Idag stod uppletande på programmet för Hunken. Som förra veckan var vi i skogen vid stallet (numera klubbhuset efter en fin felsägning av Janne (hunkläraren)).

Kom på när vi var på väg ner till skogen att jag glömt Ebbas sökskynke hemma (ledsen Lina som gjort sig besväret att komma hem till mig och lämna det från hennes bil). Nu när hon väl börjar koppla sökskynket som en signal så kändes det väldigt dumt att gå ifrån det, som tur var hade Janne ett i bilen som jag kunde låna.

Ebba gick ut i andra gruppen och fick två föremål i korridor, ca 50x15 meter. Första skicket kanonbra, nu känner man igen Ebba i skogen! Näsan på och fint arbete därute. Kom in med första föremålet, godisbelöning och så ut på nytt skick. Återigen kanonbra ut på djupet. Så långt allt prima.

Vår uppletanderuta ligger i en sänka ner från ett berg skulle man kunna säga. Backen ner är jättebrant och snorhal om man inte känner till genvägen som går en bit in i skogen. Nerför denna backe stapplar en gubbe, han halkar och balanserar och lyckas till slut ta sig ner för backen och går vidare längs stigen in i skogen. Hade vi varit smarta nu hade vi ju avbrutit Ebba därute och väntat tills gubben passerat hela gruppen och försvunnit längre in i skogen, men Ebba arbetade så jäkla bra så det kändes så mot konstens alla regler att bryta och plocka in henne. I alla fall så kändes det så då.

När jag såg att hon fick syn på gubben trodde jag att hon helt enkelt skulle konstatera att "jaha, där går det en människa, skitsamma, jag jobbar på här". Men nej... Hon hade ju en rottweilers sökskynke på sig och någonstans där bakom nacken föddes en liten rottisdjävul som sakta spred sig längs hela hennes kropp och gjorde att hon kutade i full kareta och fullkomligt skällde ut gubben efter noter. "Du har INGENTING i min uppletanderuta att göra!!" Gubben ångrade nog besväret med att ta sig nerför den branta, halkiga backen men verkade i övrigt ganska oberörd (om inte chockad...).

Jannes A och O inom uppletande är att vad hunden än gör så ska föraren vara passiv tills hunden hittar ett föremål. Jag kan säga att jag frångick den regeln. Jag ropade (nja, vrålade) in Ebba som genast stannade upp och såg ganska chockad ut. Den inre rottweilern hade smugit tillbaka och lagt sig tillrätta i sökskynket och Ebba stod mitt på stigen och undrade vad sjutton det var som hade hänt. Hon var lika chockad som gubben verkade det som.

Ja, gjort är gjort. Inte så mycket att göra åt. Jag kopplade henne och lät henne sitta och ha tråkigt en stund och sen skickades hon ut igen (med gubben långt utom synhåll). Denna gång hittade hon sitt föremål och fick komma in och kampa brandslang.

Kanske bra för alla fegisar att bejaka sin inre rottweiler lite då och då, leta upp en rottisuppfödare i er närhet, be om att få låna ett sökskynke och släpp hunden i en uppletanderuta som ni sen låter massa konstiga gubbar gå igenom. Kan bli riktigt intressant kan jag tänka mig ;)

Nu ska jag laga mat och röja lite innan det är dags för ridhusträning.

So long!

Precis hemkommen från lite skolgårdssök med tjejerna och Trazzel.

Efter en hel dag när vi fullkomligt proppat oss fulla med kanelbullar och god mat kände vi att vi behövde ut och göra något nyttigt (något pluggande blev det ju inte direkt av...). Sagt och gjort tog vi Linas bil över till Centralskolan när klockan slagit runt 22.

Eftersom vi hade bilen med oss idag kunde vi packa in hundarna där mellan skicken och således ha två figgar ute på en gång, något vi kände att vi saknade sist.

Ebba slängdes in i bak och Toy bäddades ner i sin bur i baksätet, glamourpudeln skulle få sova i bilen medan vi körde, det här med att anstränga sig på kvällerna fick arbetsidioterna till hundar syssla med.

Vi började alltså med Trazzel och jag sprang bak till fotbollsplanen och la mig under en trapp. Jag är fruktansvärt mörkrädd (bara att lägga ner tanken på en framtida väktarkarriär på en gång innan den fastnar för starkt) och låg med fullt span ut på sidorna av trappan och bara längtade efter att Trazz skulle komma stormande. Jag fick bita mig i läppen för att inte belöna honom för tidigt utan vänta till han verkligen lokaliserat var jag låg någonstans.

