Den lilla röda fortsätter att imponera med sina fina färdigheter, det är härligt att se att många bitar börjar sätta sig på plats nu - trots att matte tänker så jäkla mycket.

Den sena timmen innebär att jag inte tänker skriva någon längre träningsrapport, däremot tänkte jag bjuda på lite bilder som Amanda har tagit och som jag snabb-redigerat. Många fot-rumpor och galna grimaser blir det.

Förstått?

Belöningsplacering is da shit!

Dyyyktiiig!

Mys

Nu!

Snyggrumpa  

Heidi inspekterar

Nu kör vi!

Full fest!

Jobbigt att leka...

Får instruktioner

Krullsvansen

God natt!

Vet inte riktigt när det hände senast, men idag har jag ätit både frukost och lunch nere i stallet och passat på att njuta av sol och smälta planer hela dagen.

Började med spår, dock enbart teori idag. Snön ligger fortfarande som ett tjockt täcke över hela skogen och nästa veckas spårdag blir inställd. Mycket märkligt... Allt språprat gör mig väldigt, väldigt sugen så jag gick ut på nätet, letade riktigt noga och hittade en appelltävling som vi, hör och häpna, kan vara med på. Ska vi...? 

På lunchen tränade jag fritt följ och ingångar med Sid. Han kändes lite oengagerad och ofokuserad. Det märks att kontrollbehovet har ökat massor på senaste tiden. Minsta lilla störning måste han kolla in innan han kan fortsätta jobba. Han sticker inte, än, utan tappar bara tanken. Tror det är därför vi har svårt att få till ett riktigt hett engagemang och en hetare attityd, han har helt enkelt huvudet fullt av väldigt mycket... Mer störningsträning, mer generell fokusträning och stadga med tydliga konsekvenser (belöningar som försvinner och liknande).

En sväng inne och en sväng ute på eftermiddagen tränade vi stå med huvudet och fokuset framåt. Flera sekunder står han helt stilla, sen provar han att ta ett steg framåt. Belönar jag då kommer han fortare igång med stegen nästa gång, kallar jag tillbaka honom står han still längre nästa gång. H ä r l i g t ! Det fungerade verkligen idag, jag blir alldeles lycklig. Nu ska vi jobba lite mer med framåtrörelserna fram till nästa Mariasamling, samt mer på att byta riktning efter varje repetition.

På eftermiddagen pillade vi lite på att komma tillbaka med leksak och avleverera i min hand. Han söker sig in i handen utan leksak och första repetitionen med leksak efter duttar utan. De är riktigt bra. Men ju längre avståndet blir och ju fler vi kör på rad desto längre ärevarv tar han. Idag tog jag upp min egen leksak och lekte med medan han fick springa runt och dampa bäst han ville. Det verkade ge bra effekt.

Önskade jag kunde vara någonstans där det inte rör sig så mycket hundar och människor, med tanke på hur störningskänslig han är och hur stor risk det känns som att det är att han ska sticka, vill jag ändå kunna slappna av och köra på som vanligt och sticker han så sticker han. Problemet är att det inte riktigt funkar att göra så på en hundsportskola...

I morgon tränar vi för Heidi. Det blir fritt följ och kanske att vi tar upp komma-tillbaka-med-grejer och hör vad hon tänker om saken.

Hade egentligen massa saker jag behövde få gjort idag, men det har jag inte. Nu ska jag ge hundarna mat, duscha och diska och sen får vi se om jag ger städningen en chans i alla fall.

So long!

Sid har fått träna några pass med signalkontroll idag, han var riktigt taggad på träning igen. Jobbade med sitt och ligg. Ligg är väldigt bra, men den där jäkla sitten...

Sitt är ett extremt underskattat beteende svårighetsmässigt. Men det ska vara rakt, snabbt, på stället, med stilla tassar, utan en alltför viftande svans etc. Otroligt vad mycket kriterier man kan sätta runt ngåot så enkelt som sitt. För att inte tala om att det inte ska föregås av ett högt hopp rakt upp i luften. Hm, känns som att back to basics är vad som behövs, och få det riktigt, riktigt bra frivilligt igen.

