Jag släppte en bomb idag, vilket jag självklart inte skulle ha gjort. Det var jag och mina arbetskamrater som satt och diskuterade lite allt möjligt som vanligt då jag efter ett inlägg till diskussionen om hur jag stör mig på hur folk till varje pris ska få sina djur att fungera tillsammans trots att de mår dåligt av det tillägger att en hundägare i min närhet som försöker med just detta (tror ingen av mina bloggläsare behöver känna sig träffad!) har "nån sorts snedvriden idé om att hon ska vara ledare över sina hundar". Båda mina arbetskamrater påpekar att jag måste sagt fel, klart man ska vara ledare över sin hund! Jag skrapade lite på ytan kring min ståndpunkt om det hela och försökte förklara hur jag såg på det, men det är så himla svårt att göra det utan att det blir en diskussion med näbbar och klor (jag har gått hundsportgymnasiet, ni kan tänka er...).

Det verkar vara otroligt svårt att förstå, eller överhuvudtaget tänka sig, att ha hund på något annat sätt än med ledarskapstänket i ryggen. Mina arbetskamrater är inte de första att reagera på det här sättet. Det gör mig av någon anledning otroligt provocerad och jag tappar mycket av den ödmjukhet inför andra sätt att tänka som jag anser är viktigt att hålla i heta hundträningsdiskussioner. Jag vet inte varför just detta ämne gör mig sådan, antagligen är det väl för att så många hundar blir illa behandlade bara för att de är missförstådda på grund av det sätt att se på hund som det innebär.

Jag håller på att skriva ett mail om Sid till en tjej som är nyfiken på vad han är för filur och ju mer jag skriver på det mailet desto mer inser jag hur otroligt mycket jag tycker om honom och vilken fin relation han och jag har. Självklart finns det brister i vår vardag, antagligen skulle det ha varit andra brister om jag hade haft ett annat sätt att se på min roll som hundägare. Det blir kanske väldigt o-vetenskapligt det här, men jag är övertygad om att vi hade haft betydligt fler problem om jag hade sett honom som en konfliktsökande, dominant och trotsig individ snarare än en osäker och oerfaren sådan med massa medfödda egenskaper som han inte lärt sig hur han ska använda. Jag tror de flesta är beredda att hålla med mig, trots det är det just konfliktsökande, dominant och trotsig som en väldigt stor del av hundägare uppfattar och tolkar sina hundar. Jag tycker det är jättetråkigt, för det blir betydligt roligare att ha hund om man ser de på ett annat sätt.

Jag var bara tvungen att skriva av mig lite, ska fortsätta skriva på inläggen om förra veckans kurser så de snart är redo för publicering också.

I övrigt ser livet ut att kunna lösa sig. Jag kommer ha mer tid över för både hundträning, extrajobb och privatlektioner framöver. Det finns lediga platser på lydnadskursen i helgen, en dag (500:-) eller båda dagarna (1000:-), jag tror det kommer bli en riktigt rolig kurs med ekipage på olika nivåer, med olika hundar och olika utgångslägen. Spännande! Det finns även lediga platser till spårkursen som förhoppningsvis blir av den 19-22 november, om snön behagar hålla sig borta. Maila carro@hundid.se för mer info eller anmäl via hemsidan www.hundid.se

Må gott så länge!

Wihoo! Jag börjar inte förrän 14 idag och har ägnat förmiddagen åt att rensa och sortera papper, sätta in i pärmar och sådana saker. Fick för mig att se om datorn hade lust att samarbeta eftersom jag hade så många timmar på mig och se! Den startade, jag kunde genomföra alla uppdateringar den bad mig om och till och med internet verkar vara min vän idag. Borde verkligen ordna ytterligare en överföring till sparkontot med noteringen -dator-, ligger så grymt mycket efter med allt på grund av att den kommer och går som den vill. Skit, rent ut sagt.

