Var iväg till Forshaga BK's tävlingsruta och körde upplet idag. Hade med både Ebba och Swiper, Ebba skulle få köra två rutor med stort mellanrum och Swiper köra "jaktupplet" med dummies.

Ingen bra förmiddag om man säger så... Ebba gick ut lite väääl djupt första skicket och sprang av sig rätt rejält. Fick in ett föremål, sen bensintorsk och ett skick i andra rutan som var helt förkastligt (där låg hon på minnesbild). Plockade in henne, på med koppel och sen fick hon gå tillbaka till bilen. Tror både hon och jag hade glömt hjärnan hemma i stallet, jag kände mig helt tafatt när vi körde. Inte helt kry?

Hon fick gå ut senare och göra om skicket i andra rutan och gick klockrent. Janne tycker det är roligt att få lite huvudbry, han ska hem och TÄNKA. Jag hoppas på att få köra lite med systeryster i veckan och få lite tips. Hon som känner min hund och kan se irl vad som händer och sker. Janne säger själv att han har sett henne för lite för att veta var problemet kan ligga.

I fortsättningen ska vi ha upplet på hunken halva gruppen i taget varannan vecka istället vilket jag tycker låter bra. Mer tid för varje hund och lite mer kvalité på träningen. Dessutom blir det lite mycket uppletande för vår del känner jag. Med all lydnadsträning, drag och sökträning så blir det mer lagom med ett uppletpass/vecka, ett på hunken och ett själva. Förhoppningsvis försvinner snön snart så man kan spåra de veckorna det inte är upplet, för DET var länge sen nu!

Swiper hade testosteronhjärna idag och vi hade en löptik i gruppen, behöver jag säga mer? Fastnade på en kissfläck som jag fick L Y F T A honom ifrån. Sen bra dummiesök ett TAG. Såg verkligen hur han drogs mellan två motivationer, svårt för honom. Måste jobba mer på avlämnanden också, det ska vi köra inne, inne, inne.

Körde lite lydnad med Ebba medan vi väntade på att Janne skulle komma tillbaka med hundsläpet. Tränade b a k d e l s k o n t r o l l eftersom våra vänsteromer blivit katastrofala på senaste tid (för lite träning...). Såg riktigt bra ut igen efter bara fem-tio minuter, härligt. Lite fjärr blev det, också bra. Och så några ställanden på inkallning i skogen, en helt ny grej för Ebba som hon tyckte var skitkul. Körde tre stycken, två spontana och en med godis bakom. Kanonbra!

Berättar om eftermiddagslydnaden senare. Nu dags för lite matlagning.

So long!

Tidigare på dagen tränade vi rutan nere i stallet (inne) vilket gick kanon (vet inte om jag berättade det igår?). I alla fall ska vi börja jobba vidare på den nu då, lägga signal på mitten och öka avståndet. Inte "bråka" på snurren innan. Mia tittade lite och trodde den skulle försvinna i och med säkerheten för mitten och att jag aldrig bekräftade henne när hon stannade framför utan lät henne lösa problemet själv. Såg bra ut alltså :) 

Började ridhusträningen på kvällen med att köra platsliggning och sittande i grupp. Klockrena båda två. Sitt i gruppen var nog över fyra-fem minuter men hon satt så fint så, härligt att se.

Gick ett fritt följ där jag var lite mindre nöjd med vänstersvängarna men nöjd med halterna. Koncentrationen var lite si och så och intensiteten var låg, varför kan det aldrig bli lagom? Antingen pip, gnäll och hysterihoppande eller helt off och ofokus.

Gjorde ett sättande under gång med lååång framföring, nemas problemas.

Inkallningarna hade en fart utan guds nåde! Klockrent stopp på första sträckan som tyvärr resulterade i ett läggande, men gjorde om och nästa gång fick vi ett klockrent ställande med belöning hos mig. Sista blev en slät med belöning bakom (alltså springa tillbaka efter att ha kommit in i utgångsställning).

So far so good.

SEN körde jag apportering. Hade ingen apportbock med mig eftersom jag tänkte gå hem från ridhuset så det blev apportering med vattenslang. Momentet är baklängeskedjat efter konstens alla regler, MEN när jag kommer till det sista steget, hon sitter bredvid och jag kastar iväg apporten (eller hon sitter bredvid och apporten ligger där ute med för den delen) så blir ingången sned eller så släpper hon den innan ingången. Nu har det hänt på tok för många gånger för att det ska vara en tillfällighet just vid de tillfällena. Vad f*n gör man, det är BARA då!

