Jag och Börnis bestämde, efter en lång helg med intesivt pluggande, att bli lite nostalgiska framför den gamla Disneyklassikern Lejonkungen (tack Lina!).

Men då den intensiva plugghelgen mestadels bestått av beteendeekologi och etologistudier kunde vi inte gjort ett sämre filmval, för OJ vad den analyserades sönder.

För det första, hur kan Simba vara Mufasas enda son? Han lever ju i ett harem av lejoninnor och reproducerar sig bara med EN utav de, låter ju inte särskilt smart.

För det andra, vem är pappa till Naala? Om det inte är Mufasa som är det så borde Mufasa dödat henne när han tog in Naalas mamma till sitt harem för att hon så snabbt som möjligt skulle få ägglossning igen - så han kunde para henne och fått föra sina egna gener vidare.

Simba säger i en scen att han är Scars ende brorsson, alltså kan Mufasa inte ha fler ungar. Dålig reproduktionsstatistik för det lejonharemet.

Alltså borde Naala och hennes mamma överhuvudtaget inte vara välkomna hos Mufasa och hans lejoninnor då de borde tillhört ett annat harem.

Eller är Mufasa ändå Naalas pappa? Hög inavelsgrad på Kiara i sådana fall. Och är inte Scar pappa till Kovo? MYCKET hög inavelsgrad på deras avkommor i så fall. Känns som skrivet i stjärnorna att det inte kommer finnas så många lejon kvar i området kring lejonklippan inom en snar framtid.

För det fjärde - apan Rafiki. Var är alla hans brudar? Med tanke på den rumpan och de vackra, starka färgerna i ansiktet borde han vara hett eftertraktad bland aphonorna (supernormalt stimuli).

För det femte, har någon sett hur Simba och övriga egentligen ser UT? Vilka lejon ser ut som ledbussar med spikraka skuldror och överarmar samt extremt kohasiga bak?

För det sjätte, vilken lejonhane beger sig ut i skogen och bosätter sig med ett vårtsvin och en surrukat när han förlorar sitt harem till en annan hane? Borde inte han börja leta efter nya honor och bilda sig ett eget harem? Ja, det sägs ju att depression kan slå ut de flesta naturliga beteenden och behov.

För det sjunde, hur kunde Naala överleva att Scar tog över Mufasas lejoninnor? Hon borde ju ha strykit med av samma anledning som under "för det andra..."

Och till sist, någon får gärna berätta vilken del av zebran det är hyenorna får av Scar, får inte riktigt in den biten någonstans på en zebrakropp.  

Förutom allt detta var filmen förstås lika underbar som vanlig och jag grät gott (också som vanligt, fruktansvärt blödig).  

 

Louise

8 februari 2009 22:11

Underbara analys!! Har själv studerat sådana ämnen och vet hur nördig man blir... T.ex när jag gjorde mitt x-jobb och var ute och paddlade kanot för att inventera en å så körde jag fast med kanoten och höll på att välta, ingen teckning på mobilen... PANIK... men vad hittar jag då, jo UTTERBAJS! Jag jublade... man blir lite knäpp.
Kram o ha en bra dag

http://solros.bloggagratis.se

 

Dvärghundspossen

9 februari 2009 07:26

När jag såg den filmen på bio för evigheter sen var jag inte fullt lika analytisk... ;-) Men en sak jag tänkte på redan då är hur j-a masochistiska övriga djur på savannen måste vara egentligen för att typ dyrka lejonen som sen ska käka upp dom. Samt hur bisarrt det är att lejonens köttätande ska accepteras som en del i naturens kretslopp, samtidigt som hyenorna är onda.

http://www.metrobloggen.se/hundarsomhardagbok

 

Börnis

9 februari 2009 11:15

Vi kanske inte ska kolla på sånna filmer mer... hela vår barndom kommer att gå i krasch xD

http://hem.passagen.se/noblenadirs

 

mette

11 februari 2009 04:56

Carro,
Det är det som är så bra med filmer, speciellt disney. de följer inga lagar och skall bara ses för vad de är -mysiga tidsfördriv. Herre gud, om tecknade filmer skulle följa naturens riktiga lagar, hur tråkiga hade de inte blivit då? Då hade man lika gärna kunnat se Discovery/animalplanet i stället för Disney:P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...

En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning!   Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se   Hoppas vi ses och hörs! ...

Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner.   Du hänger väl med till www.hundid.se? ...

Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...

Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...