Tillbaka i skolan efter två veckors frånvaro med influensa, har haft så mycket för mig idag att jag inte hunnit sitta framför en dator. Går ut hårt och ökar så att säga.

Började skoldagen med sociobiologi (visst hette det så...?) och såg en film om kommunikation som faktiskt var riktigt intressant. Därefter sa jag hej till farmakologin och begav mig ner till stallet. Resterande skulle skriva prov men det var lite svårt för mig att göra det efter att ha missat samtliga lektioner och föreläsningar. Så jag fick en liten rast där medan jag väntade på Börnis, med betoning på liten för provet gick väldigt fort att göra. Vi förflyttade oss hem till Börnis efter en sväng på ICA. Lunch och mastig fika (årets första semla som Börnis fick som tack för frukosten i morse. Det var lika gott som alltid. Dock på tok för lite mandelmassa, i l l a). Börnis kaffe fick gk.

Vid halv ett vandrade vi tillbaka till stallet och lämnade våra hundar och medan Börnis gick upp till viltpaviljongen för att plugga jägarexamen hade jag min första HUNK-lektion. Och för alla er som tror att HUNK-lektioner ska innefatta diverse manliga modeller i boxershorts så har ni fel (Malin...). Självklart handlar det om Hundkunskap och personen som kom på förkortningen tyckte väl att h*n var fyndig, ungefär lika fyndig som h*n som kom på att våran bil är Kahkabrun (kahka är för mig en brun färg som inte alls stämmer in på den KAHKIbruna nyansen...). Huruvida vår lärare Janne svarar upp mot kursnamnet låter jag vara osagt, en riktigt bra lärare verkar han vara i alla fall. Dagens lektion bestod av en genomgång av uppletande och det var väldigt intressant att höra hur Janne tränat upp sina hundar i det momentet och också hans tankar och funderingar kring det. Nästa måndag blir det praktiskt uppletande med hundarna som en del av fysträningen. Enligt Janne finns det ingen enklare träning för att jobba igenom hela hunden och jag är beredd att hålla med, hjärnan, kroppen, kroppskontrollen, pulsen - ja, det mesta blir genomkört. Får se om han kan komma med några tips angående Ebbas fula stopp på tredje skicket, jag blir faktiskt inte ledsen om vi får ordning på det.

Efter genomgången gick vi en promenad tillsammans för att mjuka upp hundarna och så var det stretching. Resten av gruppen hade tydligen jobbat med stretching medan jag var borta och skulle ha praktiskt prov på onsdag. Jag fick göra det om jag kände att jag klarade av det och efter att Janne visat vilka moment som ingick kändes det som att det skulle fungera. Det var faktiskt några av de övningar som syrran gör på Jax så jag kände att jag hade ganska bra koll. Janne klassade Ebba som överrörlig, framförallt i framåtrörelserna med bakbenen och vice versa. Bakåtrörelsen med bakbenen ömmar lite, kompensation för de långa musklerna hon måste ha på andra sidan? Skulle vara intressant att höra vad Terese som syrran går hos skulle säga om Ebbas gängliga ben, Janne var imponerad. Undrar om hon har leder överhuvudtaget...

Satt och snackade skit med Janne & Maria i fikarummet innan Börnis behagade komma tillbaka från sin lektion och vi vandrade hem var och en till oss. 

Under kvällen har jag efter shopping på Konsum för att fylla på kylen och lite slappande i soffan med en bra bok varit i ridhuset på måndagsträning. Mer om det i ett annat inlägg.

Det var den måndagen, som synes intensiv och spännande, precis som det ska vara på hundsport. Det är skönt att vara tillbaka och veta att man inte kommer missa mer nu utan det bara är att jobba ikapp det man missat hittills. Tydligen har flera lärare varit sjuka i diverse kräksjukor och lunginflammationer så det var inte så mycket. Tur i oturen.

So long! 

Jag har tillbringat stor del av helgen uppe på Finnberga för att charmas omkull av denna stiliga herre (till höger). Nu har han varit här, han hade bollarna på plats och vi har alla fallit som furor för denna trevliga gutt. En jordnära kille med mycket utstrålning och en härlig attityd. Han var social och trevlig, mysig att ha och göra med och verkade positiv till allt.

