennes lägganden är mer lika "kraschlandningar med huvudspinn". Om det någon gång blir lydnadsstjärna av henne kommer den bli flashig, det är ett som är säkert.


Och så är hon knäpptyst. Hon skäller när Sid är för snabb och hon inte hinner med och hon ylar om hon blir lämnad ensam i hundgården medan jag tränar med Sid utanför. Annars har jag nog aldrig hört henne yttra ett ljud sen hon var valp. Det, har jag förstått, är något uppseendeväckande för en lapphund. Men jag tror hon är av en egen variant kallad fin klapphund eller finsk kamphund.


Hon spottar konsekvent ut korv, leker gärna brottningslekar med katterna, älskar att åka bil, kan hoppa jämfota över kompostgaller, är familjens förste flugsnappare, är jätteduktig på shaping och har en förkärlek att stryka kroppen mot nymålade väggar. Det, mina kära bloggläsare, är vår jenkadansande Fia det.


Några favoritbilder:


     

* · Bilder · Fia · Hund
Av Carro - 26 juli 2011 14:49

Tycker det är lite komiskt att ingen av följande strategier fungerar för att lägga upp alla de videoklipp jag har i telefonen på datorn och vidare ut på internet:


1. Lägga över filer från telefonen till datorn (båda hänger sig).

2. Maila videoklipp till min mail ("kunde inte skicka "XXX"").

3. Lägga upp filmerna direkt på youtube från mobilen ("kunde inte publicera "XXX"").

4. Lägga upp filmerna från mobilen till Facebook (inga videoklipp kommer upp i biblioteket).

5. Lägga upp filmerna till Youtube-appen (hittar ingen "ladda upp"-funktion).

6. Lägga upp filmerna till Youtube från Safari (hittar ingen "ladda upp"-knapp i mobilversionen och i den fulla versionen är knapparna inte tryckbara).


Jag tar gärna emot fler förslag, jag har en läxa på utbildningen som jag går som jag inte får feedback på, på grund av detta, och tiden börjar rinna iväg. 


För övrigt så fungerar min dator igen. Jag trodde allt hopp var ute när den bara hängde sig, la ner verksamheten, dog och inte reagerade på några återupplivningsförsök eller visade några tecken på liv överhuvudtaget. Sen var vi och pratade med Elgiganten i Arninge och de kastade en blick på min laddare, bedömde den som Livsfarlig och rekommenderade mig att testa med en ny laddare. Fredrik fick köpa en ny till mig (de kostar väääldigt många pengar, helt galet) och nu funkar allting igen! Planerar en ordentlig rekond inom snar framtid då jag ska flytta allt som finns på hela datorn och spara ner det på den externa hårddisken. Förhoppningsvis kan sådana livsuppehållande åtgärder hålla den vid liv fram till december när skatteåterbäringen kommer.


Nu ska jag fortsätta svära över Youtube, iPhone och Facebook en timme till innan jag åker till Väsby för att träna med Emma och guldhundarna.

Av Carro - 17 juli 2011 17:25

Häromdagen hade jag lagt en plan för ett grymt strukturerat träningspass, med tidangivelser och vad jag skulle göra i vilken ordning med en grymt genomtänkt planering bakom. Kände mig jättenöjd tills jag räknade ihop de minutrarna jag antecknat och kom fram till 47 minuters effektiv träningstid. Lägg till pauser på det och jag skulle få träna hela natten. Det blir väl så när jag inte haft ordentligt med träningstid på så länge och vill komprimera ihop och göra allt på en gång. Fick revidera min plan och jobba med utvalda delar under det kvällspasset. Tyvärr fick jag inget sällskap, men vi hade roligt ändå.