Han hittade Börnis bakom en tunna och sen sprang vi vidare till andra änden av skolgården. Jag klättrade in i en klätterställning med lakanet över hela kroppen ("ser någon mig nu..." hann fara genom huvudet både en och två gånger). Trazzel skötte uppgiften prima, samma med Börnis som gömt sig bakom en luftvärmepump (eller vad nu den som sitter på utsidan heter). Trazzel fick även göra ett spännande skick då han fick springa under en gång mellan två byggnader och alltså försvinna helt ur Linas synvinkel och jobba självständigt i utrymmet på andra sidan "tunneln". Även detta skötte han perfekt.

Sen var det Ebbas tur och hon var taggad till tusen! Hon skulle få första figgen på baksidan av skolan (om det nu kan finnas någon baksida på en skola som går i en jättelabyrint av byggnader) samtidigt som Lina gömde sig i en stor gunga på andra sidan. Ebba drog i väg som ett skott men glömde en väldigt viktig detalj, n ä s a n. Hon sprang som en toka och kollade väl lite förstrött på måfå, men mest sprang hon bara. När hon var på väg bakom en helt annan byggnad som inte ens tillhör skolan (eller gör det stora, gula huset vid sidan av skolgården det?) ropade jag tillbaka henne, satte henne, klappade lite och skickade iväg henne igen. Då verkade hon ha rasat av sig det värsta och blev mycket mer fokuserad. Hon visste precis vad som förväntades av henne, inte som första gången då det krävdes en lyckad figge innan hon hajade vad vi var ute efter.

Börnis hittades vid en trapp och sen gick vi runt hörnet mot gungan. Vinden gick från höger till vänster framför oss skulle man kunna säga. Ebba sprang först förbi gungan och sen fick hon vind på Lina när hon var mitt för den ungefär och fick alltså motvind fram till figgen. Kul att se hur hon jobbade och vilken stor hjälp vinden verkligen är.

Ett skick till på Börnis och sen tänkte vi att även Ebba skulle få prova på korridoren under gången. Hon sprang rakt igenom korridoren och under gången utan problem, men sprang förbi Börnis. Kom tillbaka till mig igen och genom gången en gång till. Fortfarande ingen Börnis. Sen fick hon vind på Lina som gått och gömt sig i klätterställningen så vi tog henne emellan. När vi gick tillbaka till korridoren tog hon Börnis jättefint.

Ville bara ha ett skick till efter detta och bad Lina gå och ställa sig mitt i en grupp av träd och buskar med lakanet (välkamofluerad!). Jag och Börnis stod och pratade en stund och Ebba fick en paus. Plockade av skynket och la henne att pusta en stund. Sen gick vi bort till andra änden av skolgården så Ebba verkligen skulle få Lina i vind och ett riktigt lyckat sista skick. Och det blev det. Ju närmare vi kom desto hetare blev Ebba och när jag satte på skynket satt hon helfokuserad på väggen av skolbyggnaden. Jag släppte henne och Börnis höll nästan på att falla omkull av chock. Svisch sa det så hade Ebba sprungit runt (så smart var hon i alla fall) byggnaden och gått rakt på Lina. Hon var framme hos henne innan vi ens börjat flytta på våra fötter och måste alltså ha haft henne i näsan redan när jag släppte. Härligt.

Trazzel fick gå på en doldis (Börnis i vägverketsandlådan) vilket han redde ut prima. Lite fundersam var han men näsan var på och när han väl fick upp vittring gick han inte att stoppa sedan :) Också det kul att se!

Vid tjugo över elva kände vi oss rätt nöjda och vandrade var och en hem till sitt. Och här sitter jag nu med en stretchad och nöjd hund. Jag själv börjar också bli lite trött och funderar på att sova snart. Ska kolla runt lite mer på nätet bara.

Morgondagen bjuder på drag någonstans för Ebba och Trazzel. Vi har förhoppningsvis hittat kätting nu men i morgon blir det däck igen. Sen ska vi vara duktiga och plugga.

God natt!

För morgondagen.