Askari fick träna kryp där jag var betydligt noggrannare med min kriteriesättning än jag varit tidigare. Jag uttalade antalet bakbensrörelser högt för mig själv innan vi satte igång varje repetition och var noga med att skala bort allt som var studs med två bakben samtidigt. Det jag måste bestämma mig för nu är hur pass stadig rytm jag vill ha i beteendet, om jag kan acceptera höger-vänster, höger-vänster eller om jag ska gå in för att få höger-vänster-höger-vänster.

På onsdag ska jag och Sid träna för Heidi Billkvam. Jag och Askari gjorde det för några månader sen men på onsdag tänkte jag passa på att köra med Sid. Men VAD? Har en tanke om att titta på fria följet, för där tycker jag man aldrig kan få för mycket input. Annars vet jag inte riktigt, då det känns som att vi har en bra plan och inte så mycket problem att komma med, än (det skulle vara sättandet då...). Ska klura lite till och titta på min planering inför nästa Mariasamling och se om jag får inspiration därifrån.

Nu ska jag se på CSI och därefter sova, sju kvart i timmen.

So long!

Jag känner mig helt harmonisk. Och det trots att jag saknar Börnis som är i England den här veckan på nån sorts hundutställning. Jag ligger i fas med allt jag har på gång i skolan, anmälningarna till vårens kurser ramlar in och det verkar bli härliga gäng på allihop, solen skiner, träningen går bra, lägenheten ser helt okej ut, diskbänken likaså, jag ska åka hemåt i morgon, jag känner mig pigg och på gott humör. Det är en helt, fullkomligt underbar känsla som jag hoppas håller i sig länge.

Askari har dragit skidor med Lina och Trazzel och Sid har tränat uppletande formellt för första gången, med kanonresultat. Mina begåvade gulingar :) Jag skippade att träna mer idag, det kändes så onödigt när förmiddagen gått så bra, och istället tog vi en promenad i solskenet.

Nu har jag precis ätit middag och ska bege mig in till Karlstad för att träffa Sara och Dagmar.

So long!

Det har varit en riktigt bra dag idag. Var ledig hela dagen och passade på att få en del plugg gjort på förmiddagen. Var uppe redan vid nio, vilket är tidigt för mig när jag är ledig.

Askari fick åka ut med Lina och Trazzel i skidspåret. Med tanke på att de kom hem helskinnade och med ett leende på läpparna så tror jag det gick bra. I morgon blir det mer skidåkning för de, till Askaris stora lycka!

På eftermiddagen åkte vi ner till stallet och tänkte träna IPO, men ångrade oss. I väntan på Rikard tränade vi lydnad och Sid gick så jäkla bra. Sen lekte han järnet med en dobermanntik så det kändes som att hans hjärna inte var i optimalt läge för bra skyddsträning.

Lydnad tränade vi ingångar och framförgående (eller stå med huvudet och fokuset framåt). Båda delarna känns det som att han börjar få riktigt fin förståelse för, vilket är härligt! Fritt följ tränade vi lite också. Lina följde med ner till stallet för att fota Sid under träning och han stördes en hel del av att hon satt böjd bredvid när vi skulle gå fritt följ. Definitivt något att träna på och nöta massor. Hon tog kort när han stod och satt stilla också, och där väljer han bort störningar hur fint som helst. Det gäller att få till samma koncentration och stadga i fria följet, men jag tycker alltid det är svårare att hålla på kriterier i ett moment som är pågående, i en rytm.

Några riktigt fina bilder blev det som jag hoppas kunna skylta med inom snar framtid!

Framförgåendet kändes skitbra, det känns verkligen som att han börjar få förståelse och kan upprepa beteendet utan svårighet. Dags att börja titta på hur våra mål egentligen låg där och jobba oss vidare. Jag la det lite på hyllan ett tag men nu känner jag mig taggad att komma igång igen.

På kvällen hade vi en väldigt exklusiv föreläsning om anatomi, exteriör och rörelser. Tror vi var runt 15 åhörare från två olika klasser, förstår inte varför fler inte tog chansen att komma och lyssna. Föreläsaren var bra och pratade både ur en rent anatomiskt och en utställningsmässig synvinkel vilket var intressant. Vi fick visa upp våra egna hundar och få de bedömda ur ett "idealhundsperspektiv" och kom väl fram till att jag har en väldigt, väldigt perfekt hund under utveckling i Sid och en med helt andra, både brister och kvaliteter, i Askari. Det är kul att se att de är så otroligt olika trots att de är så nära släkt. Mina fina pojkar :)

Sid har varit otroligt lugn och beskedlig hela dagen, det är nästan så jag börjar fundera på om han är sjuk igen. Han tar skolmiljön med största möjliga ro. Så fort jag kopplar av och inte jobbar för att få honom lugn så lägger han sig ner, ibland till och med på sidan, och kopplar av. Idag stod vi ute och tittade på hundars rörelser under föreläsningen, drygt 15 personer och lika många hundar i en klunga och han har bara ögon för mig (och min kompis Li). Visst, han var nyfiken på de andra hundarna men inte mycket mer än så. Riktigt, riktigt härligt. 

