Idag tappade Sid sina första hörntänder! Vi var ute och tränade och lekte med en trasa när jag plötsligt hade blod över hela mig och över hela trasan. Då var det två huggaddar som hoppat ut. Snart har han bara vuxentänder :D

Han har varit en underbar valp idag (ligger på plus idag alltså). Vi har indtroducerat några nya signaler och han hajjar fort. Vi har också tränat snabbare lägganden och det går framåt, tänk vad mycket som händer om man bara låter bli att träna ett tag ;) Vardagslydnaden jobbar vi också på med och där går det också framåt känns det som, lite svårt när man har Askari med sig eftersom han är totalt galen på promenaderna men Sid har fått åtminstone två egna promenader idag.

Har varit och köpt ett sele till honom och det var ju lättare sagt än gjort. Han är ju inte direkt proportionelig om man säger så... Långa ben, bred bröstkorg, ingen midja och världens största huvud. Fick tag på ett relflexsele som satt hyffsat i alla fall och det får man väl vara nöjd med när grabben är 4 ½ månad. 

Askari har fått träna kryp idag med bra resultat. Susanne övervakade och vi verkar fortfarande vara på rätt väg vilket är härligt. Måste börja generalisera min position i förhållande till honom men fortsätta ha fokus på teknik och precision. Inget fel i att belöna två tassar efter varann så länge det är bra, lugna rörelser. Det känns bra.

Han har också fått träna sändande till target och lite fritt följ men där verkade han ha glömt hjärnan hemma. Det blir så ibland med såna där gula har jag hört.

Nu ska jag laga middag och kolla vad jag egentligen borde göra (alltså skolarbete). Alla verkar ha så mycket och själv känner jag att jag inte har en aning om vad jag ska göra skolmässigt.

Har lediga platser på grundkursen i helgen. En intensivhelg med klickerträning och grundfärdigheter för lydnadshundar. Hör av er via mail carro@hundid.se eller telefon 0733601600 om ni är intresserade!

Allt för nu, so long.

Askari får krypa sisådär fem-tio pass om dagen, skulle behöva betydligt fler om vi ska va startklara i november. Sid får nöta utgångsställningar, till nästnästa helg ska jag ha bra, hundra procent frivilliga utgångsställningar utan kloss. Observera att de ska vara bra och frivilliga. Det går framåt med staplande steg men äntligen känns det som om poletten trillat ner, han har en bakdel och han kunde bli medveten om den!

Vi tränar massa annat jox också men mest sök-, roligheter- och vardagsgrejer har jag upptäckt. Börnis frågade mig häromdagen om jag inte tänkt och träna lydnad med honom överhuvudtaget och jo, det kommer jag väl inte riktigt undan. Så nu är det signaler på stå, sitt och ligg, utgångsställningar och mer fritt följ träning som ska till.

I helgen ska vi antagligen träna, sök... Åsa frågade om jag ville hänga med upp till Gimo och träna och ja, det tackar man ju inte nej till. Om det inte vore för att jag lovat Fredrik en helhelg hemma före alla kurser som drar igång nästa helg. Nu blev det så lyckat att han blev överlycklig över att han kunde få en hel helg ensam i grävmaskinen och inte ens behövde bekymra sig om att köra mig någonstans. Fast Åsa vet inte om det än, ska ringa henne i morgon (sch... hemlis!).

Jag är jättetrött som ni märker, ska hoppa in i duschen och hoppa i säng nu. Plugga inför terminens första prov i morgon, känner mig rätt väl förberedd men man vet ju aldrig.

G'natt! 

Sitter på SBK's tävlingskalender och planerar hösten, det finns inte mycket helger över att boka in tävlingar på om man säger så men lite luckro har jag hittat.

Är sugen på lägreklass sök den 15 november. Har ett par veckor på mig innan anmälningstiden går ut men ojojoj vad kul det vore! Ska piska på både Åsa och Cicci så vi kan komma ut alla tre. Luss och Chilli lär väl vara uppflyttade till elitsök innan vi ens kommer på nya lägretankar annars. Brukssugen så in i bomben!