Ska befinna mig nere i stallet vid nio har jag tänkt, då ska Susanne bege sig ut i skogen med sina ettor och jag ska ta hand om hennes guldklimp under dagen. Tänkte att vi går en sväng där på morgonen innan det är dags för föreläsningen. Sen ska jagh spendera förmiddagen med att lyssna till Bo Edoff, IGEN. Tredje gången gillt, får hoppas att det blir lite variation från sist. 

Därefter lunch och sen träning av båda hundarna.

Ebba ska få ett uppletande och kanske några godisrutor, beroende på hur bakplan ser ut. lite lydnadsträning ska vi förhoppningsvis också hinna med - där står rutan, inkallningen och apporteringen överst på priolistan. Vittringen spar vi en vecka till. Kanske lägger in lite fjärr också för att få lite balans mot intesitetsmomenten. 

Swiper ska få sig en genomkörare i morgon :) Tänkte känna på apellmomenten och se lite hur långt de har kommit och vad vi behöver jobba vidare på. Apporteringarna vet jag ser förtaskiga ut så det är något vi börjar pilla direkt på i morgon. Han är så mycket tassar har jag märkt efter bara ett par träningar, något vi ska lära oss inte ger utdelning i närheten av apportbockar (dummies etc.). Ser fram emot träningen! 

Ska försöka få lite plugg gjort i stallet också. Prov i beteendeekologi, etologi och sociobiologi (vad är det för skillnad mellan dessa tre?) på måndag och hade tänkt skriva instuderingsfrågor till mig och mina vänner.  

I morgon kväll blir det popcorn och Let's Dance med Börnis. 

Nu ska jag skriva loggbok för projektarbetet och försöka få iväg det till Kerstin och sen blir det dusch och hopp-i-säng.  

God natt!

Och ingen dålig sådan heller!!

Jag, Lina och Börnis tog hundarna till Centralskolan för lite nosövningar så här på kvällskvisten. Hade med ett stort, mörkblått lakan och letade efter de bästa legorna - här skulle synen inte vara till någon hjälp!

Ebba fick leta efter Börnis som gick runt hörnet. Jag och Ebba kom upp från andra hållet för att få Börnis i medvind. Det blev mest irrande i början, "varför går vi fram och tillbaka här?". Jag hade ingen aning var Börnis låg, eller jo, jag visste på ett ungefär men inte hundra säkert. Alltså inget styrande utan lät Ebba bara jobba själv. Vi gick lite fram och tillbaka innan hon fick Börnis i näsan. Och då jävelar ska jag be att få tala om att det blev fart! Börnis stod i i ett hörn bakom någon form av tunna med lakanet över sig. Vilken L Y C K A att hitta Börnis i ett hörn!

Jag och Ebba gick runt hörnet och Börnis gömde sig någon annanstans. När jag släppte Ebba för andra gången hade hon verkligen förstått vad det hela gick ut på. 180 knyck till det stället där Börnis varit på tidigare men där var hon ju nite kvar... Typiskt! bba stod i hörnet en stund och spanade över skolgården. Var har hon tagit vägen?? Och det var så häftigt och SÅ tydligt - hon lyfte hela huvudet och verkligen andades in hela omgivningen. Åååh, rysningar längs hela ryggraden! När man kör sök i skogen ser man ju inte hunden på samma sätt men här va vi på en helt öppen skolgård då jag verkligen kunde se varenda rörelse hon gjorde. Hon drog från det gamla hörnet och rakt mot hörnet på andra sidan den skolbyggnaden vi var vid. Hon sprang i full fart förbi hörnet, tvärnitade, vände på en femöring och tillbaka. Börnis hade gömt sig i en trappnergång till en källare. Ebba var nära på att klättra över räcket och mitt hjärta åkte upp i halsgropen, det hade ju inte förvånat mig om min spider-dog bara kastat sig över gallret för att ta sig ner till Börnis. Men hon tog sitt förnuft till fånga och kopplade på hjärnan en stund för att ta sig runt gallret. Massa belöning!

Nästa skick ställde sig Börnis bakom ett annat hus. Jag och Ebba gick runt och Ebba drog återigen i hundraåttio längs med husväggen. Näsan var på och scannade husväggen uppifrån och ner, det såg skithäftigt ut. Det var kul att se henne jobba på så nära håll. Även på den sidan av huset fanns det en trapp och Ebba var ner och vände en snabbis i den. Man måste ju kolla för att verkligen vara s ä k e r. Fick Börnis i näsan och fullkomligt kastade sig över henne med svansen i hundraåttio!