Vi ska ändå bli ännu duktigare på att göra ingenting och bli ännu mer stabil i skolmiljön. Andra saker vi måste träna mer på framöver är att bara titta på när andra tränar, framförallt när andra tränar skydd, och så stadgan och störningståligheten i fria följet. Framförgåendet är bara att jobba vidare på, det känns bra inför framtiden.

Tänk, jag borstade tänderna och gjorde mig klar för sängen vid halv tio och skulle bara surfa lite innan jag gick och la mig. Vips, så blev klockan halv elva. Hundarna har redan gått och lagt sig, jag ska nog följa deras exempel.

Godnatt!

Efter månader av snö, snö, snö så känns det underbart att kunna skriva att det ligger vår i luften och att snön är på väg bort, lång bort. Jag vet att inte Lina håller med mig, men jag dissar allt som stavas vinteraktiviteter och ser fram emot varmare och ljusare tider. Idag gick jag och Lina promenad med hundarna utan jackor och solen riktigt värmde på huvudet. Underbart! Det finns just nu inte mycket som gör mig så glad som att höra icebugsens broddar klappra mot torr asfalt.

Det skulle vara riktigt bra hundträning i sådana fall. Sån har vi bedrivit idag. Askari är här vilket är jätteroligt, jag blir så glad av den lilla gula hunden.Han har riktigt bra inflytande på Sid också, då det känns som att Sid har mycket lättare för att koppla av inne när Askari också gör det. Eller så är det så att Sid alltid är duktig på att koppla av i Forshaga, men jag har glmöt det efter veckan hemma.

Båda pojkarna fick träna fritt följ, Askari mest uppfräschning eftersom vi inte tränat ihop på länge, han hade en aning framdrift och var lite, liiite het - annars bra. Sid fick träna vänsteromhalter både från hat och under marsch. Det är helt underbart vad hans fria följ har gått framåt på kort tid. Det släppte någon gång i januari, sen har det rullat på framåt för varje träningspass (som tyvärr varit alldels för få). Härligt! Nu när våren börjar komma känns det som att träningen kan komma i gång mer på allvar och med bättre struktur, det gillar vi!

Sid fick ett pass med Rikard också, vilket gick väldigt bra för att va efter ett så långt uppehåll. Första repetitionerna var väl lite svajiga men han kom snabbt in i rätt tanke, och höll kvar den genom hela det resterande passet! Tidigare kan han ha glömt av sig efter betten och det har dröjt en stund innan han kommit in i rätt skall igen, men idag kom han snabbt på rätt spår från början. Det går framåt (eller bakåt beroende på hur man ser det, någon dag ska jag skriva ett inlägg om Sids skyddsträning och berätta vad vi egentligen vill åstadkomma).

Före Sids skyddspass satt han och jag utanför planen och tittade på när Mimmi och Dita körde och jobbade på att bara vara lugna och tysta. Sid var riktigt duktig. När han hetsade upp sig gick vi utom synhåll för skyddsplanen och gick tillbaka när han var tyst och lugn igen. Alltså: håller du tyst och är stilla får du titta på när Dita biter, gapar du och hetsar upp dig får du stå bakom planket och ha tråkigt (jag gillar att ha pedagogiska snack med mina jyckar). Jag hade honom sittandes mellan mina ben och han la sig till och med ner vissa stunder, sånt blir man glad av.

Två andra bra saker den här dagen är att Sid blivit godkänd på hanteringstestet och nu är min officiella undervisningshund :) och så har jag skrivit rent ansökan till ett jobb jag tänker söka, och väldigt, väldigt gärna vill ha. Undrar om min iver kan läsas mellan raderna i ansökan? Undrar om det är bra eller dåligt?