Har ju lovat Åsa att ta en till LK1 med Askari också och funderar på den 28 november. Sen vill jag starta tvåan på Lucia cup helgen efter. Planer, planer, planer.

Hoppas Ebba kan komma ut och tävlas någonting innan året är slut. Jag ger aldrig upp hoppet och säger som Karin: med många "eventuellt" framför blir det comeback på Lucia cup. Allt beror på hur det går med veterinärundersökningar och utredningar samt hur hon mår under hösten.

Är jättesugen på freestylestart med Ebba också, tittar runt på lite tävlingar och undrar om vi inte ska satsa på någon under hösten. Sen inser jag att hon är sjukskriven och med husse samt att det knappast finns helger så det räcker till både lydnad, bruks och freestyle. Det får bli 2010 istället.

Det drar i tävlingsnerverna kan jag ju säga. Och bredvid mig ligger den lille skiten och tindrar med ögonen, tänk när det är dags för honom också.

Igår när vi kom hem efter att Fredrik hämtat mig i Stockholm hittade jag en tom burk i sovrummet som det hade varit rostad lök i. Kreativt av Fredrik, tänkte jag, som gett Ebba lite aktivering innan han åkte hemifrån. Tjena. Det visade sig att den ännu mer kreativa hunden hade snott en nyköpt burk med rostad lök och en kartong med platspåsar och tänkt portionera upp löken att ha som snacks till senare tillfällen då hon blev lämnad ensam (det låg en kartong med plastpåsar i sovrummet också, Ebba hade väl snott den först och sen insett att det inte var så smaskigt att äta). Rostad lök var tydligen gott, så där hade hon käkat upp hela innehållet. Jag såg vår fredagkväll utspela sig på Bagarmossens djursjukhus och tusenlapparna få vingar och flyga iväg, samt två galna malinutter instängda i en lite audi medan vi satt inne på djursjukan (vår bil är i Uddevalla med Johan så vi har Johans, allt ska ju självklart vara så fel det bara kan bli när hunden får för sig att käka massa lök). Jag ringde och pratade med veterinären och de tyckte först att vi skulle åka in med henne direkt och få henne kräkt, men när jag förklarade billäget sa hon att så länge hon verkade pigg och hade fri tillgång till vatten så var det ingen fara. Vi skulle åka in om det blev värre under natten.

Det blev det inte. Ebba dricker massor och fiser illa men annars visar hon inga tecken på förgiftning. Hon har säkert stålmage den där jycken efter alla papperskorgar hon länsat i sina dagar.

Hon är inte den enda av våra hundar som är glada i att äta lite allt möjligt upptäckte vi idag. Jag och Fredrik satt och grillade medan Sid poade på under altan. Vi undrade väl i vårt stilla sinne vad han gjorde därunder och ropade fram honom, i tid för att få se en överlycklig mallinuttvalp springa med steg likt en hackneyponny, en svans rakt upp i vädret  och en hängandes i mungipan. Nog för att han har färg som en siames, men förmågan att fånga möss trodde vi väl inte att han hade i generna. Antagligen inte av hans andedräkt att dömma, den där musen hade nog legat under altan ett bra tag. Och jag är inte den som försöker få ut en död mus ur en stolt mallevalps mun. Det var alltså bara att stå och titta på och försöka hindra spyreflexen när det charmiga lilla barnet tuggade i sig musen och sörplade i sig svansen i äkta Timon och Pumbaa "slemmigt men mättande"-stil. Urk.

Ingen av de ligger på plus för tillfället. I alla fall inte om de kommer för nära med ansiktet (Sid) eller rumpan (Ebba). Nu ska jag, Fredrik och äcklena bege oss upp till Semmersby. I morgon är det kurs.

Så, nu har mina hundar fått vara ute och spårat och tränat lite lydnad. Sid fick ett kort, rakt spår och jag hörde ingen polett skramla till mot hjärnan idag, vi har spårat alldeles för lite på senaste.