Igår träffades vi inomhus och växlade mellan att sitta på golvet och gosa och sitta vid bordet och iaktta. Åt en trevlig middag i trevligt sällskap med Finnbergarna, husse och Åsa & Modde med barn (valpspekulanter). Diskussionerna haglade tätt och blev stundvis riktigt heta. Mycket tankar och funderingar som man snappade upp under kvällen och som vanligt i diskussioner höll jag inte tillbaka många knop, precis som resterande runt bordet. En givande kväll på många sätt alltså.

Jag kommer nu sväva ut i lite tankar och funderingar som inte har ett dyft med inlägget att göra mer än att det var några av de tankar som dök upp under kvällen igår. Bläddra ner om ni inte vill läsa...

Jag gillar hunderiet eftersom man aldrig någonsin kommer kunna klassa sig som fullärd. Om femtio år kommer det fortfarande finnas saker att lära och kunskap att suga i sig. Man kommer under dessa femtio år hinna träffa hundratals andra hundmänniskor som brinner för just det de tror på och det de håller på med och få ta del av deras erfarenheter.

Och ingen, ingen kan säga att de sitter inne med sanningen. Att plocka lite här och lite där och lägga ihop det till en mix som man tycker passar sig själv och sin hund är väl något som kännetecknar en bra hundtränare. Någon som inte säger att "min väg är den enda rätta" utan som kan lyssna och acceptera och ta till sig och samla på allt som andra säger. Man behöver inte tycka likadant men man kan fortfarande ha enormt utbyte av dessa kunskaper. Och som Åsa säger - kunskap är aldrig tungt att bära. En sån hundtränare vill jag bli.

Dessutom är ju mitt sätt att göra saker och ting på och mitt sätt att förhålla mig till min egen hund ett sätt som är just för oss två. De ståndpunkter jag har med henne kanske inte kan appliceras på den aggressiva rottisblandningen eller den bilvältande schäfern, men jag har ingen användning av metoder som passar på dessa hundar på den individen jag har idag. Men ständig utveckling som hundtränare är otroligt viktigt för mig och kunskapssamlandet pågår hela tiden. Jag kommer aldrig sluta ifrågasätta, fundera och analysera sönder det jag hör (jag lever bland annat med ungefär 100 hundmänniskor 8-17 fem dagar i veckan) och förhoppningsvis kommer det på ett eller annat sätt hjälpa mig att bli en bättre hundtränare i framtiden. Tills vidare kommer man långt med sunt förnuft och att göra det bästa av det man har ;)

Det var lite ventilation såhär på söndagskvällen...

Idag har vi varit lite utomhus. K's husse B fick känna på Lava som fick bita lite. Lava hade milt sagt STÖRTKUL och jag tror B också hade det. Sen fick vi se K jobba vilket var en riktig upplevelse. Det var synd att Åsa och Modde missade den. Han fick också bita lite och sen såg vi på lydnadsträning. Jag håller fast vid min åsikt att han verkar vara en väldigt positiv och arbetssökande hund. Han släpptes ihop med Lava men hon hade fullt upp att leta efter sin leksak som hennes husse kastat upp i ett träd. Under tiden sökte K upp sin husses vänstersida och la huvudet på sned och undrade om de inte kunde jobba lite. En härlig hund.

Efter massa gott fika ihop med Carina som redan har en Wirabruksare men är sugen på en till for K och B hemåt igen. Jag tror inte jag är ensam om att längta tills Lavapavan börjar löpa och han kommer tillbaka igen så vi kan komma närmare dagen då de blivande stjärnorna ser dagens ljus. Eller hur?

http://www.wirabruks.se

Åsa berättade någonting för mig förra veckan som hade fått mig att studsa uppochner av glädje om jag inte hade haft feber.

