Har känt mig nere flera dagar nu av massa uppenbara och inte fullt så uppenbara anledningar (bl.a. all den här förbaskade snön som håller på att få mig galen!). Igår hade jag verkligen noll inspiration till att göra någonting överhuvudtaget, jag började till och med jobba på ett skolarbete som inte har deadline förrän i maj!

Har dragit mig för att träna hund en period nu, nån vecka drygt som börjat kännas som en evighet. Igår körde jag ett pass med ligg-generalisering med Sid och det kändes så härligt att vara igång igen. Idag har han fått flera shapingpass, bl.a har vi påbörjat krypet och tränar läggande under gång inomhus.Det är härligt att vara igång med hundträningen igen, ingenting blir bättre av att låta bli det.

Kom precis hem från en promenad med Börnis och Linus i snöovädret. Sid fick gå i långlina och tränas på att hålla koll på oss och ta spontan kontakt under lösa former. Han skötte sig ypperligt bra. Nu ligger han och blundar på golvet och jag ska sätta igång att plugga.

Har varit hemma idag då en dunderförkylning slog till under natten och det blev inte många timmars sömn. Jag har hela dagen gått med förhoppningen att det ska va en såndär en-natts-förkylning men det verkar tyvärr inte så. Halsen börjar tjocka till sig och näsan täppas igen mer och mer. Usch, jag vill verkligen inte vara sjuk. Jag behöver vardag.

Längtar efter varm nyponsoppa med glass och mandelbiskvier. Tror nog jag ska ordna lite sånt som belöning när jag pluggat duktigt en stund. Två uppgifter ska vara klara till i morgon, bara att sätta igång.

So long.

Fick världens längsta lunch idag och passar på att träna lite inomhus. Fritt följ står på programmet. Sid känns pigg och engagerad, inte alls som häromveckan, men vi kör ändå vidare med våra tvåminuterspass med massor av lek.

Vi har jobbat med vänsteromhalter vilka gick jättebra. Fina bakbensrörelser som han överarbetar ibland, det är något jag absolut måste tänka på. Likaså i utgångsställningarna.

Högerom har vi inte lika fint flyt på och där snurrade jag mest runt på stället och belönade honom för att följa efter med kontakt. 

Har också tränat ett steg fram och ny halt från utgångsställning och det går kanon. Vi tränar i hallen rakt mot spegeldörrarna på garderoberna så jag kan se exakt hur hans position är, helt perfekt!

Ett pass till så ska vi åka till skolan sen. Stoppa i motorvärmaren i bilen och sedan gå promenad. Vi börjar om drygt en halvtimme.

So long!

Jag och Fredrik åkte till Rånas slott förra helgen för att "ladda batterierna" som det så fint heter. Jag tror helgen var välbehövlig för oss båda och vi hade det helt underbart med massor av god mat och sköna bubbelbad.

Efter helgen åkte Fredrik med mig ner till Karlstad för att hämta ut Jeepen som varit på verkstad. Det var mysigt att få en extra dag tillsammans, även om man kanske inte kan kalla vårt förhållande ett distansförhållande då vi träffas i stort sett varje helg så är det ändå jobbigt att vara ifrån varandra så mycket. Jag trivs inte med att vara ensam.

Framförallt just nu känns det extra jobbigt att sitta här nere i Värmland och ha honom hemma i Bergshamra. På fredag kommer vi nämligen åka till vår veterinär Annelie och ta bort Ebba. Vi har kommit till en punkt där det inte finns något mer vi kan göra. Jag vill helst inte prata om det, inte just nu i alla fall.

Är väldigt glad att jag har vänner runtomkring mig här nere (och på internet) som alltid är så underbara och förstående. Och alla fantastiska lärare på skolan som stöttar mig genom det här. Det är helt ovärderligt och det hoppas jag de (ni) förstår.

Annars då... Livet rullar ju på och jag försöker passa på att engagera mig i Sid när inspirationen och motivationen infinner sig. Idag har vi tränat både lydnad, skydd, sök/bevakning och agility, trots att energin inte varit på topp hela dagen.

I morse gjorde vi en patrullstig med två figuranter i vind ca 10 meter från stigen som han redde ut kanonbra. Tydliga och fina markeringar och det kändes att han gjort det här tidigare. Härifrån ska vi fortsätta att bygga upp intresset för att hitta och följa upp vittring från människa, genom att drälla på stigen och få vinst i att göra det. Jag tog med mig jättemycket från de första sökträningarna jag var med på med Susanne och riktade själv mycket intresse i figuranterna medan Sid blev belönad av dem. Det verkar som att han svarar bra på det.

I pauserna mellan våran tur i skogen och figurantarbete tränade vi fritt följ, stå och bakombytesgrunder. Sid börjar bli riktigt duktig på bakombytesleken och jag får anstränga mig för att lyckas lura honom att göra fel. Behöver ny inspiration. Fria följet gick sämre. Ett, två, tre och fyra steg - kanonbra. Sen har vi en spärr vid fem-sex steg. Orsaken är enkel: vi har inte tränat det. Enda tillfällena vi tränaf "fritt följ" är på promenaderna då han egentligen inte är inne i arbetsmodus. Det som måste till är mer organiserade och välstrukturerade träningstillfällen.

Stå gick kanonbra idag och han kunde tillochmed bjuda på stå stilla samt de allra flesta gångerna stilla med bakbenen direkt i landningen. Belönade både från vänster och höger och försökte hela tiden leverera belöningen från den hand han inte förväntade sig. 