So long!

Jag och Sid kom precis in, stelfrusna och iskalla, efter att ha tränat framåtsändande i djupsnö. Jag blir riktigt stolt över mig själv och mina egna tränarfärdigheter som lyckats få hans förväntan framåt/bortåt och att han accelererar på prassel från jackan istället för att vända runt och titta efter belöningen.

Det var dock väldigt kallt att kasta tross som legat i snön utan att ha vantar på händerna. Korkat...

Nu är husse hemma, snart ska vi åka och pussa på pälsbarn.

Trots att Sid är uppvuxen och har levt med katter från den dagen han föddes så hatar han dem, djupt och innerligt. Problemet har inte märkts så mycket tidigare, vi hade ju alltid han och Ebba isär med kompostgaller emellan och då kunde katterna gömma sig i Ebbas del av huset och de störde inte varandra. Nu går Sid lös i hela huset och katterna likaså. Ingen större fara när man bara är hemma över helgen, katterna har lärt sig att hålla sig undan när det gula monstret är hemma. Nu är vi dock hemma en hel vecka och det märks att det är dags att ta tag i saken.

Tidigare har vi kört skvallerträning på katter. Så fort de och Sid har kommit i varandras blickfång har Sid fått belöning och om Sid någon gång skulle få ett utbrott har de varit lätta att bryta. Ibland har han fått en känga av katterna.

I början på veckan såg jag att Sid, samtidigt som han skällde på katterna, slängde sneglande blickar på mig. Uppenbarligen har skvallerträningen inte gett önskvärt resultat. Jag tänkte släppa det helt några dagar och se om djuren kunde reda ut det själva, antingen genom att katterna fick tillämpa värsta sortens positivt straff medan jag visslnde kunde titta åt ett annat håll eller genom att Sid helt enkelt kunde vänja sig vid de små lurviga djurens existens.

Det har inte gett önskvärt resultat, eftersom katterna helt slutat utdela klös och fräs utan bytt strategi till att blåstirra på mallebarnet och liksom hoppas att stormen ska gå över (ungefär som jag själv). Det beteendet har inte alls haft någon effekt på Sid, som snarare triggats av det. Tack och lov så har katterna inte valt flykt som bästa lösning, i så fall hade vi kommit ännu längre ifrån en lösning och fått en kattjägare till på köpet.

Idag började vi med motbetingning istället, hundra procent tvärtom mot veckans tidigare strategi (som jag ändå inte lagt sådär överdrivet mycket tillit till, men det hade varit så skönt om det funkat så man måste ju prova!). Sid älskar kattmat, och Kråkan likaså, så jag började redan i morse med att slänga ut en näve kattmat på köksgolvet en gång i kvarten och lät djuren äta tillsammans. Sid var extremt tveksam, blev väldigt, väldigt lång i kroppen i sin jakt efter de godbitar som låg närmast Kråkan. Kråkan hade inga hämningar utan smaskade på och rörde sig närmare och närmare Sid, som reagerade med att röra sig längre och längre från henne. 

Efter morgonpromenaden mötte vi Katten på garageuppfarten och jag gjorde samma sak då. Istället för att koppla om till halsband och köra nosduttar och skvallerträning hela vägen in så kopplade jag loss och slängde ut en näve frolic nedanför trappen. Katten var totalt ointresserad, Sid käkade glupskt men med stenkoll under bilen dit jag antar att Katten tagit sin tillflykt.

När vi kom in mötte Kråkan oss som vanligt i hallen men istället för att jaga iväg henne slängde jag ut en ny näve frolic i hallen. Katt och hund knaprade glatt, Kråkan älskar frolic över allt annat.

Efter nästa promenad stannade Sid i hallen utan att ge Kråkan så mycket osm en blick, vilket resulterade i en ny näve på golvet.

Nu har vi det ganska lugnt. Kråkan har gått och gömt sig någonstans så det blir inga godbitar på golvet nu. När hon kommer fram igen har jag godbitarna redo för ett nytt pass. Får se om det räcker med kattmat eller om vi behöver uppgradera till något godare.

Mitt mål för den närmaste tiden är att Sid ska äta godbitarna med hög svans och normal kroppshållning. Det är första gången jag provar att jobba med motbetingning på det här sättet, ska bli spännande att se om det ger resultat.

Tills vidare.