Jag och Sid har gjort massa roligt den senaste veckan. Jag var ledig från jobbet tre dagar och de dagarna utnyttjade vi till max genom att kursa. I torsdags var det fullt ös på mondioringkurs med Frida och Jonas Wallén. Jag blev Sjukt Jävla Biten. Inte av Sid, det fick bara Jonas stå ut med, men av sporten. Det här är något vi vill göra mer av! Har fått massa lydnadsbitar att jobba på vilket jag ska göra fram tills nästa möjlighet att träna mondioring-skydd uppenbarar sig. Vilket jag ska se till inte dröjer allt för länge. Jag håller på att skriva en längre summering av torsdagen som jag lägger upp här på bloggen så fort den är klar. Jag skriver på mobilen, så det tar lite tid tyvärr.

I helgen var vi på CU (control unleashed)-kurs för Åsa Jacobsson, en kurs i avslappning och koncentration. Vilken kurs och vilken instruktör! Jag har fått med mig jättemycket nya verktyg som jag och Sid kan använda både i träningen, i pauserna och i vardagen och jag tror det kommer bli hur bra som helst. Ett längre inlägg även om detta utlovas, förhoppningsvis inom jättekort!

Nu när jag äntligen har datorn igång tänkte jag bjuda på något jag inte haft möjlighet att göra tidigare, nämligen världens bästa hundbild, alla kategorier. Mina vänner på facebook har redan sett den, men den tål att ses igen. Det allra bästa är att denna världens bästa hundbild är på MIN HUND! Det är Lina som har tagit den när vi var på kursen för Niina Svartberg. Tack Lina för att du fångat den här bilden!

Foto: Lina Sundberg

Här var det väldigt tyst, betydligt tystare än jag önskar att det skulle vara. Det finns flera anledningar till det, den största är att min dator har bestämt sig för att sätta sig själv i viloläge på obestämd framtid och väljer bara att fungera när den själv vill (då slår den på sig själv och tickar igång efter att lite blåa skärmar med varningstexter passerat). Det känns sådär. Vi får se vad det hela blir av, jag har ju telefonen att surfa på men jag kan tyvärr inte svara på mail från den än så länge. Jag ska försöka lösa det inom snar framtid. Ska bli bättre på att blogga från mobilen också och hoppas bloggplatsen skyndar på arbetet med en iPhoneapp.

Jobbar och står i, mer än vad jag egentligen har lust med just nu men som vanligt tror jag det kommer lugna ner sig och tills dess gäller det väl att tacka och ta emot de tider man får. Hundträningen blir tyvärr lidande, vi har inte gjort många knop på den fronten den senaste tiden. När jag väl är ledig blir det faktiskt en del fysträning, vilket är ovanligt för att vara mig. Ganska dumt att bygga upp massa kondis på mallebarnet som han sen inte kan få utlopp för, men att ge sig ut och cykla, springa eller gå i skogen är så otroligt härligt nu på hösten.

Lite lydnadsträning har vi fått till, i lördags var vi på klubben och hjälpte till på appelltävling. Blev fruktansvärt sugen på att komma ut och tävla, längtar till våren och hoppas verkligen att vi får till mer träningstid nu i vinter! Platsliggning och positionsträning är det vi behöver lägga mest krut på, vilket är perfekt att pyssla med inomhus! Kedjeträningen går skitbra rent ut sagt, han håller fin attityd även i långa kedjor. Träningen kring andra hundar verkar också gå bättre men jag vill inte påstå att vi utmanat oss på den fronten på senaste utan jobbar mest i koppel och utvecklar min egen förmåga att läsa honom och hans "nästa steg". Det är rejält utvecklande för en själv.

I helgen ska vi på kurs i avslappning och koncentration för Åsa Jacobsson vilket ska bli hur spännande som helst och väldigt välbehövligt. Jag ser fram emot massa ny input.

På torsdag ska vi på kurs för Frida Wallén och prova på mondioring, även det ska bli väldigt spännande! Det kännns lite som att när vi väl tränar nuförtiden så gör vi det på kurs, men det är roligt!

Idag har jag varit och köpt en bil! Jag är så otroligt lycklig att det bara spritter i hela kroppen, jag hoppas den känslan håller i sig... Det är ett bilköp mot allt förnuft då jag istället för att köpa en rejäl kombi har kärat ner mig totalt i en Alfa Romeo 156 sportwagon från 2003. Jag blev såld på en gång, jag och bilen bara klickar :) Den är otroligt rolig att köra och det är en bil det ska bli ett nöje att pendla med! Bagageutrymmet är inte det största, men min lilla malinutt får plats utan problem. Det får inte bli fler hundar bara... Bild på underverket kommer, min lilla vessla.

