Just som man trodde att saker och ting börjat falla på plats... 

Nej, så allvarligt är det väl inte men till Josefine Anderssons glädje ska jag berätta att vi hade ett riktigt misslyckat träningspass igår. Jag skulle träna med externbelöningar och det enda Sid ville göra var att dra tjugo ärevarv runt grannarnas tomter med leksaken i munnen ivrigt morrandes och brötandes. Vår närmsta granne var det väl ingen fara med, han får liksom bara vänja sig, men mittemot bor ett äldre par som kanske inte är alltför glada att malinutten rymmer ner på deras tomt och kutar omkring som ett galet monster. Det är tyvärr något han börjat ta för vana, så nu är det väl dags att lägga träningstid på det om vi ska fortsätta träna på hemmaplan utan att hamna hos Aschberg. 

Att det hände igår var dock inte så konstigt. Efter en heldag i sängen för att undfly regnovädret så fanns det väl en hel del spring i benen på herrn. Dessutom hade han fått rejsa järnet med varenda belöning på träningen både i torsdags och fredags så han ser det väl mer som en vana än en förmån nu förtiden ;-) Att komma ihåg: inte tappa bort ordning och reda bland all belöningsgalskap, om inte för nåt annat så för grannsämjan... 

Han gick i alla fall ruskigt fint och hade bra tryck i varsågoderna. Filmade till en uppgift vi fått på tränarutbildningen, men det blev inte så mycket till film tyvärr. Får göra ett nytt försök ikväll, då jag hoppas syrran får barnvakt så vi kan träna ihop. Fler får gärna hänga på, hör av er bara!

Farina fick spåra och hon verkade inte lida av att ha legat och sovit hela dagen. Hon bröt mönstret med att spåra första halvan av spåret riktigt bra, för att andra halvan bli störd av massa viltövergångar. Spåret gick över flera viltstigar och hundarna vädrade upp mot skogen när vi gick promenad förbi en stund tidigare, så jag tror det var ganska färskt (om de nu inte vädrade in mitt spår, hoppas kan man ju alltid). 

Hon är väldigt lättläst i spåret då hon är extremt lugn och fokuserad när hon är i spåret och man hör hur näsan går hela tiden. Så tappar hon spåret/orkar inte hålla koncentrationen och då försöker hon rusa runt i spåret med näsan helt passiv. Så hör man hur hon samlar ihop sig och börjar sniffa igen och så glider vi vidare. Hon börjar dock hålla ihop längre och länge stunder i spåret, men det är svårt att öka längden när hon inte håller hela korta spår. Vi kör många korta spår istället och jag försöker hjälpa henne att behålla lugnet (och således även hjärnan och näsan). 

Efter Sids katastroflydnad (eller rättare sagt katastrofala belöningshantering) så kändes det riktigt härligt att få till ett bra spår med schäfran. Ikväll tänkte vi som sagt träna lydnad igen. Det är Wirarep som jag tänkte åka på en sväng först bara, men eftersom inga hästar är på plats blir det mest läktarhäng och observation (observering? Vad heter det?). Kanske en och annan torritt också (som inte är någonting annat än hästscener utan hästar). Nästa vecka är vi igång på riktigt!    

I fredags kväll träffade jag min syster på ett ställe i Riala för att lägga ett asfaltsspår åt hennes Mira och sen åka raka vägen hem i sängen. Det gick sådär. Istället blev vi kvar på 1,5 timmes hundträning där jag och Sid tränade inmarscher på plan. Vi filmade varje sekvens och tittade på filmen direkt efteråt för att göra analyser och prova små förändringar till nästa gång. Mer sånt! Vi planerar att bli inmarschkungar under sommaren, jag kan inte nog rekommendera er allihop att försöka peta ner oss från den tronen!