Han fick fortsätta träna på att lyfta en tass. Vi jobbar med höger framtass och det är så fruktansvärt jäkla svårt att isolera en kroppsdel. Det blir lätt klick för en tass och så har han redan hunnit lyfta resterande tre i tanke (och handling). Plockade bort klickern och jobbade med omvänt lockande för att få honom lugnare och mer i stå stilla-tanke. Jag filmar och kommer fram till att ungefär 2 av 10 repetitioner blir riktigt bra och resterande sådär, det vill säga två gånger av tio lyfter han höger framtass distinkt och håller det uppe medan övriga blir mer flytta på högertassen och förhoppningsvis inga fler tassar. Ska fortsätta filma, men idéer kring att få till högre perfektionsfrekvens än 20% är hjärtligt välkomna. Det känns i vilket fall som helst som att det är ett bra tag kvar tills vi kan fortsätta med resterande tassar.


Jobbar en hel del med detaljerna i fotgåendet och framförallt i mitt eget fotgående. Jag har satt honom ner och gått en dumruta runt honom där jag jobbat med rytmen i min fotförflyttning, plockat upp honom och gjort samma dumruta en gång till. Jag har kämpat superkoncentrerat med att bara lita på att han hänger på och lägga allt krut på mina egna fötter. Och det har gett jättefina resultat! Börjar få riktigt bra rytm i högerom-halterna och de har blivit så jäkla snygga, precis som jag vill ha dem! Högerom-marscherna och heltomerna har också blivit mycket, mycket bättre men det är högerom-halten som fått mest träningstid och det har verkligen gett resultat. Härligt!


Vi har jobbat med kvarsittandet i apporteringen där jag haft koppel på honom och kastat leksaker som han fått hämta på varsågod eller blivit belönad med kamp hos mig innan han fått varsågod. Åh, det funkar så jäkla bra när kopplet är på men så fort det är av så kan han sådär retligt ibland få för sig att tjuvstarta. Stadga var det sista jag trodde jag skulle få problem med när det gäller honom men några pass med medhjälpare som kan sno apporten om han tjuvar så ska det nog vara avhjälpt. Han har ju liksom som råkat få belöning för att tjuva ett par gånger (för mycket) just nu.


Vi jobbar med signalkontroll mellan sitt, ligg och stå. På tiden, så tråkigt, men det går framåt! Jag måste dock vara supernoga med att han verkligen väntar på kommando, det är slarv med väntafasen som jag tror är den felande länken till att vi inte kommit vidare med signalkontrollen. Har också börjat lägga in fler signaler i vardagen, annars brukar vår vardag mest bestå av frivilliga beteenden (eller med miljösignaler, till exempel sätta sig när matskålen kommer fram, lägga sig på filten etc.).


Idag har han fått lära sig att gå slalom mellan mina ben. Han är jättesöt och har till och med fått ett riktigt bra tempo, men han har svårt att vända runt från leksaken. Till exempel om jag har leksaken i vänster hand och han går in till höger om mitt vänsterben, då vill han gärna gå ett högervarv runt mitt vänsterben för att komma närmare leksaken än att gå till höger om mitt högerben för att komma in i "nästa port". Ja, den som orkar kan ju försöka visualisera hur jag menar. Hur som helst får jag kanske hjälpa honom med en snällare belöningsplacering tills han blir lite säkrare, för att få mycket rätt. Jag märker ju att även om han inte får leksaken av att vända åt fel håll så är det ganska förstärkande att bara komma närmare den och att vända åt fel håll hamnar på reportoaren ganska snabbt. Jag var lite framfusig och provade hela fyra portar före belöning ett par gånger och då tappade vi rytm och tempo, kanske bara ska fortsätta befästa en port i taget och skiften mellan portarna innan vi bygger på allt för mycket. Men om en vecka vill vi ha sex portar efter varandra med bra flyt och så kan vi bocka av ytterligare ett trick på den listan över tricks han ska lära sig i år.