Ebba fick ett långt spår med massa vinklar och sex pinnar, det längsta och knixigaste spåret hon någonsin fått men jag tänkte att va 17, nu måste det ju bli lite progression på det hela. Och hon klarade det väldigt, väldigt bra. Det finns nog en liten spårhund i den där svarta i alla fall. Gick över de första två pinnarna när själva spårandet drog för mycket för att ha tid att stanna upp och plocka pinnar, resten tog hon galant. Lite snurr i vinklarna men det ser jag bara som något positivt, då analyserar hon ju i alla fall vad hon gör. Nys, fnys och frustande. Hon jobbade verkligen kanonbra.

Nu ska jag och Fredrik grilla hamburgare, han tycker att jag har suttit vid datorn alldeles för mycket idag. Jag tycker att  slår man ut det på de senaste veckorna är det inte mycket alls, men tittar man på antalet blogginlägg idag så har han nog ganska rätt.

So long!

På eftermiddagen i lördags åkte vi till Forshaga BK och tränade lite lydnad.

Jag körde en tävlingsmässig kedja med Ebba som kändes sådr. Fria följet var okej men på gränsen till oengagerat, sättandet under gång kändes klockrent, inkallningen är jag mest nöjd med ingången som var på gränsen till överarbnetad för en gångs skull och så gjorde vi en sändande till target där jag valde att belöna ett överambitiöst försök. Hon missade targeten utan sprang vidare förbi den och då kastade jag belöningen till henne, för sånt gillar vi. Alltid lättare att få henne längre tillbaka än längre bort. En väldigt ojämn kedja alltså och hon fick nite göra mer än lite shaping det passet. Kanske var trött efter dagens sökövningar.

 Sid fick träna plockaövningar som gick sådär, har fortfarande svårt att få flyt på kedajn "plocka från marken och lägg i handen". Vi jobbar vidare.

Askari fick träna kryp vilket han tyckte var frustrerande. Jag klickar för bakbensrörelser ett bakben i taget och en rätt hög huvudföring för att få tryck på rumpan. Det känns som att det kan gå ganska bra även om det låter helt skruvat. Det svåraste är att få honom att tänka ett ben i taget och inte alla arton på samma gång. Det är väl bara krypet som saknas för en lägrestart i dagsläget så det blri hårdträning de närmaste veckorna nu. 

Jag, Lina och Fredrik åkte ner till stallet i lördags och tränade sök med alla våra fyra.

Sid fick göra bäbissystem för första gången, alltså springa frivilligt mellan två figuranter med mig på en "mittstig" emellan dem. Figge 1 fick leka en stund, bli passiv och han fick frivilligt springa ut till  figge 2 på andra sidan. Första två-tre skicken var han kvar länge hos den passiva figuranten och tittade uppmanande på den för att få tillbaka leksaken. Det var härligt att se att han hade uthållighet att hålla sig kvar hos sina figuranter även när de blev passiva! Sista två skicken hade vi riktigt bra flyt på springandet, latenstiden blev synbart kortare och kortare för att sticka iväg till andra sidan. Duktig bäbis!

Askari fick köra systemövningar med godbit hos figuranterna på fullt djup. Körde väldigt långt för att se hur väl systemet satt även när han blev trött. Och det visade sig att han blev mer och mer benägen att fuska sig förbi mittstigen ju längre fram i rutan vi kom, ganska förståeligt. Jag vill ju att även om vi kör flying så ska han springa tätt förbi min vänstersida ut på andra sidan. Han fick snabba smaskbitar (mjuka våfflor) att svälja i farten när han kom bra förbi sidan och jag ropade helt elakt tillbaka honom om han inte gjorde det (figuranten förhöll sig även passiv). Ska köra såhär fler gånger när jag har tillgång på två figuranter och bra, öppen terräng för att verkligen nöta in ett bra system även när orken börjar tryta. Han har en helt underbar attityd i alla fall och Askari är helt klart en hund som älskar sina figuranter (lite väl mycket kanske).