Ville inte avsluta hela träningen missnöjd, för missnöjd var jag.. Fattar inte hur ett tiomoment helt plötsligt bara kan sluta fungera? För mig en gåta, jag förstår bara inte. Som Lina med deras platsliggning. Helt plötsligt går det bara troll.

Hur som helst ville jag bli ropad en ingång på plan och belöna en bra känsla i fria följet (första sträckan). Men jag skulle inte ens ge mig in på det. Jag måste vara världens sämsta skådis eller så var Ebba också väldigt off nu på slutet, men vi tappade varann. Inte kul, inte nöjd, inte bra. Vi gick hem istället.

IDAG har vi träningspaus. Fast när jag tänker efter har både jag, Lina och Börnis tränat med Ebba nere i stallet. Suck, det går verkligen inte att hålla sig ifrån det. Saknar Askari!  

Har tränat Swiper en sväng på eftermiddagen i det underbara vädret. Var påväg hem med Börnis men när jag kommit ut genom stalldörren kände jag solen och den härliga luften och kände mig bara SÅ träningssugen. Börnis fick alltså gå hem själv och jag plockade ut Swiper i fyrtio minuter nånting.

Fick till ett riktigt bra träningspass, idag hade vi kul ihop! Tror poletten börjar trilla ner nu, han känner igen mig, vet vad som förväntas, börjar bli klickerklok och börjar förstå mina signaler. En härlig känsla ska jag be att få tala om :)

Tränade fotgåendet. Han har ju lite svårt att fortsätta jobba utan efter att klicket kommit så säger han "okej, skicka godisen så kommer jag tillbaka senare". Han glider ur jobbtanken och det kan ta ett tag innan han återfinner den, något jag jobbar på ska gå snabbare nu då. Gjorde så att han efter en ingång fick klick och så fick han följa mig ett par steg fram innan det blev belöning. Funkade bra.

Han fick bjuda på både läggande n och ställanden vilket också gick bra, samt lite nostarget. Några hundar gick förbi och blev en ganska rejäl störning. Han tittade på de ett tag och sen vände han tillbaka, vilket självklart gav utdelning :)

Så, ett riktigt bra pass idag alltså. Ska försöka köra honom två-tre pass i veckan (fler än så tycker jag inte man ska hålla på lydnaden, något jag borde lära mig praktisera på Ebba också). Han är en rolig hund, väääldigt annorlunda och speciell men ROLIG. Ganska fin också, ska försöka hitta nån bild på FA's hemsida. Tills dess kan man ju titta här:

go.to/ringlets

Klicka på Kennelns hundar och sen Swiper. Vacker kille va? 

Idag var det återigen dags för träning med Nancy Nilsson på ÖBK med teamet. Strålande solsken och bara ett par minus mötte oss på klubben vilket verkade utlova en härlig dag.

Och en härlig dag blev det!

Jag hade skrivit upp att jag ville träna fria följet och fjärren. Det kändes som de momenten vi kunde titta lite extra på med Ebba. Det blev inte riktigt efter den planen utan det belv rutan och lite fritt följ istället.

Första passet körde vi alltså rutan. Ebba kändes topp på uppvärmningen, jag körde ingen lydnad utan lekte lite med freestyletricks och pillade lite med shaping. Eftersom vi skulle köra rutan vill jag ju inte ha henne klistrig och på friafölj-tankar, så jag tänkte mera självständighet redan i uppvärmningen. Jag tror det är en bra hjälp för henne, vet att jag inte kan göra så på tävling men då kan hon förhoppningsvis momentet ;)

När det var vår tur fick vi gå iväg och gömma oss bakom en sopcontainer för att Nancy skulle lägga ut brandslangen bakom rutan samt försöka dölja den så mycket som gick på den snöiga och isiga planen. Lite grus och snöblandning funderade som bra kamoflauge till en skitig brandslang.