Vi jobbar lite med platsliggningen också fast vi borde jobba ännu mer. Han har fått ligga plats med hakan på tassen i köket både frivilligt och på signal från stå. Det går segt att få in det, men så tränar vi alldeles för lite också. Ute ligger han mycket plats med huvuddet uppe medan jag fixar och donar och då klarar han att ligga helt stilla väldigt länge, både med mig i och utom synhåll. Om jag bara står stilla framför honom dock, då blir det svårare.


Och så krypet då, där jag verkligen måste ta mig i kragen och komma vidare. Vi är på ungefär samma nivå som vi var på för ett år sen under söklägret. Vi kom längre en bit i vintras när vi tränade intensivt på det men det har blivit sämre under senaste tiden vilket även märks på hans beteende då han lägger av efter ett visst antal steg genom att antingen resa sig eller frysa med hakan i backen. Idag fokuserade jag på bra starter på signal från hakan i backen när jag stog upp framför honom och jag ska kombinera den träningen med pass där jag fokuserar på att få ut längre sträckor med bra rytm när jag går på knä framför honom. Måste vidare, måste vidare!


Vi gjorde en del träning på snabba inkallningar också och konstaterade att varsågod inte fungerar om han inte sett mig lägga ut någonting bakom (jag provade i en inkallning). Suck, vad tråkigt - det vore rätt skönt om det bara kunde vara på plats typ nu.


Han har världens finaste attityd i alla fall, trots värme och en del störningar. Jag prisar filtträning, mycket vatten och faktiskt mitt eget engagemang och bra belöningar.

Hund · Lydnad · Sid
Av Carro - 12 juli 2011 21:43

Wiraspelen är över för i år och, jag vågade inte säga det förut men, vilket toppenår! Vi har haft strålande väder, duktiga huvudrollsinnehavare, mer än mindre skötsamma hästar, långa partynätter och fullt av de mest fantastiska av människor.


Jag kommer minnas Wiraspelen 2011 som...

...det år då den döva fick mig att gråta varenda dag i applådtacket

...då vi tog med oss hästarna till Åkersberga för att göra reklam

...då vi hästtjejer kände oss mer uppskattade än vad vi gjort på länge

...då spelen var fyllda av en otrolig spelglädje, engagemang och energi

...då alla kom på grillkväll i Kroken och vi kändes som en enda stor familj

...då vi lärde oss festlekarna "namnleken", "the bitch" och "fuckgame"

...då vi väckte brandmän på Tommys

...då jag glömde släppa av patron så han fick kasta sig av vagnen i farten

...då Freja tänkte trava in själv på plan under folkets sorgtåg efter Kristinas död

...då vi vallade en vilsekommen höna genom halva Wira

...då vi åkte till Skebo och lastade en motvillig 300 kg tung gris med hjälp av kokt spaghetti

...då jag körde över min telefon

...då Amanda tog körkort

...då jag suttit helt förtrollad och lyssnat till Göran Engmans historier

...vi fick en fyllegubbe i hästgänget

...då jag och Charlie skrev en vägbeskrivning till Wira av Gyllene Tiders "Harplinge"

...då jag höll på att svettas ihjäl i Jeepen

...då jag spelade häst medan Charlotte anspelade på sex under ett hysteriskt roligt framträdande på premiärfesten och Thereses underbara tolkningar av låten

...då jag kunde ha flätor för första gången på väldigt, väldigt länge

...och mycket, mycket mer.


Mina älskade lakejsystrar

 

Min älskade hatt


Nu ska jag ta hand om mina myggbitna, sönderkliade ben och alla tusentals blåmärken samt sova igen alla förlorade sömntimmar. Men inte utan att bara längta tillbaka, tillbaka, tillbaka. 49 veckor kvar...


 

Alla bilder är tagna av vår bästaste fotograf Krille Belfrage och oärligt stulna från hans Facebooksida.  