"Lillen" är nu friröntgad fram och bak och kommer till Wira på besök i helgen, alltså en väldigt stor anledning till att bli frisk. Det va nångång i början på hösten som Åsa skickade en länk till en macho mallehane och hans godbit till husse (eller tvärtom?) och jag lusläste, kollade länkar och tittade på bilder. DÅ hoppades jag bara på att det skulle bli pappan till Lavas första kull och kennel Wirabruks efterlängtade B-kull, men NU är det tillochmed pappan till min blivande puppis. Det ska bli väldigt, väldigt spännande att träffa honom och se om man fattar ett dyft av vad husse i fråga säger ;)  

Va ute i Sisu med Lina och Trazzel idag. Uppletande stod på programmet men innan våra timmar ute i skogen va slut hade vi avverkat både uppletande, spår och lite rapport. Jag är riktigt nöjd med Ebba idag.

Började med att lägga spåret och gick sen lite längre upp i Sisuskogen för att valla en uppletanderuta. Vi bestämde oss för att ta till fantasin idag och vallade en ruta som började i en skog, gick över en liten skogsväg/grusväg och vidare på andra sidan och slutade uppe vid ett litet sten/bergsområde. Mycket olika natur alltså och ett test på hundarnas förmåga att bilda egna "väggar" och bestämma sig själva för var deras ruta går. Vi kanske va lite dumma i latheten när vi lät hundarna vara med och valla för de hade ju koll på var rutan gick, dock så va de ju inte med när grejerna lades ut.

Ingen av de hade några problem att gå ut på djupet. Ebbas första skick var superfint, ut djupt och plockade med en grej på tillbakavägen. Sen kom det igen, stoppet. Hon sprang ut halva rutan och sen satte hon sig där och tittade på mig. Varför gör hon så här?? Hon har aldrig fått någon grej någon annanstans än i bakkant på rutan. Det har fungerat att vänta ut henne och hon har tillslut kommit in och vi har gjort om, alltså förstått själv att det blivit fel. Ibland har hon tillochmed återupptagit sökandet. Idag fick hon felsignal när hon satte sig ute i rutan. "Felfelfel, sådär ska det inte se ut" och hon fick komma in och skickas om. Nästa skick klockrent. Aldrig två stopp på rad. Varför? Gjorde två jättefina skick och så ett stopp igen. In direkt och nytt skick och då hittade hon en grej, liksom vid efterföljande skick. Trazzel hittade inte sin sista grej så då fick Ebba ut igen och leta, klockrent första skick och hon hittade grejen, kändes bra att avsluta så.

Spåret gick kanonbra! Hade lagt en relativt långt spår i skogen, mossa nästan hela vägen och ganska öppen skog, en aning snårigare mot slutet. Jag la två vinklar med godisar ut från vinkeln och hon tog båda vinklarna klockrent. Har märkt att hon tenderar att slarva lite när det kommer stenpartier eller liknande, hon springer runt och kollar på andra sidan var spåret fortsätter och bryr sig inte om ansträngningen att gå över och följa spåret hela vägen. Lägga godisar i spåret på sådana ställen så hon får utdelningen för de gånger hon följer spåret utan genväg. Va jättekul att se henne i alla fall. Jag kände mig riktigt duktig själv också som konsekvent stannade vid för hög näsa och släppte på igen när näsan kom ner. Fan, hon kan ju lilla vargen!

Gick ner till ett kalhygge och körde lite rapport med Trazzel. Lina gick iväg till våran B-station (andra sidan kalhygget), skickade till mig och sen vidare in i skogen. Trazzel va superduktig, riktigt imponerad över den hunden - han kan springa han! Fort som tusan!

Sen var det dags för Ebbas tur och det gick helt ok. Lina fick gå iväg till B-station och skickade till mig. Men väl framme vid mig vände Ebba och stack snabbt tillbaka till Lina. Hon fick ändå en mild belöning hos Lina eftersom jag gärna premierar att hon springer ifrån mig ;) Vid nästa skick fick hon ett fotkommando vilket jag tror behövs de första skicken. Lina gick vidare in i skogen. Jag trodde ju att det skulle bli problem att få in Ebba i skogen och det var därför jag stannat kvar på kalhygget, men i c k e. Våffeltanten Lina var bra mycket roligare än mig idag och svårigheten var snarare att få UT Ebba från skogen. Men riktigt duktig ändå, som sagt inga problem att gå in i skogen och hittade Lina samtliga gånger. 