Och nu följer en mycket rolig rutarapport. Jag kommer ner på plan och tar Ebba i halsbandet och leder henne på väg mot rutan samtidigt som jag kör min "kolla, kolla" pepptalk. Och hon kollade verkligen, hon hade fullt fokus och drag mot rutan. Jag vet inte hur väl hon såg att det låg en brandslang där eller hur vinden gick, men nog faan kändes hon mer taggad än vanligt!

De två första skicken gick verkligen klockrent! Jag riktade hela kroppen, gick en framföringssträcka mot rutan med handen i halsbandet och "kolla, kolla". Ställde upp och skickade på varsågod (hela tiden med blicken på rutan). Hon kollade tydligen av de främre konerna innan hon tog grejen något skick, alltså måste shapingträningen gett någon form av resultat.

Sen flyttade Nancy rutan och vi gick mot den igen. Precis då sprang det två lösa hundar på andra sidan vägen som störde Ebba rätt rejält. Jag är nöjd med mig själv som avbröt övningen, det hade inte blivit ett bra skick. När vi gick på igen sprang hon ut men vände upp precis framför rutan. Jag vände då bort blicken och lät henne lösa uppgiften själv. Det är nog som Nancy säger, hon vänder upp för att bli förstärkt med ett extra kommando och ber om hjälp och bekräftelse. Tittar jag på henne eller på rutan blir hon osäker och ska in och klistra istället. Tittar jag bort, som idag, var hon tvungen att lösa det själv vilket fungerade. Hon gick in från fel håll (från sidan) men hon hittade en mitt och sen hittade hon grejen. Det var kul att se!

Något annat som var kul att se var nästa övning vi gjorde. Jag ställde Ebba mitt i rutan, gick ifrån tio-femton meter och kommenderade sedan "rutan". Ebba tog ett steg framåt men backade sedan tillbaka. Någon form av uppfattning? Nancy berättade att hennes Hill skulle gjort precis så, snurrat ett varv och sagt "jag är redan i rutan", för hon är tränad på att hitta mitten. Hennes Chex däremot skulle vända om och fortsätta springa, för hon är tränad på att kuta tills hon får ett ståkommando (till Täby om så skulle vara). Det var spännande. Nu ska vi jobba vidare. Grej-bakom-övningen ibland och fortsätta med shapingövningen. Jag har en känsla av att konuppfattnings-poletten har börjat trilla ner. Ruta-poletten vågar jag inte uttala mig om.

Fria följet tyckte hon att jag hade bra fotförflyttningar själv, jag ska tänka på mina halter bara så de verkligen sker på linjen. Det blir till att fortsätta torrgå, någon form av system har jag. Bra att jag hjälpte henne med annan fotförflyttning i halter resp. marscher. Tappade fokus ibland och fick ungefär hundra förslag på hur jag kunde åtgärda det. Måste känna efter var problemet verkligen ligger och hur vi ska omfokusera.

I övrigt en bra dag, har fått se den välpälsade malinoisen göra snygga fiskkroksapporteringar och bättre och bättre inkallningar med ställande. Blir spännande att se om nån månad hur det hela utvecklat sig, systerysters fantasi råde det ingen brist på i alla fall. Vet inte om hon verkligen tränade sökmarkeringar eller om det bara var en höjdarbelöning men kastade sig ner raklång på backen, dolde huvudet och lät Kaxen skälla utav bara h-vete gjorde hon i alla fall. Vi skrattade gott nere på planen, teamet är glada över att ha henne tillbaka.

Annars då? Mycket såna där fågelapporterande skrällen ;) (flat och labbe dominerar i gruppen) som tränade på både det ena och det andra, samt en grönis som äntligen hoppade. Många nya infallsvinklar och idéer som vanligt efter en lång träningsdag. Vi plockar ut massa godsaker ur kakan.

Nästa träning med teamet är inplanerad den 1:a mars, dagen efter Väsbytävlingen. Askari får antingen följa med för att traggla igenom allt som skitit sig dagen innan eller för att börja sikta på tvåamomenten, vi håller tummarna för det senare. Eller så får han vila upp sig inför hårda träningsveckor i Forshaga. Ska bli ruskigt roligt (om man nu kan säga så?).