Åkersberga - Wira bruk

Mel. Harplinge/Gyllene Tider

Ny text: Chacarro och Carrlotte


Om du en sommardag

Befinner dig i Berga

Och livet känns för high tech

För mycket stadsmiljö


Börja då vid Statoil

Ta höger i rondellen

Ut på 276:an

Och kör mot Furusund


Snart så blir det 70

Se upp för alla kameror

Fortsätt ut på landet

Förbi en sopstation


Se upp för moppedister

Kör om en gammal traktor

Stressa ej i kön

Som ska till Ljusterö


Du vet att du är halvvvägs

Vid Åsättraskylten

Stanna för en stund

Och köp en liter gubbar

Här kan du svänga av

Mot busshållplatsen Skogen

Men dit ska inte vi

Vi är på väg till Wira, Wira


Ett hopptorn ner i Ruggen

Som vi passerar vidare

Vår väg går upp och ner

Våga inte köra om


Snart kommer det en raka

Och du är ganska nära

Ett avstick ner till färjan

För en burgare med strips


Höger-vänster genom Kulla

Se upp för coola hästar

Och om du kör för långt

Kan du ta ett dopp i Viren


Ser du alla röda stugor

Människor med hucklen

Då har du nått ditt mål

Och lever svunnen tid

Av Carro - 10 juli 2011 15:28

För fyra år sedan träffade jag Amanda och hennes hundar för första gången, då vi började på ForshagaAkademin. Hon födde upp en hundras jag inte ens visste existerade och som intresserade mig föga. Rasen var phaléne, papillonens kusin med hängande öron. Så fick jag träffa hennes Linus och blev stormförtjust i den energiska, studsiga, galna lilla hunden. Något år senare skaffade Amanda och hennes familj Kaisa, en charmig, genomvänlig tjej med en fantastisk utstrålning. Redan då bestämde jag mig för att om det någon gång kom valpar efter de två hundarna skulle jag ha en, det var alltså långt innan jag ens hade tankarna på en malinois.


Och nu finns de här, Valparna. Den där efterlängtade valpen är äntligen här och det är klart jag ska ha en! Jag kunde knappt tro att det var sant när Amanda berättade att Kaisa börjat löpa och det var dags för hennes första kull, med Linus som pappa. Den 9 juni föddes tre tikar och en hane. En Rapunzel, en Rosetta, en Roxanne och en Roscoe. I mitten på augusti kommer lillgrabben Roscoe att bli en ny medlem av Starrmoraligan. Det är inte utan pirr i magen som jag börjar inse att det verkligen är sant.


Vi kommer deläga honom tillsammans med Amanda och Birgitta, som har kenneln tillsammans. Han kommer bli min lilla stjärna, Sids kompanjon, vår maskot, syskonbarnens läromästare och den hund som ska få lära mig allt om agility och tekniken i att träna små hundar.



Ni kan följa honom här i bloggen under kategorin "Kaj", för det är så den lilla filuren är tänkt att kallas. Se fler bilder på www.noblenadirs.se under "R-kullen".


Noble Nadirs Roscoe

Namnet har jag valt efter en av de elaka dobermannerna i Oliver och gänget

Kaj
Av Carro - 10 juli 2011 15:21

En endaste ynka föreställning kvar, jag återkommer med en resúme av året när den är över för att inte gå några händelser i förväg. Det är, som vanligt, motstridiga känslor när ett Wiraår går mot sitt slut. Man vill vara kvar i den där Wirabubblan där man trivs så otroligt bra, samtidigt är det väl inte hållbart i längden att leva sitt liv i en Wirabubbla ;-)


Jag ser framåt mot resten av sommaren, det är ju faktiskt en stor del av sommaren kvar, och hoppas den kommer innehålla mycket hundträning, altanhäng, vin, bad, släkt & vänner. Och en ny familjemedlem. Helt galet.

Av Carro - 6 juli 2011 02:48

...sa jag klockan tolv. Det blev tre, på grund av att datorn inte behagade komma igång förrän strax efter ett. Hade planerat massa bildfix till min egen hemsida, en kompis kennelhemsida och en kompis blogg. Det blev mest jobb med kompisens blogg, en början till en ny design av den kan ni se på ridersdiary.blogg.se. Det är för övrigt den hästen jag rider i Wiraspelen.