Summan av det hela är jag ruskigt nöjd med spåret. Nöjd med de bra skicken i uppletandet men mindre nöjd med de två stoppen. Och riktigt nöjd med rapportleken. På det stora hela några bra timmar i skogen!

Hade förväntat mig världens tråkigaste dag idag, men förändrade min inställning och den blev tillslut riktigt bra - och än är den inte över!

Skulle ha inskolning av hundar hela dagen, vi är totalt 12/27 stycken som masat oss från våra egna städer och infunnit oss på studieorten, när inskolningen började 8.30 (de kunde inte ens ge oss en ordentlig sovmorgon!) i morse hade 4 av dessa 12 tagit sig ner till stallet. Av dessa 4 vet jag enbart en hund som är i behov av inskolning och denna hunds matte är väl den i klassen som är mest noggrann med just inskolning och hundinlämning. Allt som allt kändes det hela rätt onödigt (ska på en gång tillägga att ytterligare 2 av dessa 12 kom ner till stallet under förmiddagen, så hälften av de elever som fanns på plats i Forshaga fanns även närvarande vid dagens inskolning). Jag kan säga att jag ändrade mig.

Lina hade kört ner Ebbas täcke, en kudde och en filt till hundstallet vilka jag la in i boxen. Sen tog jag min bok och kröp ner under täcket bredvid henne i Biabädden och tillbringade 1,5 timme där. Därefter gjorde jag mig en kopp kaffe och tog en macka som jag haft med mig ner och satte mig med Lina och Susanne (och så småningom alla andra) i fikarummet och snackade skit. Efter första koppen kaffe hade jag totalt ändrat inställning till dagen.

Tittade på Annas IPO-träning en stund medan jag väntade på Susanne och när hon väl kom tog jag min första promenad med Swiper. Hade tänkt att jag skulle börja ta promenader och lära känna varandra, uppmuntra spontan kontakt och börja bygga lite på vår blivande relation tillsammans :) Efter att ha gått ungefär till skogsbrynet, vad kan det va? Tvåhundra meter? undrade jag va det va frågan om egentligen. Visserligen var det mycket löptikar i farten och mycket dofter runtomkring men det här var inte den Swiper jag kände igen från Susannes träning! Han nosade runt i sin egen lilla värld och jag kände mig inte mer än någon i andra änden av kopplet som skulle se till att han kom hem hel efter en halvtimme. Men så efter ett par gånger när han fått utdelning för spontana kontakttaganden verkade det verkligen gå upp ett ljus för honom. "AHA, det här är inte bara nån som ska se till att jag ska komma hem hel om en halvtimme, den här människan har roligheter!" Sen bjöd han helt spontant på utgångsställning.

"Kan det verkligen va sant? Måste testa..., är du med på den här?"

Självklart fick han utdelning för det och sen fick jag inte stopp på honom, han bjöd på utgångsställning i en rasande fart och tillslut kastade jag iväg en godis bort från mig för att liksom få stopp på honom!! Det va skithäftigt att se förändringen på honom, det här kan nog bli riktigt, riktigt bra. Ska sno med mig honom på promenad igen snart, vi börjar lite lugnt.

Efter vår promenad hade resten av gänget åkt upp och käkat. Jag hade mackor med mig så det blev mackor och kaffe med Susanne och Anna. Sen en lite längre sväng med Ebba och lite lydnadsträning.

Eftersom det inte var några andra hundar ute på rundan fick hon gå lös hela vägen och jag belönade galopp bort från mig. Någon mer än jag som reflekterat att det inte är en grundfärdighet? Kastade i alla fall godis över huvudet på henne, försökte vara så tyst, så tyst som möjligt och inte avslöja att godisen skulle komma - men hon har stenkoll på mig trots att hon är tio meter framför! Lite creepy...

Hittade ett bra staket vid Stora Enso som Ebba fick träna uthopp på (också en del i "galopp från mig"-träningen). Började nära och ökade ut avståndet. Hon fick fyra hopp, längsta avståndet var väl fem meter kanske och då fick jag ett stopp en repetion, gjorde om och andra gången gick det. Det låg en stor planka på andra sidan staketet och hon verkade se den som en target, för varje uthopp drogs hon mot den. Hm, intressant. Kan inte ens komma ihåg hur jag började lära in uthopp, var det med target kanske?