Men, det märks att min hjärna inte riktigt är med mig för sen fick jag för mig att träna sitt-utan-hopp-innan vilket såklart inte gick alls. Då är det tur att man har träningskompisar med hjärna som kunde säga åt en att kanske inte repetera massa hopp-stå för att nästa pass försöka sig på sitt utan hopp. Framförallt inte på en kedjeklok hund. Klokt, klokt. Vi la ner det för dagen.

Sist idag tränade vi skydd som är en riktig energy boost för mig. Jag blir så lycklig av att höra min arga lilla hund plocka fram mjukisbjäffandet, se glädjen i hans ögon när Rikard tar på sig figurantbyxorna, se honom ta munnen så full av bitkudde att den nästan hamnar nere i halsen på honom och få honom att hålla sig helt lugn och stilla i pauserna mellan lekstunderna. Jag erkänner - jag har blivit nörd.

Hade egentligen tänkt plugga och städa ikväll men nej, det får bli i morgon istället. Nu ska jag gå kvällspromenad, ta en varm dusch och sen krypa ner i sängen och läsa med mallebarnet så nära som det bara går. Det är tur att jag har någon att krama om nätterna.

Har skrivit hela tre blogginlägg som jag ska skicka in till Hundtränarens gästblogg men jag kan bara inte förmå mig att trycka på "skicka-knappen" eftersom jag har sån fruktansvärt prestations-(och perfektions)ångest. I morgon SKA jag göra det.

Allt för nu.

Kram på er.

Tränar inomhus. Inte för att få det störningsfritt för det är det absolut inte här inne, utan snarare för att det är betydligt roligare att träna där det är ljust, torrt och varmt.

Har tränat apportering och backande samt att komma tillbaka med grejer. Det senaste går riktigt bra, både med kampleksaker och bollar. Skönt att någonting går bra, resten gör det inte. 

Eller, jo, det går bra. Eller helt okej. Men han känns så trött och oengagerad. Snurrig i huvudet och inte alls med. Svår att få på rätt spår och svår att få att koncentrera sig på rätt saker. Han tar inte i så mycket som jag skulle vilja, det känns som att han har så mycket mer att ge. Det gör mig lite frustrerad.

Jag hade den här känslan i höstas också, i oktober-november där någon gång. Då kunde han sticka in i köket mitt under ett träningspass, gå ett varv och sedan komma tillbaka. Det är säkert hjärnkapaciteten som inte räcker till med alla dessa hormoner som spelar in men jag känner ändå att jag behöver se över mina belöningar och hur träningssituationen ser ut.

• Mer lek. Nu när han kommer tillbaka så fint kan jag använda kastade bollar istället för kastade godbitar i de moment där det är lämpligt.

• Kortare pass. Vara noggrannare med att ställa klockan och då på max 2 minuter innan paus.

• Pausa i stängd bur, för att lättare kunna koppla bort arbetstanken och verkligen pausa. Han kopplar visserligen av bättre i öppen bur, med innebörden att han ligger ner och ser ut att vila, men jag märker att han blir mycket fortare trött av att ligga i öppen bur än av att ligga i stängd. Måste sära på vad det är jag tränar. Koppla av i hjärnan med öppen bur är något vi får träna separat, liksom koppla av i kroppen i stängd bur är något vi får träna separat.

• Godare godbitar i mindre bitar (högre kvalitet på godbitarna).

• Mer tricksträning och annat "onödigt" som vi inte har krav på oss att få till.

• Inte vara rädd för att gå vidare i träningen bara för att han har en liten "downperiod".

Nu ligger han på sidan på golvet och verkar ganska trött efter totalt kanske tio minuters träning utspritt över kvällen. En trött malinutt är väl inte världens godaste tecken på att allt står rätt till... Eller så är jag bara hönsmamma.

Sid hoppar en hel del. På mig, på andra, på saker, på andra hundar, på vilt främmande människor  (). När jag fick korten från Siv och jämförde de med bilderna från första samlingen med Maria Hagström för två månader sen chockades jag över hur mycket han har vuxit. Och ett ganska klockrent sätt att jämföra storleken är att titta på bilder när han hoppar på mig (och sådana finns det en hel del av) så man har något att jämföra med (jag har då inte vuxit så mycket vad jag vet).

Två månader (jag tror det är han).

Tre månader

Fem månader

7 månader

SHIT vad mycket som hänt på bara de två senaste månaderna! Han börjar bli stor!

Deadline vecka 12

Hålla bra i tio sekunder när jag håller i apporten.
Kunna hålla kvar fast jag släpper i tre sekunder.
Hålla trots omvänt lockande när jag håller i.
Hålla trots omvänt lockande när jag inte håller i.
Släppa på tack och inget annat.

Ha ett bra klipp i gripandet från handen.

Hålla med fast bett och bra attityd.

Plocka upp bollar från marken och trycka i min hand (borde haft deadline vecka 42 förra året, men det går inte alltid som man tänkt sig).

Komma tillbaka med bollar som kastats och trycka de i handen.
Komma tillbaka med något roligare leksaker (klutarna).

Har tränat apportering efter inspiration från Fannys blogg. Måste tänka massor, massor på sinnestämningen i apporteringsträningen. Belönar bara med lek (och bra sådan!) men måste vara noga med att få lite lugn och ro innan jag presenterar apporten. Han var över förväntan duktig idag, de repetitioner som blev dåliga var de som jag inte tänkte på att han måste få landa efter leken innan apporten presenteras, då blev det hets och tassar och inte särskilt fin träning. När jag istället tog undan leksaken, drog ett djupt andetag, fick ett sitt och sen presenterade apporten så såg (och kändes) det riktigt, riktigt fint. Riktiga klippgripanden, det här måste jag förvalta väl.