Det var allt för nu. Hoppas jag kan blogga snart igen.

En promenad i morse, en cykeltur på kvällen och tre korta lydnadspass har det blivit idag och det känns toppentoppenbra. Det var länge sedan Sid fick så här mycket kvalitetstid.

Första lydnadspasset körde vi på grusplanen i Riala. Jobbade med fartmoment och tränade explosiva starter från stå, sitt och ligg. Jag har lagt signal på att kasta sig in i en leksak på min vänstra sida och har nu börjat lägga in den signalen som startsignal i inkallningen. Vi får väl se hur det blir, det känns som att han tänder till i alla fall men jag får inte riktigt den spänning som jag vill ha i kvarstannandet medan han väntar på signal. Det kanske kommer med mer träning.

La direkt in det i en kedja. Gick in på planen, gjorde ett fritt följ och lämnade honom med det nya "vänta"-kommandot, som innebär att snart kommer ett "kasta-sig-in-i-leksak"-signal. Han reagerade riktigt bra på startsignalen även efter fria följet och jag är stolt över mig själv som provade beteendet i en kedja direkt efter att jag börjat få förståelse för det.

Efter all denna galskap tänkte jag träna läggande under gång, eller läggande från utgångsställning men det var inte lönt. Han reagerade inte ens på kommandot utan istället gick det runt i huvudet på honom. Han blev frustrerad och började nypa mig i jackärmen. På tok för hög stressnivå och på tok för lite ihopsamling mellan galskap och koncentration. Jag blev frustrerad, han blev frustrerad vilket slutade med att han hamnade i bagageluckan medan jag satte mig utanför bilen och förbannade mig själv för dålig träning. Det är okej att träna dåligt så länge man är medveten om att man gör det och jobbar för att förbättra sig på ens svaga punkter, är mitt mantra och det finns betydligt mindre frustration i vår träning nu sen jag började bli medveten om den och varför den uppstod. Det är inte alltid så lätt att ha en hund som tänker och som inte bara "gör".

Jag samlade ihop mig, la läggandeträningen åt sidan och tränade lite på svåra externbelöningar. Rullade iväg en boll och höll honom i halsbandet med en utsträckt hand som han fick frysa i innan han fick sticka till bollen. Mitt mål var att få så pass bra flyt att han skulle hinna frysa innan bollen stannade vilket vi fick till efter några repetitioner men det var ruskigt svårt! En gång tjuvstartade han när jag trodde han var på väg att frysa och släppte halsbandet, men jag kunde stoppa honom med en enkelt "oj, oj, oj". Gjorde inkallningar med exterbelöning som han fick sticka till på varsågod och han hade jättefin reaktion på varsågodkommandot trots att dt var evigheter sen vi jobbade med externbelöning.

Vi avslutade med lite kryp, då jag insåg att jag måste lägga kommando på hakan-i-backen och hakan-på-tassen för att kunna jobba med signalkontroll och få honom att inse att det är helt olika beteenden och helt olika moment. Det här var första kryppasset vi gjorde sen vi introducerade hakan-på-tassen i platsliggningsträningen och han bjöd liet fifty-fifty mellan de olika beteenden, vilket jag verkligen inte vill. Mot slutet av passet på runt fem minuter så flöt det på bättre, sen jag infört att inte ge godbit för hakan-i-backen enskilt utan faktiskt påbörja rörelsen om han bjöd på rätt startbeteende, vilket kändes betydligt mer logiskt.