På träningsfronten den närmaste tiden blir det uppletande på eftermiddagen och lydnadsträning i ridhuset på kvällen i morgon. Sen hoppas jag på någon dragdag och så mera lydnad på onsdag i stallet. På torsdag hem och på fredag ska Ebba vara helt ledig. Antagligen lördag också för då är det dags för A-kullens korning, jättespännande! Lovveckan kommer bestå av hundträning i massor hoppas jag, hoppas kunna åka med syster till Sthlms Avd. någon gång och prova Askari på ny klubb. Sen tävling på helgen, spännande!

So long!

Första skicket alltid kanonbra. Full fart ut. Näsan på till 100%. Jobbar effektivt och hittar ofta föremålet inom en halv minut.

Andra skicket full fart ut. Travar sedan runt lite förstrött, låg nos, kissar, äter harskit, hittar tillslut föremål.

Om ett tredje skick blir det som det första.

Om ett fjärde skick blir det oftast så att hon lägger/sätter/ställer sig och glor. Väntar jag ut blir resten av skicket som det andra. Tar jag in och skickar om blir nästa skick som det första. Hon verkar alltså ha koll på var samtliga föremål ligger hela tiden.

Detta mönster har pågått sedan mellandagarna ungefär. Passet innan hade hon gått en 50x50 meters ruta med fyra föremål med jättehärlig energi och klockrena uppletanden.

Har nu några olika förslag på strategier...

1. Inte valla av inuti rutan utan bara kanterna och sedan kasta in föremål i rutan, se om spårandet kan avta.

2. Valla två rutor (korridorer) med ca. tjugo meters mellanrum och med ett föremål i varje ruta, så det blir som två uppletanden.

3. Efter första avlämnandet ta en ordentlig paus innan jag skickar igen. 

4. Ha extremt lätta föremål, alltså nerdrägglade lädergrejer som luktar a p a och som hon verkligen kan få ordentlig vind på.

5. Lägga ut tre föremål men bara skicka på två, större chans till lyckanden vilket skulle öka motivationen.

6. Göra överdrivna retningar på båda föremålen. 

7. Köra uppletande på lydnad, raka och perfekta skick och har hon varit på ett ställe får hon inte gå dit igen.

Det känns ju som att problemet ligger i att hon ska hitta ett till efter det första avlämnandet. Samtidigt går ju tredje skicket alltid bättre än skick två, så när hon väl hittat två föremål är det tredje ingen tvekan om att den finns där ute (oftast går det j*vligt fort att få in det också, full koll).

Jag vill inte köra enligt förslag nummer sju, jag vill att rutan ska vara hennes område. Men är det så att motivationen sänks efter att hon plockat in en grej och att hon då hellre vill nosa av hela rutan och alla dess roligheter kanske det skulle fungera bättre och ge ökad motivation att få köra nästa skick på ny mark.

Äsch, det låter ju helt obegripligt. Inte bra att gå långpromenad, man hinner tänka för mycket...

Fick ett sms från Lina i morse där hon bannade mig för att åka hem när det var så fint väder och alltså gå miste om en perfekt dag för lite skidåkning. Efter en blick ut genom fönstret kunde jag konstatera att hon hade rätt, det såg verkligen ut att bli en underbar dag. Men, strunta i att åka hem kunde jag ju inte göra. Efter snabbt övervägande kom vi fram till att ge oss iväg så fort som möjligt under eftermiddagen och alltså hinna hem igen innan det var dags för mig att åka.

Direkt efter skolan pallrade jag mig iväg hem för att packa och dona inför kvällens hemresa. Under tiden hämtade Lina Ebba i stallet och så åkte vi ut i skogen vid Hembygdsgården. Väl där gick vi en sväng och värmde upp hundarna och tröck i oss lite chocklad för att dämpa nervositeten. Mest nervösa var vi nog för det faktum att vi kanske inte ens skulle få på oss skidorna, sporthandikappade som vi är (eller jag i alla fall, Lina kom ju på hur man gjorde).

Men skidorna fick vi på oss och ut i spåren kom vi. Bestämde att vi skulle åka en kilometer (röda spåret) för att se hur lång tid det tog. Jag kan ju säga såhär med facit i hand att jag inte har någon aning om vilket spår vi åkte, för någon tid att titta på skyltar hade vi då rakt inte!

Vi ställde oss alltså i spåren med skidorna och iväg bar det! Mman sitter vekligen FAST med fötterna när man har skidor på sig, det är som att fötterna blir sisådär en meter längre åt varje håll, obehagligt och "out of control"!. Och jag vill bra nämna att välpreparerade skidpår + skidor som vallats säkert fem-sex gånger två dagar tidigare = JÄVLIGT BRA GLID! Lägg på två snabba hundar på det så kan ni ju förstå vilken fart vi kom upp i. Lägg dessutom till att varken jag eller Lina har riktig koll på hur man hanterar sådana där långa fötter, så saker som att svänga och bromsa var bara att glömma. Addera dessutom att hundarna inte direkt är väluppfostrade draghundar och spåren var välkuperade och j*kligt kurviga!

Anar ni k a o s? Ni har rätt!

Jag tappade räkningen på alla vurpor, men hamnar man i djupsnön i diket så stannar man i alla fall - vilket var en stor lättnad ibland. När vi kom till en nerförsbacke med ungefär rät nerförslutning kände i alla fall jag att jag var på väg att kasta in handduken. Det slutade med att Lina plogade nerför backen medan jag satte mig på skidorna. Problemet var bara det att när backen var avklarad var det lättare för Lina att få upp farten snabbt igen, dessutom ropade hon på Ebba efter ungefär hundra meter (I EN KURVA) vilket satte igång henne. Jag var bara halvt uppe på benen igen men i hundraåttio knyck drog vi fram genom skogen. Det slutade i en tvärvurpa med högerbenet åt ett håll och vänsterbenet åt ett håll (jävla fötter att va långa!). Jag vågade verkligen inte känna efter av rädsla för att något skulle vara brutet, men det var ingen fara. Upp igen och så va de ba´ å åk!

Sista biten var riktigt härlig, mest lagom uppför eller nerförslut och man kunde glida fram genom ett vinterlandskap i solskenet i härlig harmoni med sin hund. Det var kanske då hon började bli trött och tog det automatiskt lite lugnare (=LAGOM) tempo. Riktigt, riktigt härligt och det vi kommer ta med oss till nästa gång vi kör.

Vi ramlade ut ur skogen rakt framför en stackars man som var ute och motionsåkte (utan hund framför, förstå vad jobbigt). Det måste ha varit en riktig syn. Han var snäll och visade oss vägen tillbaka till Hembygdsgården men var nog själv mest lycklig över att han skulle åt andra hållet.

Väl tillbaka gick vi av hundarna och stretchade de. Sen hoppade vi in i bilen och åkte hem. Såg vad vi antar var mannens bil på parkeringen med schäferdekal på bakrutan, så han kanske var lite förstående :)

Jag är väldigt, väldigt glad att jag har ett bra stoppkommando på min hund och kunde stoppa henne när jag kände att en kraftvurpa närmade sig (sånt märker man faktiskt ganska långt innan, balans=obefintligt). Annars hade hon nog flugit genom luften både en och två gånger. För ramlade gjorde vi, men roligt hade vi. Framöver hoppas vi på att kunna lära känna spåren lite mer och lära oss vad som händer bakom kröken så man vågar dra på lite mer. Idag fick vi verkligen hålla tillbaka hundarna som var taggade till tusen (på det mesta, inte bara drag utan även harspår, nya dofter och fåglar).

Ser fram emot fler tillfällen nästa vecka. Kanske ska ut nånting utan hundar också för att lära oss åka skidor, kan tänka mig att det kan vara en god idé.

Snart framme i Stockholm.

So long!

Rutan, inkallning med ställande och läggande och fjärr.

Körde några rutaskick i morse, shapade bara och det gick kanonbra! -tummen upp-

Sen körde vi igen på eftermiddagen och då fastnade vi i en beteendekedja. Hon stannade framför rutan, tittade på mig, gick in i rutan. Alltid. Både jag och Lina försökte traggla med att ta tillbaka henne på en gång det gick fel men nej, det känns som att jag backar tillbaka en bit istället. Vi blev nog lite övermodiga efter i morse. Men morgonens träning bär jag med mig som en bra grej!

Fjärren gjorde hon jättefina skiften men gnällde som f*n (Trazzel tränade shapingruta bredvid) så jag ville inte köra mer där heller. Vill inte riskera att få gnäll i fjärren och inte heller riskera att inte kunna belöna toppenskiften p.g.a gnäll.

Inkallningarna gick kanon. Jag förväntade mig inte toppspeed på det hala underlaget men stoppen och läggandena var kanon och det var bara nån gång hon blandade ihop. En klar förbättring! Har dock stora tendenser till tjuvstarter, det får vi va försiktiga med så det inte blir en vana. Men det blir lätt så när Ebba lärt sig ett moment. "Jag kan det här nu, tyst du så klarar jag det själv!" Fjärren, dumrutan m.fl moment har blivit så. Vi jobbar på.

Just det, gjorde några apporteringar också med henne framför apporten och så fic khon hämta in de till mig och gå fot en bit. Alltså jag - Ebba - apportbock. Gick jättebra, bättre och bättre fotgående faktiskt :)

Har bestämt mig för att köra fritt följ (min egen fotförflyttning, attityd och teknik) samt fjärren (kolla över, var ligger vi till) på söndag på Nancyträningen. Får se hur det går.

Nu ska jag rasta hund och hoppa in i en dusch. Sen är det god natt för mig, trött som vanligt.

Natt natt!  

Hade vi tänkt titta på på Nancyträningen i helgen, bara för det gjorde hon skitsnygga sådana! Vad gör man? Klockrena ställanden med grej bakom, det är bara att tacka och ta emot (och tack Cicci som fick mig att prova den gamla metoden igen ;)

Körde två inkallningar med grej bakom och sen en paus med annat. Tredje inkallningen tappade hon fart. Både bra och dåligt. Kan vi behålla förväntan på kommando och beredskapen att stanna/lägga sig men samtidigt få med den sjujävla farten så har vi klockrena tior. Nu gjorde jag så att hon hade en brandslang låg bakom och bara ett par meter efter inkallningskommandot hivade jag fram en annan brandslang ur fickan. Back to basic liksom. "Kör!" betyder spring (tills du hör något annat)! Andra inkallningen väntade jag med att plocka fram brandslangen och tredje fick hon inte den förrän hon var nästan framme. Fjärde körde vi ett läggande med belöning hos mig (kamp) och sjätte ett läggande med belöningen bakom. Hon tappar inte i intesitet efter många inkallningar i all fall, kanon.

Inte helt och hållet klickerskt och det är jag medveten om, men nu har vi tragglat med targeten så länge att jag bara inte orkar längre. Det här känns däremot riktigt bra.

Shapade rutan men beteenden som att nosa i ridshusspånet, äta hästbajs, skälla åt agilityhundarna och kolla på de andra som tränade lydnad var betydligt lättare att ta till. Nyinlärning hemma i en störningsfri miljö... När ska vi få ordning på det där förbaskade momentet??

Fria följet gick riktigt bra idag. Hon funkar kanon utan "fot"kommando utan bara vänsterbenet som signal. Man kan inte "spara" alla de kommandon man inte använder under fria följet till de andra momenten och alltså slippa få dk där? Inte? Hepp. Lika bra kanske, så tränar man hårdare ;) Det är bara det att jag inte vill tävla trean. Trean är en transportsträcka. Jag förstår inte folk som vill ha LP3, är man inte dundersugen på eliten efter att ha fått det där förbenade förstapriset? Det är jag, jag behöver bara förstapriset först...

Vi körde lite fjärr också men då var det helt plötsligt en häst som hade jättebråttom att komma in i ridhuset så vi fick packa ihop oss fort som sjutton.

Torrgick lite fritt följ utomhus och det gick sådär. Det är så fruktansvärt svårt att ha koll på sina fötter. Kanske något att ta upp på Nancyträningen? Och så vill jag nog att hon ska kolla lite på fjärren.. Tror jag. Jag vet inte. Det är svårt när man har en paln för alla momenten att ta hjälp av någon.

Nu är det dusch och hopp i säng. Hela morgondagen spenderas utomhus i det (förhoppningsvis) vackra vädret. Hundarna ska få dra oss på skidor, ska bli jättekul. Får se om det blir några bilder värda datasalen i år också? Det sitter ju en förstoring där på mig och Börnis på skidor med varsin hund framför sen förra året. Det var en riktigt härlig dag, hoppas på repris i morgon. Trött och kall kommer man vara när man kommer hem i alla fall.

God natt!