Sista skicket fick Börnis lägga sig i en sandlåda, alltså en sån grön från vägvärket. Jag ville testa Ebba på en helt dold lega nu när hon fått tre dolda men ändå åtkomliga. Hon sprang direkt på lådan och gav sig inte! Hoppade på den, kastade sig över den, krafsade, studsade, grävde och Gud vet allt!

Jag är så STOLT över min hund, för sån här näsa trodde jag ärligt talat inte att hon hade. Hon sprang rakt på varje lega, ingen tvekan alls och näsan arbetade intensivt hela passet. Sökträning, uppletande och spårande har gett resultat och det är så roligt att se.

Börnis Toy fick göra lite kurragömmaövningar vilket hon tyckte var jättekul men lite läskigt. Jag tror det kan vara bra för henne att få göra såna här övningar för att höja hennes självförtroende och få henne lite mer självständig. Men hon ska nog få jobba mer när det är ljust för att inte göra det alltför svårt för henne. Duktig var hon i alla fall.

Trazzel fick också köra med Börnis som figge och bland annat la sig Börnis i en stor gunga med lakanet över sig. Trazzel löste uppgiften utmärkt, men att han hade näsa visste vi ju redan! Sen gick de runt hörnet så jag fick inte vara med längre (sagt Toyvakt) men jag fick rapport efteråt som sa att det gått kanon.

Vi ska försöka gå ut i helgen också och få med oss lite mer folk så man kan ha fler figgar ute och dessutom köra på lite olika. Det var ruskigt kul det här, tänk vad man kan göra om man har lite fantasi!  

Gick som sagt vidare förbi stallet och bort i skogen i morse för att testa av uppletandet och se om måndagens katastrof var något bestående eller bara ett tillfälligt problem.

Vallade en korridor på 50x15 meter och la ut tre föremål.

Ett tomt Läkerolpaket, en nyckelknippa och en vittringspinne.

Skickade alla skicken från vänstra hörnet av rutan, första skicket gick hon nämligen ut till höger och sökte av i stort sett hela högersidan.

Skick 1 gick hon bra ut på djupet, nosen kopplades på när hon kom längst ut och sen arbetade hon sig in. Tog nyckelbandet men jag såg att hon var nere med nosen där Läkerolpaketet låg. Bra ingång, godis ur handen.

Skick 2 lika bra ut, något lamare letande till en början. Irrade runt lite men tog sig aktivt in i rutan igen.

Tog vittringspinnen, bra in. Godis ur hand och kastad på backen.

Skick 3 virrade hon lite i början, fastnade bakom stigen vid min ryggsäck. Jag tog två steg in i rutan (utan att titta på henne) och hon sprang in och började leta nära stigen. Is i magen på mig, hon kissade lite (började få bensintorsk) men efter det kom det tempo! Letade jättebra ute på djupet och jag såg att hon hittade Läkerolpaketet men var väääldigt osäker på om hon verkligen skulle plocka upp det (hon sniffade på det ett bra tag). Så såg jag att hon hade det i munnen, massa uppmuntran och då kom hon in. Fick brandslangen efter ingången, lite kamp och sen fick hon busa med den på stigen medan jag plockade av skynket.

Vid första eller andra skicket rullade hon sig i skit, då avbröt jag henne. Jag var helt passiv i övrigt och det var härligt att se att hon jobbade så aktivt med att leta sig in i rutan. Hon ska i och för sig inte ha tid att vare sig kissa eller rulla sig, det kom inget läggande idag vilket kändes kanon men orken måste jobbas upp så hon inte behöver ta egna pauser.

Mycket nöjd, skönt att få bekräftelse på att momentet ändå funkar. Janne ville se henne fler gånger innan han kunde ge något utlåtande men han hade en tanke om att anledningen till att hon stannar där ute kan vara att jag en gång under träningen berömde henne ute i rutan och hon därför lägger sig för att vänta på bekräftelse. Kan ligga någonting i det, kanske ska lära mig att hålla truten?  

Efter skolan tog jag och Lina hundarna och gick upp mot elljusspåret för att dra lite däck, ett mycket trevligt initiativ från Lina. Jag fick en panikslagen Micke (personal på skolan) över mig när jag var uppe för att låna lina och sele och berättade att vi skulle till spåret. Man får ju inte gå där med hundar när det är skidsäsong och spårat vilket väl kan vara fullt förståeligt, men nu är det barmark i stort sett överallt och oavsett snökanon så är det plusgrader vilket gör att det ändå bara blir is. Men Micke var bergsäker så jag fick lova dyrt och heligt att vi inte skulle gå i spåren.