Andra passet blev på klubben i Åkersberga. Här återupptog vi läggandeträningen och jobbade front mot front. Jag märkte att vi måste lägga mycket mer tid på att arbeta in rutinen och jag valde därför att göra enkla övningar på just det. Första repetitionerna gjorde jag rutinen och gav ligg-kommando direkt efter, sen lät jag honom sitta längre och längre stund mellan rutin och kommando. Låter säkert som en helt orealistisk och onödig övning, men för Sid känns den väldigt viktig. Han är som sagt en tänkande hund som inte vill göra fel, han låter hellre bli än provar någonting som inte är rätt (har lika mycket prestationsångest som sin matte tror jag). När han blir osäker, eller när jag blir otydlig, blir han långsam i rörelserna och förlorar allt vad attityd och flashighet heter. Jag tror det är vanligt att hundar är så här men minst lika vanligt med hundar som är som Askari, som gladeligen provar och blir det fel så struntsamma för han levde undertiden, typ. För båda typerna är rutiner ett bra hjälpmedel för att motverka att de ska bli långsamma, som i Sids fall, eller göra något helt annat, som i Askaris fall.

Vi fortsatte jobba lite med inkallningsstarterna också, vilket gick bra men jag är fortfarande inte helt övertygad. Sen ägnade vi en stund åt att lägga kommando på hakan-på-tassen vilket han bjöd fint på trots morgonens kryp och hakan-i-backenträning. Han fick bjuda på beteendet från stående ett par gånger innan jag började lägga in signalen och flera gånger la han huvudet på tassen samtidigt som han la ner kroppen, alltså han vek ner kroppen med hakan låst på ena frambenet. Väldigt stiligt!

Avslutade det här passet med ett fotgående med apportbock i munnen. Han håller så fint!

Sista passet körde i vi här hemma som uppvärmning inför cykelturen. Tränade ingångar med externbelöning och använde klossen som hjälp för att se om det var där problemet med ingångarna låg. Det är det inte, på klossen bjuder han på klockrena ingångar från alla möjliga positioner och med kanonbra attityd. Tog bort klossen och får direkt en attityd- och fartsänkning. Frustrerande (men inte så jag visade det)! Externbelöning var roligt i alla fall, eftersom han köpte det så himla bra trots lite träning. La bollen bakom honom, kallade in, han fick komma in i utgångsställning och sen sticka. Fin attityd i att lämna belöningen!

Gjorde några repetitioner på klossen med apportbock i munnen, även dessa var hur fina som helst, förutom att han blir lite slapp i munnen när jag tar tag i apporten under rörelse, det får vi överträna vilket vi började med idag med hjälp av en öppen godbitshand och lite omvänt lockande innan jag tog apporten. Han har ett fint hållande och bra attityd, härligt!

Avslutade det här passet med lite slalom-mellan-benen för att mjuka upp kroppen lite inför cykelturen och det har vi fått fint flyt på nu! Det hjälper verkligen att ta pauser i träningen!

Det pågår en diskussion på aktivhund.se om hundmat och nyss damp nya numret av Brukshunden ner i lådan med samma tema. Jag har inte djuptdykt i tidningens artiklar men skummade igenom intervjun med min klubbkompis Jill, som berättade om barfutfodring. Jag blir irriterad över att de inte hade kunnat ge henne en hel sidas utrymme utan var tvungna att lägga in en liten ruta med en professor som påstår att barf är skit (citat: "mer en tro än näringslära").

Och så där är det ju, överallt. När jag läste näringslära i skolan fick vi höra massa positivt om torrfoder, men när vi gick igenom barf-utfodring så gjordes det med argument för barf följt av motargument, allt i nedlåtande och förlöjligande ordalag.

Jag var på utbildning med ett torrfoderföretag häromveckan då de påstod hur bra deras foder var eftersom över 60% av proteinet kom från animaliska källor. Jag berättade att jag ger ett foder där 100% kommer från animaliska källor och undrade varför deras foder var bättre än mitt, vilket de svarade undvikande på. "Färskfoder går ju inte att jämföra med premiumtorrfoder", var kommentaren.

Jag har så svårt att förstå vad det är som gör folk till sådana motståndare? Varför litar man mer på torrfodrets miljardindustri med sin fina marknadsföring än på sin egen hund?

Vad tror man att ens hund helst vill äta? Färsk lax, vom och rå kalkonhals eller köttmjöl, majsgluten och betextrakt? Var vill man helst lägga sina pengar? I bra råvaror och förpackningar eller i reklamskyltar och gratis fodertunnor?

