Ett vanligt fenomen?

Guling ligger på golvet här nedanför och toksover, trots att hyresvärden håller på och renoverar för fullt i lägenheten intill. Måste säga att det är skönt att Ebba inte är här, hon hade blivit helt tokig på de förbannade maskiner och verktyg som knackade på hennes väggar hela tiden... Askari tar det hela med hundra procent ro. Han snarkar gott och det rycker som bara attan i tårna på honom. Gullgul. Ögonen är inrullade upp i hjärnan, undrar om de försöker släcka bränderna som pågått där inne under dagen. Det har varit rätt mycket idag om man säger så...

Tror han har kollat av varenda doft i hela Forshaga nu, samt vägen mellan tåg och busstation igår. Det var inte lätt att försöka få nån form av ordning på koppelgåendet med tre väskor igår kväll, idag har det gått något bättre - fast i snöstorm och blixthalka är det inte så lätt heller kan jag säga. På vägen hem från stallet idag när de andra hundarna med ägare svängt av mot elevboendet och vi fortsatte hemåt verkade det i alla fall som om det brunnit färdigt. "Jaha, allt är precis som förra gången, lite mera snö bara", verkade han konstatera och så promenerade vi relativt lugnt sista biten hem. Försökte inte ta sig in på Konsum den här gången, det sparar han till en annan dag.

Ligger som sagt och sover gott, det ser jätteskönt ut. Jag ska snart tassa ut till Konsum själv och byta äppeljuicen jag köpte igår. Upptäckte när jag kom hem efter mitt stressade sista-minuten-frukost-inköp att den äppeljuice jag köpt var i dammigaste laget och utgådd sedan tidigt i januari. Kändes inte helt ok. Inte så många som handlar i Forshaga? Hoppas de fått leverans idag ;)

Blir förhoppningsvis ridhusträning senare ikväll, tänkte bara köra en platsliggning, en ingång på plan, tandvisning och fritt följ. Sen ska vi nöja oss om det inte blir mer "självbehärskningsträning" (tandvisning). Känns bra att ha en plan. Hoppas det slutar vräka ner snö så man kan ta en promenad hem och hoppas Lina hänger på så vi får sällskap.

Allt för nu, so long! 

Måste bara berätta lite snabbt vad som hände i eftermiddags innan vi åkte till tåget.

Jag låg lite halvdäst i soffan efter en kraftig lunchmiddag som var så god att jag ätit betydligt mer än vad min magsäck klarade av. Kändes som att jag skulle behöva ligga på den där soffan framför TV:n flera timmar för att bli människa igen.

Då tittar Fredrik ut genom fönstret och utbrister: "TITTA! En JAKTHUND!!"

Jag tänkte att nu har han också fått paltkomahallucinationer men är ju tvungen att sätta mig upp och titta. Mycket riktigt, nedanför trappen till vårt löptiksnäste står en älghund i full pejlutrutning och reflexflärparna flaxande runt halsen. Han verkade ha hittat något betydligt viktigare att ägna sin eftermiddag åt än att driva nåt älgskrälle.

Det är inte bara älghundar som trånar efter Ebba. Men Askari gör det på betydligt lugnare vis, i alla fall för sig själv. Fredrik trodde inte han hade många minuter kvar i livet när han kom smattrande efter att ha smakat på en särskilt god doft från golvet i köket. Det tog en stund att lugna sambon och förklara att de beter sig så, det är helt normalt... såja, såja...

Nu ska vi snart hoppa av tågskrället.

So long!

Jag och Askari sitter nu på tåget på väg till Karlstad. Han är h u r duktig som helst, ligger här på sätet bredvid och sover. Möjligtvis trött efter dagens bravader?

