Jag vill bara hitta en lösning, för hon mår verkligen inte bra.

Tar pluggpaus en stund och uppdaterar hur vi ligger till i lydnaden.

Linförighet - check.

Framförgående - check. Behöver finslipa halterna och upptagen (när jag går intill och plockar upp honom fot) men det är helt klart tävlingsbart.

Inkallning - check.

Läggande under gång - check.

Kryp - nej nej nej, inte än...!

Apportering - check.

Hopp över hinder, hoppsan! Det skulle vi visst träna också...

Platsliggning fem minuter med skott - hade hoppats kunna "checka här idag" men Askari tyckte annat.

Har jobbat på just framförgåendeåtergångarna och krypet idag. Gjorde ett par apporteringar också och kom fram till att jag behöver jobba med håll-fast, framförallt i ingångar. Apportingångar har ju alltid varit ett stort problemmoment med både Ebba och Askari. Annars ok.

Platsliggningen vill jag bara glömma för den (DE) var så katastrofal(a)! Först la vi hundarna och Anders pangade några ballonger utan minsta reaktion. Sen kom Dennis traskande upp för grusvägen och båda hundarna fick för sig att HONOM SKA VI HA! Tokskällandes flög de upp och dök på honom. La ner dem igen och började om. Pang, pang, pang utan reaktion. Sen flög plötsligt Lava upp och skällde ut Anders och Askari hängde på. La ner dem igen och nu var ballongerna slut så Anders kom ner för att titta på Lavas knepiga beteende och då brann det för Askari. HUSSE! Vi fick träna fritt följ runt Anders istället och det var sååå svårt att fokusera på rätt saker. 

Jag skyller platsliggningsroblemen på Lava, Askari är så knäpp så han gör bara som storasyster gör. Och storasyster flippade ur av att husse var på tomten och höll på med någonting. Det kunde ju komma hammare, spikar och svordomar haglandes (som Askari är för knäpp för att reagera över). Jag lägger platsliggningarna på belgarkontot och konstaterar att vi nog ska träna det några fler gånger innan lägrestarten. 

Sid fick träna fritt följ och att komma tillbaka med grejer och i det sistnämnda gjorde vi stora framsteg idag. Efter att ha provat några olika strategier kom vi fram till att det bästa var leka på marken, jag ställer mig upp och fortsätter leka, släpper snöret, sätter mig ner och tar upp leken igen. Så gjorde jag några gånger och sen fick han mer och mer söka sig till mig för att få leken att fortsätta. Jag vill verkligen få honom att upptäcka att genom att komma tillbaka med grejen fortsätter roligheterna och att ingen kommer ta hans fina grejer ifrån honom. Inte uppmuntra med ord eller rörelser på vägen in utan verkligen vänta med att förstärka tills han är ända framme. Vi kom riktigt långt idag, han till och med klättrade upp på mig ett par gånger med leksaken i munnen. Yey, vi börjar få ett samarbete! Goa grisungen.

Nu är båda hundarna som sagt med sina hussar hela veckan. Jag får panik eftersom en är valp med massor att jobba med och en ska ut och tävla om några veckor med också massor att jobba med. Nästa helg är det dags för vardagslydnadskurs för husse och Sid, det ska bli jättekul att de får bilda lite team också. Mina grabbar.

So long!

Idag körde jag hela vägen hemifrån och in till centralen och har alltså gjort Stockholmsdebut. Med jeepen visserligen men kände mig ändå väldigt duktig. Har dessutom gjort mitt livs första omkörning, på 276:an. Folk kan ju inte köra 70 på 90-vägen heller, då får de räkna med att bli omkörd även av en ovan. Jag skötte mig jättebra tyckte Fredrik, men han påpekade att det räckte med att titta i döda vinkeln EN gång innan man bytte fil. Jag tyckte inte man kunde va nog försiktig ;)

Parkerade på centralen och lyckades placera bilen med en halv centimeter mellan extralysena och staketet framför. Enbart tur påstod Fredrik, stor skicklighet hävdade jag! Mnja...

Nu sitter jag på tåget på väg till Karlstad. Hade velat ta femtåget egentligen men Fredrik ville gärna ägna alla dagens ljusa timmar åt att jobba på tomten och inte på att köra mig in till centralen. Jag har varit och tränat en händelserik lydnad hos Åsa och hemma igen så stekte jag pannkakor. Wira-Tomas var och installerade luftvärmepump hos Perhult och jag bjöd in de båda två. Kände mig som en riktig bonnfru när jag stog och stekte pannkakor åt byns alla pojkar. Det ska bli riktigt kul när Perhult flyttar in på riktigt.

Nu ska jag återgå till att plugga faktiskt. Åker InterCity där det inte finns vägguttag så jag måste passa på innan batteriet på datorn dör. Har en strategi för resan som jag ska försöka hålla på, om jag inte somnar. Saknar att inte ha någon Börnis som väntar på mig i Karlstad, det kommer kännas konstigt att sitta och vänta på busstationen helt ensam. Dessutom känns det konstigt att bara ha Ebba med sig, både Askari och Sidden kamperar med sina hussar i veckan. Jag kommer sakna mina pojkar, men det kommer bli rena rama semestern att bara ha Ebba hos sig.

Plugga var det ja, so long!