Jag utfodrar med Vom og hundemat, ett färskfoder som innehåller lax, inälvor, vitaminer och mineraler. Det är ett fullfoder som innehåller allt hunden behöver. Jag köper det fryst och ger det antingen upptinat eller i frysta portioner som hundarna får gnaga i sig. De får köttben så fort jag kommer över det, t.ex kalkonhalsar, älgben eller liknande. De äter en gång om dagen och bajsar lika ofta, några hårda kluttar.

På senaste tiden har vi märkt att Sid blivit väldigt deffad. Han är supertunn över revben och andra ställen på kroppen där det inte finns muskler, men musklad och välmående i övrigt. Han är ju unghund och fullständigt galen, vilket säkert är stora bidragande orsaker och jag har slutat vara orolig men bestämde mig ändå för att stödfodra med ett riktigt fett torrfoder en period. Jag har inget riktigt bra svar på varför mer än att jag ville se vad som hände. Än så länge har jag inte märkt någon skillnad i hullet, men han fiser lika illa som ett pappersbruk och bajsar numera minst två gånger per dag och på både Fredriks och min morgonpromenad (ca. 3 timmars mellanrum). Varför betalar jag 719 kronor för 15 kilo torrfoder som bara rinner rakt igenom och 300 kronor för 15 kilo färskfoder som stannar kvar och gör nytta? 

Egentligen bryr jag mig inte ett smack om vad andra utfodrar sina hundar med, för att barf och färskfoder inte syns lika mycket betyder förhoppningsvis att pengarna den industrin drar in går tillbaka till fodret. Men jag tycker det är synd att när det väl uppmärksammas så ska det ske i så tråkiga ordalag.

Ska snart iväg till klubben och träna en sväng innan det bär av till Svinninge för att äntligen klippa av mig håret.

På klubben har jag planerat att jobba med följande:

Läggande under gång med fokus på förberedelse inför nedläggandet och blanda tio meter fritt följ utan rutin med fem meter fritt följ och nedläggande med rutin innan.

Nya platsliggningsbeteendet med bjud från stå och sitt. Ska börja lägga in signal.

Apporteringshållanden under rörelse, fritt följ och tricks.

Men först ska vi ut och gå en sväng!

Det verkar funka att blogga från mobilen, även om det långt ifrån är lika enkelt som från datorn. Jag längtar efter en iPhoneapp, då kan det nog bli mer bloggande av. Jag saknar det!Kom hem sent i onsdags kväll efter kursen för Niina Svartberg. Lina och Hundtränaren hade arrangerat kursen helt fantastiskt. Man kände sig väl omgändertagen hela tiden, behövde aldrig stå undrande och aldrig gå hungrig. En riktig minisemester med kanonbra hundträning. Jag har skrivit om träningen men det ligger på datorn, som jag inte får igång internet på. Får se hur jag kan lösa det så ni kan få ta del av tränigen här på bloggen också. Sid skötte sig i alla fall som den pärla han är och träningsmotivationen sköt i höjden igen. Men som vanligt när den gör det så fortsätter jag med jobb massa dagar i sträck. Är ledig på söndag sen väntar ytterligare jobb. Jag klagar väl inte, men det hade varit trevligt att hinna träna lite. Jag lägger upp korta övningar och kör lite på morgon- och kvällsrastning vilket är min och Sids enda egna tid tillsammans. Igår tränade vi signalkontroll och nedläggande från utgångsställningar med kopplet som belöning. Kanonpass med så enkla medel. Han är så fin. Måste spara på batteriet nu ifall bilen inte vill gå hela vägen hem från Ledinge. Det är alltid ett vågspel att ha en gammal Våffla.

Sagt och gjort så jobbade vi mer med helhet andra dagen. Jag bad Lina hålla koll på mig och lova att sparka mig riktigt, riktigt hårt om jag inte gjorde det (jag fick ett glatt "bra" när jag gick av planen, vilket kändes bra men jag var nog mer styrd av negativ förstärkning och lättad över att sparkandet uteblev). 