Dagen innan fick Sid gå ett uppletande i vallad, fulldjup ruta. Vi kör inte så mycket uppletande på vallat område utan kastar mest ut föremål i terräng utan  människovittring eller kör upplet inomhus i välvallade miljöer. Det verkar ändå som att det har gett bra förkunskaper för han hade inga problem med vare sig att springa rätt ut, leta intensivt och hålla sig inom vallat område. Tre föremål fick han och vi klarade av det på fem minuter inklusive långa belöningar mellan föremålen. Han hade inga problem att gå ut på nytt och bytte inte föremål när han väl tagit ett. När jag vallade och la ut grejer satt han uppbunden en bit bort och såg att jag var i skogen men sen gick vi en sväng innan vi körde. Det kändes bra att se att man kan fasa ut hans synintryck på det sättet, det är liksom hög tid för det nu men det är så mycket smidigare att få till träning när han sitter i närheten och väntar.

Farina spårar ungefär varannan dag och precis vartannat spår blir riktigt bra och vartannat spår går inte alls. Otroligt märkligt att det är ett så tydligt mönster, någon som har några teorier? Hon kan nu gå längre och längre spår och hålla koncentrationen helt okej. Jag stoppar upp när hon vimsar och låter henne bara komma framåt på lugnt och fokuserat spårarbete. Känns som rätt väg att gå.

Resten av helgen har Sid varit ledig och jag har donat med annat. Jobbade i lördags och idag har det varit min första repdag inför årets Wiraspel. Regnet gjorde att repetitionerna på spelplanen uteblev och istället tryckte vi ihop oss uppe i serveringen och körde igenom hela pjäsen där. Vi drog oss upp mot stallet efter halva första akten och drack kaffe, snackade skit och planerade hagbygge.

Efter att jag kom hem la jag och familjen oss i sängen och tittade  på film. Fredrik gav upp efter filmen och trotsade regnet tillsammans med Fia. Nu håller han på och donar i trädgården eller med hundgården. Jag och mina hundar har legat kvar och skrivit lite mail och tittat på lite bilder från Karlstad. Nu ska vi nog ge oss ut vi också och hjälpa Fredrik med vad det nu är han håller på med. Kanske gå ett spår åt Farina och träna lite lydnad med Sid.

Hur går det då med vardagsprojekten?

 Det går antingen bra på grund av träning, bra på grund av andra omständligheter eller inte alls på grund av ytterligare omständligheter. Det är inget av vardagsprojekten som går käpp rätt åt h... med andra ord :-)

Farina på nya platser går bra. Inte ett skall och koppeldragandet blir mindre och mindre. Ännu bättre har det blivit sedan jag la till godbitar på marken direkt när framtassarna slår i marken från bilen, det får henne liksom in på rätt tanke. Hon tar spontan kontakt när vi t.ex går runt hörn, stannar eller något annat förändras. Hon har också börjat skvallra på människor och hundar som kommer på avstånd. I helgen när hon var på kurs skällde hon inte en enda gång. Duktiga schäfra!

Sid i bilen går bra på grund av andra omständligheter än träning, nämligen att vi satt in dubbelburar bak i jeepen och han ser inte längre ut. Det har gjort hela bilåkandet mycket lugnare och varken han eller Farina gapar i bilen längre. Farina har jag även tränat en del på att vara tyst i bilen medan jag tränar Sid och igår hade vi första passet med helt total tystnad. Självkontroll rular!

 Vad gäller Sid och kossorna går det inte alls på grund av den omständligheten att kossorna har flyttat, men så snart de kommer tillbaka så tar jag upp träningen igen!

 Angående vårt stora vardagsprojekt, med att han har stuckit och försökt skrämma iväg folk som kommer in på träningsplanen så märkte jag ett stort framsteg på promenaden här hemma häromdagen. Här kommer vanligtvis inte så mycket folk och när det kommer folk kan Sid ibland få för sig att de inte har där att göra. Inte värre än att han har sprungit fram och skällt några gånger, men tillräckligt för att det inte ska vara okej. Det blir bättre under sommaren när människotillströmningen är tätare, men början på sommaren när det precis börjar röra sig mer folk är lite känslig.

