Den här helgen var det verkligen inte meningen att jag skulle åka hem. Bara resan hem i torsdags som blev lite katastrofartad borde ha vittnat om detta.

Jag bestämde mig igår för att vara hemma även idag och åka till Värmland på kvällen, bokade tåg kvart över fem. Strax efter halv fyra åkte jag och Fredrik från Starrmora in till centralen, en resa som i vanliga fall tar ca en timme. Idag tog den betydligt längre tid, p.g.a snigelfart på Sveavägen, 30 minuter för en sträcka som i vanliga fall tar ungefär fem - och framme på centralen 18 minuter över fem. Självklart hade tåget gått, 300 spänn åt helskotta, precis vad man behöver, och två timmar till nästa tåg går.

Panikringde pappa som fick boka tåg åt mig kvart över sju istället och jag och Fredrik slog ihjäl en timme och 45 minuter genom att cruisa runt i Stockholm. Helt otroligt att man är i Stockholm och inte har den blekaste aning om hur man ska få de nästan två timmarna att gå!

Det blev en sväng till Södermalm och jag tror Fredrik blev förvånad över hur bra jag hittade. Vi kom ut på Götgatan och HERREGUD, deklarationsdag, folk från skatteverket och sista-minuten-deklarerare ÖVERALLT. Snigeltempo och nervöst trummande med fingrarna på ratten, klockan närmade sig sju...

Tillslut tog vi oss ur den värsta smeten genom att jag guidade Fredrik ut på Renstiernas gata (stolt över mig själv som hittade så bra) och så blev det 80 knyck rätt genom Söder (hoppas brorsan inte läste den meningen ;)). På andra sidan vattnet körde vi i ilfart förbi ett par som var ute och gick på trottoaren bredvid, Fredrik vinkade och jag såg chockat att det var kusin Ullis och Daniel! Vinkade hysteriskt men tror inte de såg oss, kul var det att se att de levde i alla fall, inte de första man väntar sig att se när man är ute och stressåker i Stockholm (jag har fortfarande svårt att släppa att hela släkten inte bor i Sundsvall längre).

Hann med tåget i alla fall, kom fram till centralen strax efter sju. Och nu sitter jag här och är äntligen på väg. Lina kommer och hämtar mig i Karlstad, mycket snällt av henne.

Ska fortsätta skumpa fram på InterCity nu och sluta gräma mig över min X2000-plats som i detta nu anlänt till Karlstad... Fick ju två trevliga timmar iJeepen på Stockholms gator, aldrig fel!?

So long! 

Styrketräning igår morse, vad faan nu det ska vara bra för? Jag har SÅ ont, kunde knappt sova i natt, skriker så fort nån nuddar mig, kan knappt sitta och går som om jag skitit på mig. Det är fruktansvärt. Bada Kråkan var INTE roligt.

Nån smart idiot sa att "tio minuters träning varannan dag räcker". Och ja, för oftare kan man ju knappast hålla på om man ska va totalt j*vla handikappad dagen efter.

Våga vägra idrott.

8 timmar som sagt, vilken resa!

Åkte strax efter tre från Forshaga, efter en jättemysig snabblunch på Linas balkong som jag fick stressa ifrån, vilket gjorde saken ännu värre.

Kom till Karlstad 45 minuter innan tåget behagade komma, hade Rickard och Rex till sällskap och det var tur det. Dagen hade blivit betydligt värre ensam.

Satte oss på tåget och fick höra att det ar solkurva på rälsen, en halvtimme till innan de kom på att tåget inte skulle kunna gå utan vi var tvugna att ta ersättningsbussar.

Ut och vänta ett par timmar på bussarna, som tillslut kom - men tog inte djur. Vi med hundar fick alltså inte åka med bussarna. Jaha? Vad gör man då?

Jo, man väntar ytterligare nån timme på TAXI. Fem hundar och fem hundägare och SJ trodde det skulle räcka med en. Jag sa direkt att det kommer aldrig gå och förklarade att min hund inte tycker om andra hundar. Det var tydligen väldigt svårt att förstå för vissa andra av hundägarna, men tack och lov förstod SJ och beställde då TRE taxibilar, en till mig, en till Rickard och en till de andra tre.

Taxibilarna kom tillslut och jag och Rickard förklarade att vi kunde åka tillsammans så länge inte hundarna behövde sitta tillsammans. Då trängde de ihop två personer med stora hundar tillsammans i den minsta taxin (avsedd för antingen Rickard eller mig) och en person med Jack Russel i den större taxin (även den avsedd för Rickard eller mig). Jag och Rickard fick alltså åka den största taxibussen med plats för åtta personer + stort bagageutrymme, den som egentligen var avsedd för de andra tre. Vill bara poängtera att det var de andra som bestämde denna fördelning, vi var bara glada så länge vi slapp åka med någon av de andra som inte för sitt liv kunde förstå hur en hund med rosa halsband kunde vara arg mot andra hundar.

Hur som haver, vi fick åka taxi till Hallsberg, en riktig lyx. När vi kom fram stod mätarn på ca 4000 kronor, tack SJ!

Tåg från Hallsberg vidare till Stockholm och det var ju inte direkt bara vårat tåg som inte hade kunnat gå idag, utan tåget var knökfullt med folk. Jag och Rickard parkerade oss med hundarna i hallen mellan vagnarna och hade en obekväm men trevlig resa till Stockholm.

Kom fram vid tolv och mötte Fredrik. Skulle ha åkt till Ullis (Fredriks syster) som fyllde år, men fyra timmar sen kändes det bättre att åka hem och sova.

Så, det var ett riktigt äventyr i går, och räknar jag efter var det till och med NIO timmar från Forshaga till Starrmora, det är ett rekord jag hoppas aldrig kommer slås.