Provade någonting nytt. Det var inte extern belöning vilket var planen igår, men en ny uppvärmning som bestod av ingen uppvärmning. Upptäckte dagen innan under träningspasset med Li och Cola att Sid var superfokuserad och uppmärksam på en gång när jag satte igång träning mitt under en promenad, alltså när förväntan på lydnadsträning var lika med noll. Jag har upplevt liknande saker med honom tidigare. Nu plockade jag därför ut honom ur bilen, gick en kissrunda och sen direkt ner på planen för att starta med inmarsch utan en enda belöning utanför planen innan. Det kändes riktigt bra och absolut något jag ska expermentera mer med. Man skulle ju kunna tänka sig att man på en tävlingsdag tar ut och värmer upp med lite lydnadsövningar för att sedan sätta in i bilen igen och ta ut först när det är dags att gå in på planen.

Första kedjan bestod av fritt följ och läggande under gång. Bra fokus, bra engagemang och han följde mig bra. Läggandet gick inte alls, han har svårt att koppla om till ett riktigt snabbt läggande efter att ha gått en stunds fritt följ innan. Jag tror det avhjälps genom en tydlig rutin innan, vilket vi börjat jobba på men ska lägga mer koncentrerat krut på från och med nu. Gick av planen och belönade trots att läggandet inte fungerat. Sen gick vi in och gjorde ett nytt försök på enbart läggandet, vilket inte heller fungerade. Han stannar till, blir tveksam och påbörjar ett nedläggande men han chansar inte, det ligger inte i hans natur. Jag insåg att vi behöver träna mer och ville ge mig med det för stunden, men Niina måste ha trott att jag ville ge mig för gott och insisterade på att få till ett lyckande. Jag förberedde honom tydligare och gick långsammare och läggandet blev klockrent. På en hund som är så klok som Sid måste det läggas mycket mer tid på generaliseringsträning än vad vi hittills gjort, även om det är en hel del.

Fria följet hade sett bra ut engagemangs-, kontakt- och positionsmässigt men vändningarna och halterna gör jag inte på stället, helt enkelt för att vi inte kan. Han har inte lärt sig att flytta frambenen när jag rör mig och är alltså helt kass på t.ex backaövningar vid sidan eller vändningar på stället. Det är alltså inte främst i bakdelskontrollen problemet ligger, utan i framdelskontrollen. Annorlunda! Jobbade med halter åt vänster och heltom-halter, så länge jag bara koncentrerar mig på att vända på stället och inte curla honom genom att vända runt honom, vilket han kan, så ska det nog lösa sig. Men det är svårt!

Andra passet började vi också med en kedja med samma typ av uppvärmning. Gjorde ett fritt följ och ett läggande från halt (norska ettans läggande) för att få till någonting bra i kedjan och inte riskera samma problem som i förra kedajn. Kanonbra! Nu måste kedjorna bli LÄNGRE!

Sen jobbade vi med framåtsändandet, eller saktagåendet. Har problem med att han drar åt höger vilket blivit ett bekymmer när jag nu börjat lägga in kriterier för riktning utan att kriteriet gå sakta är riktigt befäst. Han vet inte om han felas för tempo eller för riktning. Vi tog bort felningarna för riktning och istället gjorde vi så att jag vinklade vänster om han drog åt höger och belönade minsta vänstertanke/tanke på att räta upp sig. Det funkade bra och var framförallt kul! Niina tyckte att jag skulle jobba mer i korridorer och liknande som hjälper honom med riktningen.

Vi stannade kvar lite efteråt och började pilla på inkallnings-riv-starter, det kanske är jag som gjort för stor grej av det och bara ska ut och prova. La in kommandot för "kasta sig in i leksaken" medan han satt, stod och låg och så kom grejen fram först efter att han startat. Jag tycker att det kändes sådär, men det är väl bara att vidareutveckla och se var det hamnar. Möjligtvis kan starterna bli snabbare bara av att jag hamnar längre bort.

Det var två intensiva dagar och det bästa av allt är att Sid skötte sig exemplariskt! Inga unghundsfasoner och inga mallefasoner utan fin och koncentrerad på mig, inte på allt runtomkring. Härligt! Det kanske kan bli hud av honom också, så småningom...