På tal om det så red jag för första gången för i år inne på scen idag. Gick ut med inställningen att jag skulle "åka häst", hålla mig kvar och styra så gott det går. Antagligen var det den totalt prestigelösa inställningen som gjorde att det gick så bra! Glen är så otroligt fin, världens finaste häst :-)


Sid har fått träna lite lydnad idag men det blev mest frustrerat. Det är vissa saker vi bara inte får ordning på, som koordinationen i vänstervändningarna i fria följet till exempel. Vi får ordning på antingen bibehållen kontakt, bra bakbensrörelser, bra frambensrörelser eller bra rytm men aldrig flera delar på samma gång. Knivigt! Vi tränade också lite tricks, backandena var bra men jag undrar hur svårt det ska vara att lära en hund att snurra egentligen. Vi tar nya tag i morgon!


Nu ska jag sova, så fort jag kan slita mig från en trevlig chat med Karin. Bjuder på Charlottes nya, fina header så länge. Hoppas hon kommer gilla den lika mycket som jag gör. Det kanske blir en del småfix på den innan den blir definitivt klar, men det känns skönt att vara på gång med någonting och känna inspirationen flöda :-)


 

Av Carro - 5 juli 2011 13:25

Körde igenom appellen med Sid häromkvällen och helheten kändes alltigenom lysande. En underbar känsla! På detaljnivå däremot finns en del att önska, och till nästa gång jag kör igenom programmet vill jag ha fått ordning på följande:


  • Uthållighet i fria följet, var ett tag sedan vi jobbade på långa program.
  • Känsla i fria följet, det tog ett tag innan han kom in i rätt "mode", mycket har med tempo och förberedelser att göra. Jag får inte vara rädd att gå lite snabbare, lita på att han är där han ska vara och inte tveka inför vändningar och halter.
  • Frambenskontroll i fria följet, han glömmer liksom att flytta frambenen i vändningarna till vänster. Ska försöka filma och studera hans teknik för att få rätsida på det.
  • Rutin inför läggandet, banta!
  • Kvarsittande i apporteringen, att sitta helt stilla med bra attityd när man börjar komma i belöningsmodus är inte världens enklaste match. Mer träning på långa program med apportering i slutet och en apportvakt.
  • Sättandet i uthoppet. Han har bra fokus ut och bra fart, reagerar bra på ordet men han SÄTTER SIG INTE. Vad är det för fel på "hopp-stå-hopp" egentligen? Nytt moment till regelrevideringen, någon?

Tränade framförgående också där jag känner att jag måste få ihop det till ett moment, igår helst. Nu är det största problemet att han ökar tempo efter hand men jag tror det kan bli bättre när vi får koppel på och kriterierna kan bli tydligare.


I går körde vi uppletande också, i två olika rutor. Första rutan hade han vinden i ryggen och fick verkligen ingen hjälp av den alls. La ut sex föremål och han fick plocka in fyra. Blev snabbt trött i både kropp och hjärna, orkade inte gå ut direkt på djupet efter tredje föremålet när han dessutom inte fick någon hjälp av vinden. Jobbade sig ut långsamt och inte särskilt effektiv men hittade. 


La en ny ruta på andra sidan vägen där han alltså fick full vind rätt i näsan i stället. Som Charlotte uttryckte det "löjligt enkelt" då han drog rätt ut och fick in första och så direkt ut och in med andra, inom loppet av en minut. Bärplockare precis bredvid rutan besvärade inte när man hade så mycket föremål i näsan. Det blev en bra övning.


Gick tillbaka ut till första rutan och gick tillsammans ut och plockade in snitslar, då Sid fick vinda in och plocka de resterande två föremålen. Härligt engagemang och attityd, min fina, fina Poo :-)


Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards