...vilket kanske berodde på en däven hund ;)

Nej, men hon skötte sig finfint och vi hade ett riktigt härligt träningspass inne i hundstallets fikarum.

Fortsatte med apporteringen. Bestämde mig för att köra gripanden framifrån så långt det fungerar. Ställde henne framför apporten och backade själv undan och sen fick hon apportera in den. Lite dåligt tempo men underlaget är inte det bästa där inne, skitsnygga ingångar och bra följsamhet och ivrighet (finns det något som heter så? Iver kanske det heter?) i fotet efteråt. Kanon! Tror det blev 90% rätt, skönt när delarna sitter bra. De gånger det blev fel var för att hon inte väntade på kommando innan hon grep den, i-landsproblem. Felsignal (Niina skulle se hur duktig jag blivit på att använda det!) och så gjorde vi om. Osäkerheten är som bortblåst, nu vet hon när det inte riktigtt blev som jag hade tänkt mig och hon provar igen med härlig attityd. Kul att se.

Körde fjärren. Baklängeskedjade, baklängeskedjade, baklängeskedjade. Vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Nu har vi en kedja med ligg-stå-sitt-ligg. Den fungerar bra, idag var det lite svårt med sättandena som hade en tendens till att driva framåt men ett "ba" (som i ba-cka) före sitt-signalen ett par gånger löste det. Får se upp träningspassen som kommer nu om det blir en vana.

Problemet. Vet inte om jag ska göra en kedja till med ligg-sitt-stå-ligg eller om jag ska göra en kedja med ligg-stå-sitt-ligg-sitt-stå-ligg och en med ligg-sitt-stå-ligg-stå-sitt-ligg. Alltså antingen två hela fjärrkedjor eller två halva fjärrkedjor som länkas ihop åt endera det ena eller andra hållet på tävling. Har för lite erfarenhet av det här, hur blir det? Någon som vet??

Tendens till tjuvstart i uppsättandet ett par gånger också, träna separat.

Vad gjorde vi mer? Jo, lite signalkontroll med ligg, platt och sitt som gick hyfsat. Hon har svårt för ligg direkt efter ett belönat platt. Platt (hakan i backen) är roligt!! Får se vad det blir av det beteendet i sommar, om det kommer funka som jag vill ha det (eliminera flugsnappande på platsliggningen).

Just det, vi gjorde en inkallning med ställande i korridoren också som var s k i t s n y g g t! Jag har bestämt mig hur jag ska göra med inkallningen nu. Jag ska fortsätta köra targetställanden vid sidan av men aldrig plocka in de i inkallningen. De ska jag mest göra för att hålla beteendet "vid liv" så det fortfarande finns på reportoaren. Hon stannar nämligen oftast så numera även på inkallningen, det verkar vara ett sätt att stanna som hon gillar och tar till helt spontant, vilekt ju är kanon! Nu blev det ord- och handtecken men nästa pass ska handtecknet bantas bort. Det känns jättebra det här, hoppas det håller i sig.

Så, med sättandet bättre än någonsin, apporteringarna på väg att lösas till klockrena tior, fjärren på frammarsch (fast stillastående då...), fria följet tystare och tystare och inkallningen säkrare och säkrare är det bara den där förbenade j*vla rutan som saknas (och rutan får man svära på). Rutan ska bli mitt sportlovsprojekt, vi filar på de andra momenten men jobbar extra med rutan. Vi ska eventuellt träna för Nancy med Team TM nästa helg, tills dess ska vi ha shapat hur mycket som helst för att få in konmedvetenheten. Kanske, kanske är vi på väg även där. Jag vågar inte uttala mig.

Allt från dagens tränande!

Skulle va ute och träna uppletande hela eftermiddagen med Hunken. Ebba verkade taggad till tusen när vi kom ut i skogen. Janne gick ut för att kolla vinden och Ebba hade stenkoll på honom hela tiden. "Det är en figge där ute, snart kommer han lägga sig bakom en sten och då ska jag ut dit och äta köttbullar, SÅ DET SÅ". Kanske blev hon besviken när det "bara" var leksaker i rutan när vi körde, kanske är det något knas med momentet eller så är hon inte riktigt kry. Sig själv var hon inte i alla fall.

Hon var inte taggad för fem öre när vi väl ställde upp på stigen. Hon brukar ticka som en tidsinställd bomb med kroppen på helspänn och bara vänta på "l-ordet" med blicken minst 50 meter ut i skogen. Fokus. Det fanns inte idag. Hon satte sig bredvid mig och tittade på mig när jag ställde upp, hon travade ut i rutan och letade väldigt okoncentrerat. Hittade ett föremål på vad som verkade vara ren slump och travade lite förstrött in med det. Belöning i mängder vilket jag tänkte kunde tagga ut henne på nästa skick, men nej. Ett par travsteg ut och sen stannade hon. Bad om hjälp flera gånger, travade ett par steg och bad om hjälp igen. Då plockade jag in henne och tog av skynket och bröt övningen. Det var verkligen ingen idé att försöka. Jag är ju rädd att hon inte ska vara helt kry i kroppen och jag ville verkligen inte pressa henne när det inte fanns någon glöd.

Vi tittade på de andra i stället och det var riktigt intressant. Bäst idag var helt klart Solans Embla som visade ett jättehärligt föremålsintresse och gjorde övningarna med bravur. Måste känts hur bra som helst för Solan som kämpat så med henne föremålsintresse, jag skulle lätt ha fällt en tår om det varit jag som fått kampa med henne idag :) Hon är så fin!

De flesta andra hundar var också jätteduktiga, av de jag såg. Ben var som vanligt alldeles för lydig och lämnade inte mattes sida utan ett tydligt tillåtande "varsågod". Och Stinas Spike går från klarhet till klarhet, jättekul! Om inte ens egen hund går bra är det i alla fall roligt att kunna glädjas åt sina träningskamrater.

Var på Österåkers BK idag för att träna min första träning med Team TM. Ett fryst toalås gjorde att dagen höll på att börja i katastrof, men det löste sig tack och lov.

Det var skotträning en timme så jag, syster yster och teammedlemen Karin gick med våra hundar till fårhagen. Karins Etza är tydligen lite berörd och Ebba har ju reagerat på smällarna som varit i Forshaga den senaste veckan efter en explosion i våran säng (lät det som i alla fall). Ingen av hundarna visade någon berördhet idag och vi förflyttade oss närmre och närmre apellplan. Ebba reagerade på första skottet, men det är ju en väldig skillnad mellan att reagera och att vara berörd. Hon tittade till, såg lite konfunderad ut och sen återgick hon till träningen. På vägen tillbaka när vi nästan var vid klubben kom ingen reaktion alls, och inte heller när hon letade köttbullar i gräset bara en hundra meter från skotten. Skönt.

I fårhagen tränade vi ingångar, starter, omvänt lockande (vi lär oss spelreglerna), explosiva starter och lite hålla-övningar med lösrullen. De explosiva starterna var jättefina. Syrran undrade om jag tittat för mycket på skyddsträning eftersom jag tränade med brandslang som hon fick hoppa upp och kampa i, men vad gör man med en hund som skulle kunna döda för en brandslang? Jo, man utnyttjar ;)

Efter att ha rasat av sig lite kunde hon fokusera på fria följ starterna och de gick fint. Jag drog på arslet efter att ha backat på en sten och fick stenen rätt på svanskotan, ajajaj. Smärtan försvann dock ganska snabbt så så allvarligt var det inte.

Vi tränade typ "kontaktövningar" att jag höll en öppen hand med godis som slöts om hon kom dit med näsan och hon fick en godis ur den om hon istället höll kontakten med mig. När hon tog godisen fick hon "varsågod"signal, vi jobbar för att få lite ordning och reda i vår träning, det är kul men man längtar tills det sitter och man kan början använda alla tekniker vi håller på att grunda.

Och hållaövningarna gick också bra, jag knackade rätt hårt på slangen och hon höll fint ändå, kan börja rulla den som en galning ibland och då är det bara att ta den ifrån henne och börja om.

Nere på plan sen var dagens tema fritt följ. Vi blev ropade utan att lyda med rätt täta belöningar för tysta vändningar och starter. Hon höll käften om jag höll käften och tvärtom, det var en hel del schäfergnäll idag och egentligen borde vi inte kört frittfölj alls med tanke på att intensiteten var rätt hög (det är SÅ kul att vara på klubben!). Det måste ju tränas och fungera även på roliga ställen så vi tog det som en utmaning, man ska inte bara fly problemen här i världen.

Fick massa tips angående mina halter. Så kanon att ha några utomstående som kan se hur det egentligen ser ut och inte hur jag tror att det ser ut där uppifrån. Hon hamnar tydligen långt fram i halterna som blir för abrupta. Det löstes enkelt med att förändra min egen stegförflyttning, så nu ska även jag hem till hallen och gå fritt följ. Är supernöjd med hennes rumpa, hon flyttade superbra i vändningarna. Hon var med fint och funkade bra även utan kommando, duktig vovve.

Dold platsliggning och synlig sitt i grupp, dock något korta båda två. Hon låg respektive satt jättefint, jag kan inte vara annat än nöjd.

Ropade ett par moment till en annan Teammedlem och delade med mig av min nyfunna apporterings-ahaupplevelse. Det blev inget apporterande för oss idag, men det är ju ridhusträning i morgon (efter en halv dag med uppletande, jag hoppas kunna träna ff-starter också :)).

En snabbis förbi Jill och sen följde jag med syster hem och åt lunch. Det var riktigt gott efter en lång dag. Hade en lugn eftermiddag i Sättra, babblade lite, lekte lite med Madde, åt lite glass, skällde lite på (med?) hundarna... Fredrik kom och hämtade mig och vi åkte hem, packade och åkte till Stockholm. Och nu sitter jag på tåget påväg tillbaka till Karlstad. Ebba sover, märkligt efter en sån lydnadshelg? Nu ska hon banne mig jobbas upp i tränings/tävlingskondis!

Jag och Åsa träffades och begav oss ner till Wiraspelens parkering för att träna lydnad. Min plan för dagen var följande:

Ebba:

• Apportering, baklängeskedjning samt nytt avslut
• Fria följ starter
• Ropad ingång på plan, ff, sättande och första delen i inkallningen

Askari:

• Ställande under gång
• Apportering (ettans)
• Ropad lydnadsklass 1

Vi har ju haft problem med apporteringen, Ebba och jag. Alltid har det varit något som strulat. Endera avslutet, gripandet, galoppen in... Bestämde mig nu för att helt enkelt börja om, dela upp kedjan och börja kedja från slutet igen. Men den här gången med ett nytt avslut, ett norskt avslut á la IPO. Det innebär att efter ingången sker det inget avslut utan hunden ska alltid ha förväntan på en del till i kedjan, allt för att få snyggare ingångar och säkrare grepp om apporten (utan tugg, rull, bångel eller släpp). Så vårt avslut blir att efter ingången vänder vi helt om och går fot några steg eller några meter innan avslutet kommer. Och så ska jag nu baklängeskedja ihop det så varje del i kedjan blir signal för nästa del och hon måste göra en bra ingång för att få göra sitt avslutande fotgående för att kunna ta sig till belöningen - således kommer vi alltid få en klockren ingång.

Idag började vi med att hon satt i utgångsposition med apporten i munnen, helt om och så avslut.

Sen fick hon sitta framför mig med apporten i munnen, ingång, helt om, fot och avslut.

Flyttade henne längre och längre ifrån mig med apporten i munnen, galopp in, ingång, helt om, fot och avslut.

Avslutningsvis fick hon stå vid apporten och gripa, galoppera in, ingång, helt om, fot och avslut. Jag måste fundera över hur jag vill att hennes gripande ska se ut för det är ju här jag har chans att påverka det. Vad skönt det är när man verkligen bestämmer sig för att konsekvent kedja ihop momentet och fokusera på det tills det är klart! Jag har en förmåga att dela upp momentet så mycket att jagh är kvar i delar alldeles för länge. Antagligen därför vi fått problem med apporteringen, det är dåligt kedjat.

Fria följ starterna var fina idag, tysta alltså. Jag får vara sååå försiktig med mitt kommando. Kanske rent utav ska strunta i fotkommando? Kan man få nerdrag för det? Känns som att kommandot är så laddat att hon dras upp av att höra det. Vänster fot fram utan "vänta" signal blir mitt nya fotkommando från och med i morgon.

Fria följet och sättandet gick kanon på ropningen. På inkallningen hade Åsa planterat hennes grej och det krävdes tre försök för att få till det. På första stannade hon kanon men så LA HON SIG! Ååååh nej, tänkte jag bara, det hade varit ett så j*vla snyggt ställande! Andra försöket la hon sig klockrent. Tredje försöket kom kommandot och sen ett snabbt handtecken och då stannade hon skitsnyggt. Då vet jag det, hon behövde ett handtecken för att stanna, det får vi jobba bort på måndag.

Askari var som vanligt jättehärlig att köra, vilken positiv attityd! Ställandet går kanon, han liksom skjuter sig själv in i stå, svårt att förklara för någon som aldrig hållt på med hästar men det är som en riktigt snygg dressyrhalt. Jag vill alltid köra front mot front med honom för att få se denna härligheten! Skulle prova att dela upp det och köra bara återgången och försökte då lämna honom stående. "Nej, nu gör du mig förvirrad!" sa Askari. Mr Confused... Kan du stå? Stanna? Stilla? "Nej, men jag kan sitta, ligga, gå fot?" Sluta krångla till det, sa jag till mig själv och framlängeskedjade momentet utan att ens träna återgången. Låt det bära eller brista. Det bar, idag i alla fall. Skulle det inte bära tar vi tag i det då, då har han antagligen och förhoppningsvis blivit mer klickerklok (vilket han blir för varje pass) och vi har andra alternativ att jobba med. En plan B finns, lovar.

Apporteringen gick kanonbra, han har liiite svårt för självbehärskningen att ha den framför näsan bara. So what, det är en skitapportering. Tar han den före kommando är det ändå en åtta på ett koeff 1 moment, det överlever vi. Resten av momentet gör han skitbra!

Det var härligt att få hela programmet ropat och bekräftelse på att han sorterar mellan sina kunskaper och hör skillnad mellan ställande och läggande. Mycket bra. Inkallningsingången (och således alltså även hoppingången) är väl inte den allra bästa, men den går att slipa. Han har ruskigt bra tempo i alla fall, åååh vad kul det ska bli att göra inkallning med ställande på honom! Linförigheten är gudomlig om jag håller koll på mina egna fötter. Det känns som att första priset finns inom räckhåll, nu måste vi anmäla till tävling!

Den svarta skiten vet jag inte när hon ska få tävla, det är den där förbannade j*vla rutan (om jag får uttrycka mig så) som skiter sig som vanligt. Kanske ska på Nancyträning om två veckor, får se vad vi tar upp...(?)

Jag och Åsa gick in och sörplade kaffe och snackade sök, hundnamn och hundmat. Samt kollade på nya bilder på Knerten som hans husse skickat, jag hoppas att de snart kommer finnas på Wirabruks hemsida.

Det var allt för nu, so long!

Börjar hitta lite knappar på denna härliga lilla (?) hund. Idag fick han bjuda på utgångställning och när jag tyckte att han gjorde det riktigt bra byggde jag även på det med en start för att se vad han gjorde. Han följde jättefint och fick belöning direkt för starten, vi tar det lugnt.

Annars hade jag ju en plan att börja få honom bjuda mer på beteenden och därför klicka allt han gjorde i stort sett för att få honom mer bjudningsbenägen (vad nu det är för uttryck). Fick till en bugning som han fick för, bugningen blev ett läggande som belönades både för själva läggandet och i positionen så han skulle bli bättre på att lära sig hålla position även efter klicket. Det fungerade bra till en början, sen började han bli lite väl ivrig och hann bjuda på minst två nya beteenden efter ett klick. Ingenting jag ser som en nackdel dock, jag blev snarare glad att han bjuder energiskt och med intensitet och glädje, lättare att "hålla tillbaka" än att slita sitt hår på att bygga upp.

Jag shapade fingertarget och insåg att det var perfekta övningar att börja med. Susanne har lärt honom trycka i handflatan, antagligen en tanke för sökrullen att den ska tryckas i handen innan han släpper den för att minimera risken för släpp innan stigen. Han hajade alltså övningen rätt fort. Gjorde den både med mig sittande och stående och båda gick bra, lite osäkerhet i början precis när jag bytt position men h e r r e g u d, han är ju nybörjare! Tycker han är skitduktig, tror inte på att han är så grön som Susanne påstår... Eller, jag VET att han inte är så grön som Susanne påstår men det känns ändå bra att börja väldigt basic. Också för att bygga lite relation och lära känna varann, sen kan vi jobba vidare i ett högre tempo.

Jag och Susanne pratade lite om det där och hon tror precis som jag att det nu handlar om att lära honom lite "spelregler". Omvänt lockande ska komma in snart, frisignal och varsågodsignal. Felsignal väntar jag med att plocka in, får se om de blir nödvändigt. Idag märkte jag att trots att han inte fick för utgångsposition så bjöd han på det säkert tio-tjugo gånger innan han förstod att det inte fdungerade. Det är ju sådant han kommer lära sig, jag tyckte det var ett gott tecken att han visade att han kunde bjuda på samma beteende igen trots att det inte gett någon belöning, då kommer jag ju kunna använda mig av det för att kunna selektera vilka beteenden jag vill belöna. Så småningom.

Sen gjorde vi väl inte så mycket mer, lekte och gosade mycket också i pauserna. Jag tycker om Swiper, han är en riktigt häftig hund. När han tappade koncentrationen och stod och tittade på bilarna borta på vägen en stund satt jag bara och njöt av hur vacker han är, han är en riktig liten läckerbit ska jag be att få tala om.

Kände mig väldigt nöjd efter dagens träningspass. Efter en stund kände jag att jag själv fått så mycket tankar och idéer runt träningen att jag var tvungen att avsluta för att kunna fortsätta sortera allt. När jag kom in fick jag till min förfäran höra att Susanne tjuvtittat på oss genom ett vädringsfönster. Hoppas hon gillade det hon såg. Jag tycker det är så jobbigt när folk tittar när jag provar någonting nytt, jag vill att de ska se det färdiga resultatet eller möjligtvis när det börjar fungera och se bra ut. Jag kan tänka mig att min och Swipers träning inte ser så där superproffsig ut för tillfället. Vi är som två nya danspartners som inte riktigt vet var vi har varann än och där Swiper har väldigt stora fötter och jag inte kan dansa. Typ så. Men efter idag är jag ganska säker på att det här kommer bli bra.

Skriver lite snabbt om dagens träning innan jag hoppar i säng. Har inte funnits tid och ork för bloggande och av olika anledningar tog Jaffa-bilden en aning längre tid än förväntat. Bland annat fläckar på dataskärmen som det ägnades en timme åt att försöka få bort i photoshop. Det gick inget vidare...

Hade praktiskt prov i stretching idag som blev godkänt. Efter det slutade jag för förmiddagen så hade drygt en och en halv timme på mig innan det var dags att träffa Börnis för lunchande. Passade på att ta ut Swiper en sväng.

Innan stretchingen tränade jag en kortis med Ebba. Fria följ starterna var knäpptysta så jag gick vidare med 90 graders vänstersvängar (dumrutan). Även de höll sig tysta idag. Härligt!

Tränade sättande under gång vilket gick riktigt bra, trots att jag betedde mig som en usel tränare. Höll mig inte på mitt bestämda kriterie utan vill gärna redan nu börja tänja på framföringssträckan. Fy, fy. Körde två ställanden och sen sättanden igen, hon sorterade kanon.

Måste träna omvänt lockande med henne bara, hon blir helt tokig och faller ur position direkt när godis kommer fram, så svårt att kvalitetssäkra kommandona då. Ville köra sättanden från stå trots att jag hade handen i backen men hon låser sig på godishanden totalt. Det märks hur mycket basicgrejer som behöver jobbas med... 

Inne körde vi apporteringar på korta avstånd i korridoren. Nu stannar kedjan efter att hon plockat upp apporten, innan var det när hon sprungit ut till den. Har nu bestämt mig för att bryta upp kedjan helt och baklängeskedja om den. Jag vet inte vad som har hänt och tänker inte älta det, delarna sitter så vi börjar om med länkningen. Jag tror det går fortare än att hålla på och bråka med felsignal och göra om, utebliven belöning och massa dåliga repetioner. Känns som ett bra  beslut.

Fjärren gick jättebra. Körde mot väggen stå-sitt-ligg-återgång-uppsättande-belöning. Även här måste jag vara noga med kriterierna. Det är inte längre bara låsta bakben som behövs utan även intensitet i rörelserna. Det märks att hon tycker det är kul och börjar fatta det här med baklängeskedjning. Kul!! Även min lila lockhund kan bli en riktig klickerhund.

Sen blev det targeting på snusdoselock. Nu provar jag att inte ta om hela rörelsen när det inte blir det trampet jag vill ha utan väntar ut ett nytt försök. Vi får prova så, hon förstår inte riktigt vad som förväntas men det kommer. Vi får se hur det blir, känns som att vi tappade allt vad gäller tvåtassglid-targetandet vilket är jättetråkigt. Antagligen bara dålig träning och dåligt underhåll. Vi jobbar på.

Och tillslut klossträning på en bok. Gick jättebra! Nu har hon vå tassar på och håller position. Duktig hund.

Med Swiper då. Vi gick till en skogsglänta och lurade lite. Jag tänker mig att jag börjar pilla med fotgåendet och ökar på hans frivilligreportoar innan vi går vidare till att plocka med moment på appellplan. Först och främst håller vi på att lära känna varandra, och Swiper är en spännande hund att lära känna. Han liknar ingenting jag tränat tidigare, det är hur häftigt som helst. Han är väldigt, väldigt tydlig. Förstår han inte så ser man det verkligen på honom och när poletten trillar ner så kan man verkligen SE hur hela hunden skiner upp och hjärnan börjar jobba på högvarv. Retrieversvansen går såklart.

Med fotgåendet tänker jag att vi börjar om från början. Han har ett fotgående med Susanne men jag måste känna efter om det är ett fotgående som jag vill ha (eller vänja mig vid det han har om det är bra). Börjar vi pilla från grunden så märker jag ju ganska snabbt vad han har i sig och då kommer det gå snabbt framåt.

Utgick från utgångställning och det är han bra på. Han bjuder mer än gärna på det, ibland med lite för mycket entusiasm så man nästan flyger i backen (han är STOR!). Vi jobbar med lite lugn och ro, behålla positionen och samla all energi. Han har en otrolig glädje i det han gör och blir ju helt tokig om man börjar busa med honom. Vi fortsätter så här ett tag, jobbar med fotet och mer på bjudandet. Ska bli spännande.

Nu ska jag hoppa i säng. Visserligen en liten sovmorgon i morgon men med tanke på att jag lämnade projekttimmen p.g.a huvudvärk och trötthet känns det inte som att det skadar med lite sömn.

God natt!

...inför våren i full gång. Sökdagar i mars och massa skoj lydnadsträning bland annat. Och så resan till Norge icke att förglömma. Ser ut att bli en riktigt spännande vår!

Vi var som sagt i ridhuset och tränade ikväll. Var trött efter skoldagen och hade inte energi åt att träna lydnad hela timmen så mot slutet blev det en hel del lajande med freestylemoves och shaping-for-fun (bjud på saker som leder till förstärkning men som antagligen aldrig kommer läggas under ett kommando utan förbli en frivillig rörelse som kan plockas fram vid shaping-for-fun-stunder. Skoj som samtidigt förbättrar hundens förmåga att bjuda på frivilliga beteenden).