 Häromdagen var vi så ute på morgonpromenad och Sid leker med en halv sko som han hittat i diket. Så dyker vår granne med barnbarn upp på cykel bakom krönet vilket innebär att Sid ser de före mig. Han stelnar till, "rycker på axlarna" och kommer till mig och bjuder in till skolek direkt när jag lockar på honom. Inte en tendes att ens vilja kolla in de närmare överhuvudtaget. Ekipagen får cykla förbi och Sid tittar intresserat på dem men inte mer än så. Sen fortsätter vi promenaden som om ingenting har hänt. Inte minsta tillstymmelse till orolighet. Det känns helt fantastiskt att han börjar landa och "kliva ur sin polisroll". Likadant i helgen kunde jag utan problem kalla in honom när tre hundar kom ner till vår badplats där vi höll på att bada. Det finns hopp!

 Nya vardagsprojekt är på intågande, såklart. Inte med Sid den här gången utan den lilla Fian. Det ska bli lösträning, antijakt och hälsa från marken-träning för henne och Fredrik. Roligt!

Ett syfte med vardagsprojekten var ju att jag skulle hitta blogginspiration och det har jag verkligen gjort. Det känns roligt och lösgörande igen, så nu hoppas jag att den gnistan håller i sig.  

      

Skilda världar har kommit ut på DVD. Jag måste ha. Det är en jävla skitserie med usla skådisar och äkta såpoperahandling, men jag måste bara ha. Jag är övertygad om att priset för denna skitDVD snart kommer dumpas i botten och man kommer få betalt för att agera tippstation åt dem, men jag kommer inte kunna vänta. Jag måste ha Gunnar Mosén i min TV typ igår. För att inte tala om Bengt Dahlqvist, mitt livs första kärlek. Nej, jag får nog ta och klicka hem den där DVDn och hoppas få hålla lite fler privattimmar närmsta tiden för att finansiera mitt extrema habegär efter sånt alla andra har karaktär nog att stå emot.  

Efter att ha kört Åsa till tåget i går åkte jag hem till Starrmora och åt middag med Fredrik. Spanade in hundgården som börjar ta riktigt, riktigt fin form nu, Fredrik uppskattar att han kört upp 20 ton material på skottkärra. Helt galet. Min älskade karl, vilket jäkla jobb han lägger ner för mig och mina (våra) hundar. Även om jag hjälper till så gott jag kan så är han den självklara arbetsledaren som pekar och kommer med lösningar. Fantastisk!

Jag lämnade Sid hemma med husse och Fia och tog med mig schäfran tillbaka till Semmersby för att röja efter helgen. Vi gick ner till vattnet och badade, lekte nere bland klipporna och plöjde genom höggräset på åkern på vägen hem. Lycka! Jag städade och diskade i full fart med siktet inställt på en kväll och natt framför datorn i lugn och ro. Jag blev inte helt klar, men sparade resten till morgondagen och satte mig ute på altanen med photoshop och ett glas vitt medan Farina åt vom og hundemat utsmetat på gräsmattan. Gick in vid tolvtiden då myggen tog över helt. Satt uppe en stund till och passade bland annat på att göra en ny header till bloggen av en bild som Åsa tog i helgen. Visst blir man lycklig av den?

Idag hade jag planerat att åka till Enköping och hälsa på Emma, Glimma och deras sju huliganer till goldenvalpar som börjar bli stora nu. Men så fick jag nys om en intressant lokal som var till uthyrning i Arninge och som vi behövde titta på redan idag. Som tur är ska Emma behålla en av valparna så jag får i alla fall träffa en utav dem. 

Denna ändrade plan gjorde att jag blev lite ställd vad gäller planeringen av dagen och som vanligt resulterar det oftast i att jag blir fast framför datorn och känner mig ganska matt och har svårt att komma igång med saker och ting. Blir nog att göra lite företagsjobb och sen gå ner till vattnet och bada. Farina har strosat på mammas och pappas fina tomt hela förmiddagen och nu ligger hon helt utslagen vid mina fötter. Fina, fina schäfran.