Tillbaka i stallet igen började jag klicka lite rutan ute. Ställde upp den som en oregelbunden fyrkant (bra betyg i matte, vet inte vad figuren heter - parallellogram? (hoppas inte Håkan läser min blogg)). Främre konerna stod med ett avstånd på en halvmeter ca och de bakre med tre meter emellan. Hon är alltså verkligen tvungen att anstränga sig för att komma in i rutan från rätt håll. Det va svårt att hitta koncentrationen ute, mycket störningar kan det finnas på en helt tom plan en tidig eftermiddag. Det hände inte så mycket, så vi gav upp försöken just då. Ställde senare upp en ruta inne vilken gick bättre (hon börjar söka sig till mitten, ofta tar hon sikte på någon av de bakre konerna, måste vara noga med att kolla var hon är på väg efter klicket för att se vad hon har för "mål". Hon siktar däremot inte alltid på samma kon (oftare på vänster dock). Klick i rutan, belöning hos mig).

Ute körde vi fritt följ, starter och vändningar (utplockat) med fokus på tystnad. Gick kanonbra! Några pip, men inte alls i lika stor utsträckning som tidigare. Minst 70% rätt i starterna, 100% tyst i vändningarna (tappade fokus i heltomerna bara - vid den tiden hade några andra kommit ut på plan och tränade). Riktigt nöjd!

Tränade fjärr litegrann. Stå-sitt funkade inte alls för hon bara backade. Fick aldrig för det men tillslut backade hon även när jag plockat ut det och stod väldigt nära och tillochmed när jag bara kommenderade stå (för att kunna köra sitt). Backandet börjar sitta nu, kanske jag borde börja jobba på döpning av det snart så vi kan få lite kontroll på beteendet. Det är ju ett rätt vanligt fenomen för oss, hon kan massa bra grejer frivilligt men när det ska sättas kommando på gör jag ett lite slarvigt jobb och det blir halvdant. Skärpning!

Tränade sättanden under gång också, klockrena faktiskt under "vanlig marsch" men när jag går baklänges lägger eller ställer hon sig (50/50), fick inte till något bra sättande där, undrar varför? Börja med några klick nära innan jag börjar gå, kom ihåg nu att fjärrsättandena inte heller riktigt fungerade idag. En gång la hon sig under vanlig marsch, det var efter en lång framföring. Bara att jobba vidare, visst är det kul när man märker att moment som man trodde satt som en smäck (säkra tior) helt plötsligt är borta i fjärran?

Så, dagens träning bestod av rutan (ute och inne), ff (tysta starter och vändningar), fjärr (backade så fort hon fick chansen) och sättande u gång (bättre vanlig marsch än front mot front).

Efter träningen fick Ebba lägga sig i boxen igen och jag la mig återigen bredvid henne och läste. Låg där en timme och halvslumrade lite, sen kände jag mig hungrig och bestämde mig för att gå hem. Satt och pratade med Susanne och Anna ute i fikarummet en stund och så kom Jeanette ner med sin dobbis. Jag var nära på att få ännu ett förslag på projekt där men avböjde, jag har redan svårt att välja..

Efter det gick jag hem och pratade i telefon med min syster, kom hem vid fyratiden tror jag och va då måttligt trött. Nu har jag ätit lite middag och ska snart över till Lina och leka lite i photoshop och titta på ögongodis i Let's Dance. Hoppas på en trevlig kväll som avslut på en trevlig dag, vilket jag är helt säker på att det kommer bli :)

So long!

Han försöker verkligen hoppa in rätt med rumpen men det liksom spritter av lyckai hela lilla mallekroppen för dt är ju så FRUKTANSVÄRT roligt så han förmår sig inte riktigt. Skithund :)

Jag vet inte om man kan lägga in fler videoklipp i samma inlägg så det får bli såhär!

Filmerna på Askari från mitt praktiska prov i momentlära finns nu på youtube. Kolla in fina gulingen!