Till lydnaden hade jag planerat följande:

Tysta fritt följ starter

Sättanden front mot front, klicka rätt saker (kvicka, säkra sättanden)

Explosiva starter

Shaping på rutan

Ebba hade energi till tusen när vi kom in i ridhuset (lydnadsträning har det varit sparsamt med på senaste och det är ju så roligt!). Vi började alltså med rutan, det brukar vara lättast att springa ifrån mig när energin är hög och vi inte har gjort massa klisterövningar (typ fritt följ) innan.

Hon gjorde några repetioner som jag nästan fick rysningar för att de var så klockrena, in i mitten bland konerna och tillochmed vände upp. Måste ta mig en rejäl funderare på hur jag går vidare härifrån nu. Det finns mycket som kan vara nästa steg, avståndet till rutan, avståndet mellan konerna, säkerhet i uppvändningen... Ja, en hel del. Jag har ju fortfarande de främre konerna väldigt nära varann och oftast söker hon sig till den önskade öppningen så så kommer jag fortsätta ha. Lättare för mig att se om hon är medveten eller inte om vad hon gör då konerna står nära. Lättare att se om hon målmedvetet söker sig till en helvmetersöppning än till en tremetersöppning. 

Vi fastnade lite i nosträsket ett tag (riiidhus!!) och då fick hon nosa runt en stund innan vi tog upp träningen igen. Sen fick hon nosa på frisignal, funkade helt okej - ska nog bygga vidare på det.

Sättandena front mot front gick aknon så länge framföringen är kort, drar jag ut på stegen innan kommandot kommer blir hon tveksam. Antingen ställer hon sig eller så fortsätter hon följa med fast tveksamt. Får verkligen börja bli mer medveten själv om hur många steg jag tar före kommandot och utöka det enligt stegringsplansprincipen. Kommer bli kanon, sättandena är skitsnygga! Längtar efter att få till de så vi kan jobba dumruta igen.

Hade någon tanke om att bli bättre på att hålla koll på antalet lyckanden i förhållande till antalet repetioner också efter inspiration från www.metrobloggen.se/hundarsomhardagbok

och tänkte göra minnesanteckningar i huvudet ("borde väl inte vara så svårt att komma ihåg"). Tjena. Skulle behöva filma varje träningspass för att få det genomförbart. Uppskattningsvis ligger vi omkring 80% sättanden enligt kriteriet vilket är fullt gk. Lite högre procent och jag ska börja öka framföringssträckan.

Några explosiva starter blev det inte tränat. Ville inte plocka fram kampmojen i ridhuset, den blir så äckligt skitig...

Fria följträningen då... Njaaaooo... Vi måste jobba vidare. Men en sak är säker, tänker jag på min andning innan kommandot kommer och dessutom försöker anstränga mig med att inte vara så j*vla klämkäck i munnen så blir det tysta starter. Andning, andning, andning (tack Åsa!).

Hon fick göra några fjärrskiften också som såg superfina ut! Jättenöjd! Får backa från stå till sitt ibland bara, tränade med väggen bakom och då hängde hon med på vad som menades. Testar man inte så...

Börnis gick lite fritt följ och körde lite freestyleskoj med henne medan jag vilade med Börnis Linus. Och jag måste säga att det är en väldigt härlig hund jag har. Hon går in för hundra procent på det som erbjuds, med positiv attityd, glädje och energi. Riktigt härligt att se på, hög feelgoodkänsla att se henne i arbete. Lillpärlan.

Backaslalom provades idag samt gå bakåt mellan benen på oss. JAG var först med att trilla med näsan före ner i ridhusspånet (eller förresten så landade jag på rygg...). Mycket skratt blev det i alla fall.

N ö j d med dagens träning och mersmak inför vårsäsongen nu. Vill tävla snart, vill få förstapris och stå på prispall snart! ;)

Jag har kommit på världens idé till framåtsändandet. Askari...?