Det blir lite fel ordning på allting, men lite tankar ifrån helgen kommer jag bjuda på i nästa inlägg!

Fredrik har anmält sig till en jättespännande kurs i höst hos www.dailydog.se. Den heter "fördjupning i hundens kommunikation och beteenden" och syftet är att lära sig mer kring hundars språk och signaler och titta på hur hunden förändrar sitt språk beroende på miljö, vilka individer den träffar och utifrån de erfarenheter den får i livet. De kommer också titta på hur vi människor och andra hundar kan förändra en hunds språk och utveckla en hunds språkbank. Det ska bli jättespännande att få höra om de upplevelser han får på kursen och jag hoppas själv få möjlighet att gå något liknande under nästa år.

Äntligen är vattnet så pass varmt att man kan bada och dessutom ligga i en stund! Jag vågade mig ju på mitt första dopp i helgen och igår var jag och Fredrik i Viren och badade. Skillnaden mellan helgens dopp (i Vänern) och gårdagens dopp med, i jämförelse, minisjön var att i Viren var det riktigt behagligt. 

Jag hade tänkt simma en stund med Sid för att börja bygga simkondition och muskler. I år hade jag verkligen tänkt utnyttja sommaren till att få till ordentlig simträning med herrn.

Tidigare år har vi inte simmat i koppel men däremot jagat en hel del tennisbollar i vattnet vilket är ungefär det bästa han vet. Samma sak med att plaska omkring och leka i strandkanten eller busa med andra hundar i vattnet. Det märktes dock tydligt i går att han inte är helt trygg i vattnet. Så fort han upptäckte att han hade koppel på och inte kunde simma dit han ville så skjönk bakdelen och han simmade med den mest usla teknik jag någonsin sett. Han simmade inte ens utan snarare trampade vatten för att hålla sig flytande. Jag stod på botten och höll upp bakdelen på honom och så simmade han på stället en stund. Så fort han fick hjälp med rumpan så avtog paniken och han simmade lugnare och med hela kroppen. 

Nu funderar jag på att köpa en flytväst (varför vill telefonen ändra det till föytväst? Vad är det liksom?) till honom för att han ska få mer självförtroende och bättre teknik och för att öka säkerheten i vattnet. Med flytväst på Sid kan jag ju våga mig på att simma mer själv också eftersom jag inte behöver vara lika rädd att han ska bli trött och drunkna. 

I helgen är det äntligen dags! I höstas gick jag en kurs i avslappning och koncentration för Åsa Jacobsson från Canis avd Skåne. Ända sedan jag själv gick kursen har jag velat att fler av mina träningskamrater ska få möjlighet att göra det. I våras frågade jag Åsa om hon hade möjlighet att komma upp någon helg i början på sommaren och nu är den helgen äntligen snart här!

Det är ett riktigt härligt gäng som ska gå, både med hund och som observatörer. Själv ska jag gå som observatör och Amanda ska gå med Farina, båda delarna kommer bli riktigt spännande. Både Amanda och Åsa får sig en riktig utmaning med Farina som verkligen behöver den här kursen. Jag är jätteglad att Amanda kunde tänka sig att gå med henne eftersom det ger mig möjlighet att fokusera till hundra procent på det teoretiska och på Åsas arbete.  

Förutom själva hundträningen ser jag fram emot en helg med härliga människor, massa hundsnack och förhoppningsvis fint väder. För de som vill stanna kvar efter kursen planerar vi grillning på kvällen vilket ska bli jättetrevligt och jag hoppas många vill stanna kvar och umgås. 

Det finns en observatörsplats kvar men annars är kursen fulltecknad. En ny chans kommer till hösten för den som är intresserad, även den kursen ser just nu ut att vara fulltecknad för ekipage med hund men plats som observatör/reservplats finns fortfarande.