Trazzel gjorde ett pass med markeringsövningar och ett med systemövningar. Trazzel fick problem två gånger under systemövningarna och fick för sig att kolla av andra områden där det absolut inte fanns några figuranter. Först började jag och Lina fundera på hur vi skulle lösa det hela, men så insåg vi att han löser det ju faktiskt väldigt bra själv. Han tog en lov (bakåt i rutan) och gick sedan direkt till figuranten på framslag, riktigt duktig helt enkelt. Ibland är man så inrutad i sitt tänk att man inte ser när hunden faktiskt gör riktigt bra saker och löser sig ur sin egen olydnad så att säga. Det var nog en bra läxa för oss. 

Ebba fick göra miniuppletande och godissök för att vi skulle visa Fredrik lite aktiveringsövningar som han kunde göra med henne, hon ska ju bo hos honom ett tag framöver nu och vila sig i form (hoppas jag). Fredrik blir mer och mer engagerad och tyckte till och med att det var kul att vara nere vid stallet och träna! Jag frågade Fredrik om han ville gå grundkursen med Sid i höst och han verkade riktigt sugen faktiskt. Kul, kul, kul!!!

Jag fick lite (mycket) tankar efter att ha läst Fannys blogg idag så jag började skriva en kommentar. Upptäckte snart att det skulle bli alldeles för långt för en kommentar, så jag kommenterar genom min egen blogg istället.

Fanny undrade i sitt inlägg varför inte intresset för grundkurser var större, läs det här.

Jag har också funderat på det här, varför många verkar anse att grundträning är något stort och tungt arbete som man gärna skjuter på framtiden eller undviker i sin iver att komma vidare till mer tävlingsinriktade övningar.

ALL grundträning gör träningen roligare, vare sig det gäller agility, lydnad eller någonting annat. För mig är bra grundträning för alla tävlingshundar att ha bra lek, en bred belöningsbank, en hund som är van vid att bjuda på beteenden, som kan växla mellan aktiva och passiva (stadga och självkontroll) beteenden och som är van vid att ta ansvar i träningen (den sista är lite diffus att förklara, men jag menar väl kort och gott en hund som vet att det är den som måste jobba för att få belöningar).

Det bristande intresset för grundträning trodde jag berodde på att folk tänker "äsch, jag ska ju bara se hur långt jag kan ta mig så det är inte så viktigt" eller "äsch, vi kommer ändå inte ta oss till elit" men nu har jag insett att det helt enkelt beror på att många är lite dum-lata. Istället för att träna ordentligt på grunderna ett tag så resten av träningen kan flyta på bättre sen, så låter man träningen gå lite halvtrögt hela tiden för att man inte orkar ta tag i grunderna.

Med bra grundträning i botten går resten så mycket snabbare, både i vardagen och i träningen mot tävling.

Jämför en hund som är lärd att ta kontakt med mig vid hästskitshögar för att få belöning från mig (eller få smaka lite hästskit ;) ) med en hund som man varje promenad måste nejja eller dra bort när den redan står med näsan i skiten. Den första hunden har man behövt lägga ner en hel del arbete på i början men sen kan man slappna av resten av hundens liv, medan man med den andra måste jobba vid varje hästskithög hela hnudens liv.

Jämför en hund som har lärt sig konceptet med omvänt lockande och frisignal och som vet vad det innebär att hålla en position med en hund som mest trampar runt och inte har en aning om vad den får belöning för. Den första hunden kan man snabbt lära både sitt, ligg och stå kvar samt alla tänkbara stadgepositioner för den har lärt sig vad det innebär att hålla positioner, medan den andra hunden måste man börja om från början med varje gång man har en ny position som ska hållas.

Det gäller att sluta vara så hundig utan tänka ett steg längre, vad grundträningen faktiskt kommer ge för resultat i framtida träning. Och genom att själv lägga mycket tid på att bygga en bra grund kan man få ut mer när man går en ren lydnadskurs, handlingskurs, sökkurs eller vad det nu må vara. Man vill ju få ut så mycket som möjligt av kursandet och det är bara onödigt att behöva lägga massa tid på att utveckla grunder som man lika gärna skulle kunnat jobba på hemma (eller på en specifik grundkurs).