Kvart över femtåget brukar vara i stort sett alltid vara försenat, men idag är det tydligen bara tre minuter försenat. Skönt, för annars hinner vi inte med bussen vidare från Karlstad. Och vi vill komma ifrån Karlstad fortast möjligt så vi äntligen kan träffa Lina och trazzel igen. Börnis får man klara sig utan en dryg vecka till, men Lina och jag ska gå promenad så fort som jöligt ikväll.

Nu måste vi packa ihop oss.

So long!

Vi skulle ju ha tävlat igår, varför det inte blev så är något som verkligen är en historia i sig.

I torsdags hade jag fortfarande inte fått något PM utan ringde då upp tävlingssektionen på klubben och frågade varför. Jag får till svar ett riktigt grinigt "har du inte fått nåt PM torsdan före tävlingen kan du väl fatta själv att du är bortlottad?" 

Ehh? Kan man? Det har inte jag gjort, jag förväntar mig både att bli meddelad samt få mina pengar tillbaka eller ett meddelande om att jag hamnat på reservlista.

Men denna klubben i fråga sysslade inte med reservlistor, de hade så många som ville tävla där ändå så det fanns ingen anledning med sådant krångel. OK? Varför vill inte en klubb ha så många tävlande som bara är möjligt?

Det värsta var i alla fall när jag bad om en återbetalning av mina pengar. Det skulle jag inte få.

Det var med enorm c h o c k i rösten jag frågade om de verkligen var allvarliga. Ifall det skulle vara på det sättet skulle man ju aldrig våga anmmäla sig till en tävling, framförallt inte spårtävling då man blir bortlottad var och varannan minut. Då skulle ingen klubb få någon anmälan före anmälningstiden utan bara efteranmälningar som garanterade plats. Vilket bra system.

Ringde distriktet och frågade om det verkligen var på detta viset, självklart var det inte så. Jag skulle ha tillbaka mina pengar. Om jag inte hamnat på reservlista borde pengarna kommit tillbaka till mitt konto nästa dag. Och eftersom de inte hörde av sig själva till mig utan jag fick höra av mig till de, så tyckte både han på distriktet, jag och flera med mig att det känns som att de hade tänkt behålla mina pengar.

Jag vet ju i alla fall var jag inte kommer anmäla till tävling igen, så fruktansvärt irriterande.

Datorn har legat inne på intesivvård för elakt virus sen i onsdags. Det var i måndags kväll den upptäckte att den var krasslig och i onsdags fick den åka Jeepambulans till Brevik och få smaka på Lelles medicin. Tack till alla som har försökt bota den och tack till Lelle som lyckades! Man känner sig helt tom utan datorn, framförallt när den är en rätt stor del av ens liv som jag nog får lov att säga att den är i mitt.

Datorns sjukhusvistelse är alltså anledningen till min taskiga uppdateringsnivå den senaste veckan. Har hänt massvis att blogga om så det har varit mer än måttligt frustrerande ska jag be att få tala om. Men den uppdateringen får, tyvärr, vänta till senare för nu ska jag snart i väg till Wira och träna lite med Askari. Skulle ju tävlat idag, men det är en historia värd ett eget blogginlägg. Likaså är historien om våra äventyr i onsdags, om husrenoveringen, Ebbas märkliga vaktbehov på torsdagens platsliggning, hur fönsterputs kan vara viktigare än middag hos sin dotter (jag var tvungen :)), sökträningen som fortfarande inte blivit rapporterad m.m., m.m.  

Får se när jag får möjlighet, så snart som möjligt hoppas jag. Om inte annat har jag en tågresa i morgon kväll att se fram emot.

So long!