Vi kom upp till spåren efter en rejäl uppvärmning av hundarna, både på längden och bredden. Det kändes väldigt bra att veta att hundarna var regelrätt uppvärmda. Precis som vi förväntade oss fanns där inga skidspår, bara packad is med snö över. Ingen risk att stöta på skidåkare alltså!

Vår tanke var att hundarna skulle få dra i intervaller 3x2 minuter. Trazzel fick börja, han har gjort det en hel del tidigare och tyckte det var hur kul som helst. När Ebba drog märkte vi att hon inte riktigt hade samma glöd, så vi bestämde att hon bara skulle få dra en minut åt gången.

I slutet av den andra och den tredje gången började hon tända till och tyckte det var skitkul. Svansen gick högt i hundranittio och hon hoppade och skuttade innan vi spände för. Totalt fick hon alltså dra 4 minuter. Vi ska fortsätta jobba såhär och öka på tiden sakta men säkert.

Plockade av däcket från Ebba och jag åkte däck nerför backen vid Sisu med Ebba kutandes som en galning. Trazzel blev tokig "Ha kul UTAN mig, vilken stil!". En riktigt härlig avslutning på fyspasset :)

Gick hem vilket tar ungefär tjugo minuter, så en bra "avskrittning också". Väl hemma stretchade jag Ebba och sen har hon legat och sovit som en stock. Härligt när hundarna är genomjobbade både i huvudet och kroppen. Jag och Lina har bestämt att vi ska bli bättre och noggrannare med den fysiska träningen av hundarna, nu ska vi försöka få tag på kätting bara som är bättre att dra än däck då det inte hoppar och studsar som ett däck (vilket rycker i selen och kan orsaka sträckningar).

Ser fram emot en vår full av träning för både Ebba och mig, upptäckte att jag hade fruktansvärt kondis efter rundan i spåret!

Hade en stund över så plockade fram konerna och körde en stund. Fick till några riktigt bra repetioner som jag är übernöjd med!

Började med rutan på en plats och satt själv ca. en och en halv meter ifrån. Tog väl fem-sex repetioner med gradvis närmande så fick jag minst 80% belöningspunkter i mitten av rutan. Varierade mellan att kasta belöning bakom mig (kunde inte kasta bakom henne p.g.a liten lägenhet) och belöning direkt till henne. De sista repetionerna väntade jag ut henne så hon också kunde stanna i rutan. Precis som i "luras med köttbulle-träningen" stannade hon som för att fråga "Ska du nite kasta köttbullen när jag är här?" och då fick hon klick och belöning.

Fungerade inte lika bra sedan jag flyttat rutan. Klickade några repetioner med närmande och sen väntade ut mitten på rutan. Fick till några bra repetioner men sen skjöts det lite över målet. Apporterande av koner, targetande och sen försvann fokus. Jag får lära mig att inte träna i så nära anslutning till hennes middag då det gör henne på tok för het.

Tog en paus och så körde vi några riktigt bra repetioner till. Då hamnade vi rätt igen (där vi var innan vi flyttade rutan). Jag tror det är dags att börja flytta runt och byta miljöer snart. När fokus är på gör hon det riktigt bra, måste gå vidare snart.

Är lite fundersam på vad jag ska göra när hon börjar targeta eller apportera, bryta eller vänta ut? Ta bort henne? Ta bort konen? Det är ju självbelönande med apportering och targeting är bland det roligaste hon vet. Men felsignal när hon inte ens vet vad som förväntas? Eller ska man acceptera att hon tar till de beteendena nu och hoppas de försvinner genom utsläckning? Eller är de såpass självbelönande att det hela tiden ligger en motivation för att göra det, men medan hon fortfarande förstår vad jag förväntar mig att hon ska göra så gör hon det inte. Men när lite frustration kommer in i bilden så tar hon till dem beteendena för att få utlopp för frustrationen. Tror det är på tok för tidigt i inlärningen för att säga vad som kommer hända i framtiden, så vi fortsätter med att bara plocka bort konen, göra om repetionen och vänta ut rätt beteende. Ingen felsignal. Så får vi se var det bär, jag exprimenterar ju bara med det här momentet och ser hur det går.