Forshaga - Starrmora på över 8 timmar, förklaring till varför kommer imorgon. Nu är jag så trött efter resan att det är sängen som gäller.

Jag orkar verkligen inte skriva något seriöst blogginlägg idag, trots att det har hänt massor. Är nämligen helt slut och det känns inte som att det finns några sammanhängande meningar som vill ut på tangentbordet. Det får bli mer i morgon istället.

Godnatt!

Va till Solstaden och kollade på deras rehab idag med hundkunskapen. Alla fick simma med sina hundar. Eftersom Ebba inte känts riktigt kry i kroppen på senaste (skendräktig?) så valde jag att avstå, men fick henne genomkänd av en snart färdigutbildad fysoterapuet.

Ebba var mjuk och fin i musklerna när hon kände igenom henne, rörelsemässigt var hon stel i vänster bak (eller som hon uttryckte det - inte lika rörlig som i höger men inte stel heller). Beroende på hur hon går i fotgåendet KAN det vara det som är orsaken, vissa lydnadshundar som går på ett visst sätt med nacken kan få snedbelastningar i ryggen som sen går ner i bakbenen.

Vad gäller passgången sa hon att det inte nödvändigtvis behöver betyda att hon är dålig i musklerna, men är det så att hon alltid passgår är det ju mer troligt. Kan inte minnas när jag upptäckte att hon passgick, va väl efter att Teres sagt så om alla de hundar som gjorde det.

Hon föreslog massage runt ryggen för stelheten och så blodprover för att utesluta fästingsjukdomar och dylikt. Visar det på u.a sa hon att jag kunde fortsätta köra som vanligt och se om det bara var skendräktighet eller låta den fysoterapueten som kommer dit från Strömsholm känna igenom henne mer grundligt. Hon tipsade om korta simpass med massage efter för att stabilisera muskulaturen.

Ja, det var väl bara en tidsfråga innan även hon skulle bli sjuk. Får se vad proverna säger, djuraffären här har ju öppen mottagning varannan onsdag så det kanske blir redan till veckan. Frågan är ju ifall man ska fortsätta träna som vanligt? Är hon sjuk tills bevisat motsatsen, eller tvärtom?

Jobbar med projektarbetet hemma hos Lina, d.v.s försöker lära mig frontpage och photoshopar för glatta livet. Kul är det, men nu börjar jag känna mig hungrig... Ska dra hem och käka lite nu och sen gå en promenad med Ebba, Lina och Trazzel. Har ärligt talat inte fått mycket gjort idag, jättetrött...

Lina och Börnis överraskade mig med födelsedagskalas i eftermiddags :D Så urbota gulliga kompisar har jag! Två nya apportbockar som var väldigt välbehövliga, nu har jag tre stora till apporteringsdirigeringen :) Bara att börja träna!

Nu ska jag hem och äta middag. Bättre sent än aldrig.

Igår var vi iväg på föreningsfest i Söderfors, ditbjudna av Helena (Fredriks syster) och hennes man Nicke. Jag trodde ju att det skulle vara en rätt liten fest, femtio personer eller något. Oj, så fel jag hade... Det var den stora LOTT -90 festen och 250 personer bjudna. Middag, liveband och lottdragning bland alla medlemmar i idrottsföreningen.

Det är intressant med sådana fester i ett litet brukssamhälle som Söderfors. Nästan alla jobbar med stål, tiderna är dåliga. Många är varslade, en del har redan fått gå. Framtiden är oviss, den stora frågan är vilka som kommer få gå. Och vad man ska göra då? Det stora samtalsämnet under kvällen helt klart, då alla kontakter människor emellan verkade gå genom jobbet.

Sen människorna då. Alla är vänliga, men någon sorts distans finns det ändå. Man hör liksom inte dit. Det skämtas och skrattas i toakön men kommer man och ger ett skevt leende som för att säga "jag håller med, visst är det en härlig kväll?" får man en skeptisk blick, ryggen vänds mot en och skrattet tonas ner. Det är märkligt, men samma fenomen pågår ju överallt i Sverige. Kanske framförallt på dessa mindre orter. Det räcker med att sätta en fot i Hallstavik så förstår man fenomenet. Tydligt.

På något märkligt sätt är det som att ju längre kvällen går desto öppnare blir människor. Det tappas lösnaglar som utannonseras som upphittade, det daskas på rumpan, vilda främlingar kommer fram och utbyter någon fras, tonen blir vänligare och vänligare, blickarna i toakön inbjuder mer och mer till gemenskap. Man stryker omkring som den nyktra stockholmare man är, studerar människor, spanar och kikar, lyssnar på musik och har riktigt trevligt.

För jag kan inte säga annat, jag hade jättetrevligt. Att man kände Nicke inbjöd till en del kontakter och de fanns alltid nån man kunde utbyta någon mening med här och där, om inte annat hade jag ju Fredrik och Helena. Nicke - fiskelegenden himself - såg man ju inte mycket av efter att middagen var avslutad.

Och middagen förresten, jag var verkligen den enda vegetarianen på hela bygget. Folk kände igen mig, kom fram och frågade om det "vegetarianska" smakade bra och om allt var till belåtenhet. Många var chockade över att det överhuvudtaget gick att ordna. När det nämndes för någon spärrade de allt som oftast upp ögonen och undrade "JAHA, var det DU?", kände mig lite som en attraktion på zoo. Ja, det är landsbygden i ett nötskal.

Nu har Börnis kommit ombord på X2000 så jag ska tjöta lite med henne. Två timmar kvar på resande fot.

Tack Helena, Nicklas och Fredrik för en trevlig helg och tack Mackan, Jeppe och "farmor" för hundpassning.

So long!