Det rådde totalt kaos i Starrmora under några sekunder på eftermiddagen. Eftersom vi inte har någon hall så hänger vi våra kläder på stolarna i köket, vinterjackor kan som bekant vara ganska tunga och hänger man ett par tre stycken på samma stol så välter den vid minsta belastning. Det hände. Precis innan tog Fredrik sista sockerkaksbiten av hans mormors sockerkaka, den som jag tänkt ta (välförtjänt!). Jag bråkar på Fredrik, stolen välter och Kråkan och Tigger far genom halva huset. DÅ ringer min mobil, Fredrik snappar upp den, ser att det är Åsa - säger "du har inte tid" och slänger telefonen genom halva rummet! (!?!) Jag kastar mig efter telefonen som är inne på sista tonerna i "bananphone" och svarar med andan i halsen. Om Åsa hade sett det kaoset som rådde innan! Ja, hrm.. det kanske var roligare när man väl var där... ?

Hade tänkt gå en prommis i Rialaspåret ikväll, men det slutade istället med en sväng till Willys och en tur ut till Annarby som tog lite längre än vi räknat med... Vi har nämligen fått en torktumlare från Mias mamma som vi var och hämtade, vad vi inte räknat med var att torktumlaren var för stor för vår bil (vår bil var för liten). Efter att ha försökt med bakluckan både liggande, stående och på sniskan försökte vi med bakdörren. Där gick den inte ens in. Ett nytt försök åt andra hållet i bakluckan vilket inte heller var så lyckat. Det slutade med att den hamnade i framsätet med nerfällt ryggstöd. Själv fick jag husera i baksätet med matkassar och ett torktumlarhörn läskigt nära tinningen. Hm, vet inte om vi lastat enligt konstens alla regler...

Hem kom vi i alla fall, nu är vi trötta och hungriga och ska slänga oss i soffan med varsin påse chips. Ebba verkar rätt nöjd utan en sväng runt Rialaspåret, husse är ju hemma. Får ta den en annan gång.

I morgon har jag planer! Ska träffa systeryster med barn, hoppas på att få ha lite snowracerrally (Lina som är i Färila och åker skoter skrattar väl gott åt den förhoppningen). Måste hitta nån rolig backe härikring bara.

Ska även försöka hinna med en uppdatering om sökträningen i söndags.

So long! 

Föregående inlägg skrev jag i fredags men när jag skulle posta det så la internet av. Kom inte ut på nätet igen hur mycket jag än försökte, no network. Illa. Både Fredrik och jag försökte få igång det under helgen men utan resultat. Så provade jag igen i morse och då fungerade det! Och till min enorma förvåning fanns inlägget från i fredags fortfarande kvar.

Det är surt att inte ha internet när man har så mycket att skriva om. Ebba står i hallen och vil lgå ut just nu så det får bli en uppdatering om Charlottes middag, klippning, korning och sökträning lite senare.

So long!

Började med en Clean Sweap, fick bort 14 rutor på ett klick, höll radnivån längst ner tack vare en väl inarbetad "pusselteknik", avslutade med en Clean Sweap MEN fick bara 95 av 100 i levelpoäng. Surt. Blir irriterad. Kanske ska sluta spela Super Collapse! och inse att jag faktiskt kan göra väsentliga saker trots att Ebba är med husse på jobbet. Har varit vaken i över tre timmar och det enda jag åstadkommit är frukost, tre Vänneravsnitt och 64 levels SC. Hm, finns en anledning till varför man sover när man är hundledig. 

Ska snart göra mig i ordning och åka till Mia för klipp och färg. Har inte varit hos frissan sen november och med kort hår kan ni ju förstå katastrofen. Jag är blond igen, så illa är det. Håret är så långt att pollisarna räcker ner till halsen, hade jag inte fått klipptid idag hade rakapparaten åkt fram.

Efter klippet åker jag till Kungsholmen för middag hos Charlotte. Ska bli trevligt, blir dock inte där så länge eftersom det är korning i morgon. Sofies pappa var förbi tidigare med stövlar som jag ska låna till ikväll. Tack Sofie. Hälsade på Tigger som tack och lov var inne, det känns så bra att de är glada att vi adopterade henne, vi är ju så glada att vi fick adoptera henne. Gokatten. 

Nej, nu är jag stressad! So long!